Frågan om Kristna värdepartiet

Hur skall vi som bekänner oss som kristna, och med det menar jag att man inte bara är kulturellt kristen, utan har en medveten, personlig tro på Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, Skaparen av himmel och jord, och den han sänt, Jesus Messias/Kristus, världens frälsare.

Idag pågår en intensiv debatt på sociala medier; tyvärr oftast allför ytlig, med argument som ofta inte är valida, dvs antingen är de inte sanna eller också är de inte relevanta. (Definition av att valida argument är att de är sanna och relevanta).

Här skall jag närmast beröra frågan om Kristna Värdepartiet (KVP) som är ett parti som startas av troende kristna, frustrerade över hur KD inte upprätthållit de kristna värden och värderingar som de själva sätter högst på dagordningen.

Jag har stor sympati för några av de frågorna; t.ex frågan om alla ofödda barns rätt till liv.

Jag läser Mats Selander, ordförande i KVP, som i sin blogg skrivit ett svar till Lukas Bergren, redaktör för Världen Idag, på hans ledare om valet.

Mats tar upp frågan om hur man skall rösta utifrån samvetet.

Han slutsats är förstås att för att ha ett rent samvete skall man helt och hållet rösta utifrån vad samvetet säger i vissa grundläggande frågor.

Men…

När han skriver: ”Här behövs ett moraliskt och andligt systemskifte som inget av de gängse partierna står för – och som ytterst sett politiken aldrig kan skapa”, så tror jag att han är något på kornet.

Genom Sveriges kristnande över 1000 år sedan förvandlades detta land till ett land präglat av kristna väderingar, och kristen människosyn Det präglar fortfarande till stor del Sverige, och vår kultur, men på viktiga punkter så har samhället börjat förvandlas genom det sekulära paradigmet, vilket också tillåter t.ex en islamistisk kultur att få fotfästen i landet. (Då menar jag inte islamsk, dvs kultur som är grundad i muslism tro, utan att det utöver muslims kultur även kommer in jihadistisk kultur som ju främst finns inom salafistisk, sunnitisk islam).

Jag kan acceptera hans slutsats att det behövs en moralisk, och ett andligt systemskifte, en klarsyn utifrån kristna värderingar. Men han konstaterar själv att det är något som politiken ytterst sett inte kan skapa detta. Här pekar han på problemet: det är inte politikens uppgift att åstadkomma ett andligt systemskifte; därav följer att det är inte heller denna bedömningsgrund som skall utgöra kriteriet för val av parti.

Jag tror att det är viktigt att i varje sammanhang fundera på vilket syfte som en viss organisation har, och därifrån dra upp kriterier för vad organisationen skall syssla med.

En församling eller kyrka bör förstås utifrån detta ägna sig att sprida sitt andliga budskap, med målet att få till en andlig väckelse (som i sin tur kan leda till att förändra samhället och skapa en moralisk och andligt systemskifte), en organisation som bekämpar abort skall givetvis helt fokusera på den frågan.

Men ett politiskt part har som främsta syfte att bli invalda med såpass stort antal ledamöter att man faktiskt kan påverka den regerande makten, på nationell nivå, inom region/landsting och på kommunal nivå. Skall man nå detta måste man ha ett heltäckande politiskt (inte andligt) program, realistiskt förankrad ekonomiskt och politiskt, och partiet kan inte ha som mål att åstadkomma ett andligt systemskifte. När det gäller specifika frågor så kan man ha med frågor som är samvetsfrågor, men om de blir de enda frågorna som lyfts upp så blir man ett enfrågeparti, med små chanser att få röster och därmed bli invalda, dvs man har ingen realistisk chans att få påverka, vilket ju är syfte med att vara just ett politiskt parti.

Därav följer att detta (att åstadkomma ett moraliskt och andligt systemskifte) inte är ett uppdrag för ett politiskt parti, utan för kristna, individuellt och i grupp, aktionsgrupper, föreningar, ja, församlingar och samfund.

Därför tror jag också att vi kristna bäst påverkar politiskt genom att aktivera oss i ett traditionellt parti, med ett heltäckande politiskt program, där chanserna att bli invalda och reellt kunna påverka är realistiska (och politiska, inte i första hand andliga).

 

 

Diabetes 2

Diabetes 2 är en av våra folksjukdomar. En mycket stor de av sjukvårdens kostnader i Sverige stammar från Diabetes 2.

Det är desto mer förvånande att så lite informeras i förebyggande syfte för att minska riskerna att folk insjuknar i åkomman. När man väl insjuknat är också många av insatserna problematiska. I Västra Götaland (som jag tillhör) får man tydligen inte tillräckligt antal mätstickor för att kunna lära sig vad som är rätt mat att äta för att minska sockernivåerna.

Jag fick en burk med 50 stickor, men man behöver i början mäta på morgonen, samt både före och efter måltider för att lära sig hur man påverkas av maten. Så nu har jag förbrukat 4 burkar, och de kostar ca 179 kr styck. Så regionen har sparat några hundra kronor; men om jag inte lärt mig hur jag skall äta och hur jag skall aktivera kroppen för att få ned sockernivåerna så skulle jag få fler allvarliga följdproblem vilket skulle ge avsevärt högre kostnader för regionen på sikt.

Dvs det är en rejäl besparing för regionen att omedelbart träna diabetespatienterna att leva rätt (äta rätt kost, motionera, träna med vikter) och gå ned i vikt. Enda sättet att motivera någon att snabbt lägga om kosten, och träna är att man kan se omedelbara resultat genom att mäta sockernivåerna direkt efter maten. Annars lär man sig inte…

Jag har nu på 2 månader gått ned 9 kilo, och fått ned mina värden från 16 mmol/l till ca 5-6 på morgonen (fastevärde) och ca 6-8 efter måltider.

Jag berättar mer om vad jag äter i senare inlägg.

livsomställning på flera sätt

Sedan 1 februari är jag inte längre huvudsakligen sysselsatt med politiska uppdrag. Jag har avgått från mina stora uppdrag: ordförande i socialnämnden, ordförande i Trygghets och säkerhetsrådet, ersättare i kommunstyrelsen och dess arbetsutskott. Jag behåller mitt uppdrag som ledamot i kommunfullmäktige för att få en viss kontakt med politiken och det politiska styret. Jag slutar också som distriktsordförande för KD i Sjuhärad. Redan förra året avgick jag som ordförande i KD i Mark.

Det har varit en lärorik och intressant tid, även lärorik på många sätt. Och jobbig – åtminstone åren 2011-2013 då efterdyningarna efter krisen som uppstod 2009-2010 i socialförvaltningen, och jag som nyvald ordförande tillsammans med nämnden fick ta tag i.

Som ni märker har jag inte skrivit någonting under perioden 2014-2018, vilket varit en medveten strategi. Det visade sig att den öppenhet som vi som politiker och förvaltning visade då vi hade regelbundna presskonferenser, och jag publicerade på bloggen, kom att driva en negativ pressbevakning, där det mesta vi förmedlade inte togs emot helt, utan oftast blev det de negativa aspekterna som lyftes fram. Resultat blev att den Marks kommun fortsattes att presenteras med huvudsakligen en negativ bild. Sommaren 2013 tog vi ett beslut att tona ner våra informationer utåt – tyvärr, men så är det, för jag är egentligen en förespråkare för öppenhet – och därmed så dog faktiskt den negativa bevakning av så småningom.

Nu börjar en ny fas i livet: jag återgår till att vara företagare, mitt bolag behöver göra en nystart, investera i nya teknologiska verktyg, och göra en ny version av den applikations-svit vi har för föreningar, tidskrifter och insamlingsorganisationer.

Dessutom fortsätter jag mer intensivt med mina tidigare studier i teologi, närmare bestämt i den hebreiska bibelns exegetik (Gamla Testamentet). Jag kommer fortsätta som doktorand vid svenska universitet i Finland, Åbo Akademi. Under tiden kommer jag även vara aktiv som ordförande och verksamhetsledare på Lärjungagården, och där föreläsa och hålla bibelstudier. Dessutom kommer ordförandeskapet i Riksförbundet Shalom över Israel vara en del i livet; vi har några konferenser per år med fokus på Israel och den judiska bakgrunden och grunden till den kristna tron.

Det blir ett nytt sätt att strukturera vardagen, och inte mig emot… att vara heltidspolitiker är krävande, med många möten och långa dagar, och många kvällsmöten dessutom.

Till råga på allt har jag fått diagnosen Diabetes 2 – även detta en livsomställning, men också detta till det bättre. Jag har ställt om kosten, och kommer börja träna med vikter, allt för att hålla sockernivåerna i blodet i schack!  Mer om det i senare inlägg… det finns mycket att säga om har man hanterar diabetes 2.

 

Tro, Hopp och Kärlek

På affischerna som vi sätter upp i valet finns många olika slags budskap.

Jag har valt att inte ta upp en direkt sakfråga; där finns det många och där skiljer sig heller inte alltid partierna åt.

Min slogan, Tro, Hopp och Kärlek, har jag valt för att signalera vilket slags samhälle jag vill bygga. Samhället är vi allesammans, individer, familjer, föreningsliv, näringsliv och stat, kommun, och region.

Vilket slags samhälle vill vi ha? Det är för mig den viktigaste frågan. Kristdemokraterna tror inte på något visionär dröm som vissa partier göra som målar ut en utopisk ouppnåelig vision.

Vi tror på människan, personen, som trots sin ofullkomlighet har en enorm potential. Vi tror att alla människor är lika mycket värda, men också att de har ett unikt, oskattbart värde. Vi vill att alla skall få möjlighet att nå sin egen potential, och växa och få förverkliga sina egna drömmar.

Det offentligas uppgift är att skapa förutsättningar och ge stöd på rätt nivå, så att var och en kan leva det liv som de själva vill.

Men mycket handlar sedan om hur vi alla lever och beter oss mot varandra i samhällsgemenskapen, hemma, i skolan, på arbetsplatsen och i det offentliga samtalet.

Vi föräldrar, och andra vuxna t.ex lärare i skolan, behöver stödja våra barn och unga så att de får en inre trygghet och ett gott självförtroende, så att de får en tro på sin egen förmåga och möjligheter. Företagare behöver också stöttning för att kunna tro på sin satsning på att bygga sitt företag, ge jobb åt andra och tro på sin roll som genererar medel till välfärden.

Och jag tror att vi alla behöver hopp; hopp om fred och frihet; hopp om trygghet på ålderdomen; hopp om att få hitta sin plats och roll i livet, där man kan få känna sig behövd och uppskattad.

Jag vill arbeta får allas vårt gemensamma bästa; ett samhälle baserat på medmänsklig kärlek och omsorg om varandra, där vi erkänner varandras unika värde, där vi inte hatar eller bygger avgrunder utan bygger broar även om vi har olika åsikter i olika frågor.

Inte bara politiker, utan vi alla, bidrar till hur samhället utvecklas. Jag vill vara med och påverka så att mer resurser och mer energi läggs på det gemensamma bästa.

Då är etiska principer nödvändigt, t.ex den gyllene regeln: ”allt vad du vill att andra skall göra mot dig det skall du göra mot dem”.

Per-Olof Hermansson (KD)
Riksdags- och kommunkandidat

 

Valkampanjen

Årets valrörelse börjar ta fart, aktiviteterna ökar dag för dag.

I morgon affischerar vi i Mark, med text-affischer, och med Göran Hägglund. Nästa vecka sätter vi upp våra kandidaters affischer: Lars-Inge Andersson (2:a på regionlistan för Västra Götaland Södra), Elise Arnell (2:a på kommunlistan i Mark) samt mina (2:a på riksdagslistan för VG Södra).

Rollups är beställda och är klara. Broschyrer är beställda och under tryckning.

Vi har analyserat vilka områden i Mark som vi har haft bäst röstetal i historiskt sett, och vilka områden som har störst potential, och där kommer vi dela ut material både manuellt i brevlådor och även via medieföretag.

Jag driver en personkampanj i distriktet för val till riksdagen. Det gjorde jag även 2010, då jag fick nästa 9 % kryss. Tyvärr förlorade partiet sitt utjämningsmandat. I landet fick partiet 5.6%, och det hade krävts att vi fick ca 6.5% (som vi fick 2006).

I årets val tror jag att vi har goda chanser att nå dit. Mer och mer kommer värdefrågor, och värderingar, i fokus. Allt det onda som händer i världen gör att fler börja tala om vilka värden som skall ligga till grund för politiken. Här tror jag att Kristdemokraterna som tydligt säg att det finns värden såsom Gott, Sant och Rätt, kan få mer gehör framöver.

Jag kommer affischera i flera kommuner, utöver Mark, och dela ut min personvalsfolder också. Men det är ett tungt arbete om man gör det själv, eller med få medhjälpare.

Ladda gärna ner min personvalsbroschyr, skriv ut och dela ut i grannskapet, och ge till vänner och bekanta. Du kan skriva ut den på en färglaserskrivare.

Valrörelsen är igång – några reflektioner över mandatperioden och särskilt socialnämnden i Mark.

Nu är valrörelsen igång.

Det har varit några år som jag inte skrivit så mycket på bloggen.  Anledning var att jag 2011 fick ett mycket tufft uppdrag, att vara ordförande för Socialnämnden i Mark, som hade stora problem efter misskötta utredningar som kom fram vid inspektioner av Socialstyrelsen 2009-2010.

I det turbulenta läget tog jag ett beslut att fokusera på nämndsarbetet, och arbetet med att omstrukturera förvaltningen, dels arbetet med familjeenheten, och senare även hela nämndens ekonomi som var i obalans mot budget 2011.

Redan i mitten av 2011 gjorde Socialstyrelsen en slutinspektion där de konstaterade att nämndens rutiner och riktlinjer vad gäller arbetet på familjeenheten var i mycket god ordning.

Arbetet med att få ordning på ekonomin tog lite längre tid: under 2011 och 2012 gjorde vi underskott. Redan ingången av 2011, när vi i Alliansen tog över, var det en obalans på ca 10 mnkr (budgeten var lägre än kostnadskostymen som vi tog över från 2010).

Efter många beslut och hårt arbete från förvaltningen och alla anställda fick vi ett mindre underskott 2012, och sedan har vi under 2013 och 2014 varit i balans, dels för att vi i Alliansen har gett socialnämnden goda ekonomiskt tillskott; och dels för att nämnden fått en fungerande kostnadskontroll. (Återkommer med siffror på hur mycket pengar socialnämnden fått för åren 2009-2010, och 2011-2014).

Vi har också fått god betyg av brukarna både vad gäller äldreomsorgen (Vård- och omsorgsboendena och hemtjänsten) och vad gäller funktionshinderområdet. Betygen för 2013 var också betydligt bättre än 2012. (Återkommer med siffrorna).

Under åren 2011-2012 har det varit många skriverier om Mark och om socialnämnden. I många fall har det som skrivits varit mycket vinklat, och med bristande urval av fakta. I det läget valde jag att inte längre skriva på bloggen; allt man sade, gjorde och skrev vändes emot nämnden, och förvreds till oigenkännlighet.

De negativa skriverierna minskade 2013, och under 2014 upplever jag att Mark fått en balanserad rapportering, både generellt och även vad gäller socialnämnden.

Jag är glad att denna period är över, det har varit en tuff, men lärorik, tid. Alla har lärt sig något av resan; oavsett vilken position vi intagit under vägen, tror jag.

Jag är stolt över att få ha varit ordförande under denna tuffa tid, som politiker behöver man vara beredd att ta både lätta och tuffa uppdrag; ytterst gör vi ju det för medborgarnas gemensamma bästa. Och det känns som att vi har lyckats. (Det betyder inte att vi är felfria, vi är alla människor och som människor är vi ofullkomliga, fel och brister kan uppstå, men skall rättas till: Gör om och gör rätt, som någon brukar säga…)

 

 

Kränkning som konstnärlig metod

Elisabeth Ohlsson Wallin ställer ut på Rydahls Museum.

EOW är känd som konstnär och provokatör.

Gör man en djupare analys av hennes bilder visar det sig att det snarare är provokation i form av kränkning det handlar om. Hon har valt kränkning som konstnärlig metod.

EOW lever av reaktionerna som hennes bilder skapar, det är alla upprörda, sårade känslor som är hennes livsluft.

Konsten har en viktig plats i samhället, i debatten, både offentligt och i det privata. Man kan ifrågasätta EOW:s metod på rent konstkritiska grunder. Måste konst vara provokativ för att vara konst. Uppenbarligen inte: den största delen konst genom tiderna har inte varit provokativ.

Konstens uppgift är väl flerfaldig: både att ge njutning för sinnena, men också att beröra, utmana oss, göra oss intresserade av något utanför oss själva; Ja, till och med uppröra oss när vi ser något som är orättfärdigt.  (Gå och se Les Miserables!)

Och visst kan konsten också vara profetisk, verkligt provokativ i dess ursprungliga betydelse, dvs vända sig mot de som har makten: appellera, vädja och väcka dem till besinning över någon orättvisa i samhället.

Nu är det inte så EOW gör; hon ställer sig tvärtom på medieelitens och den politiska korrekthetens sida, och väljer att kränka marginaliserade grupper i samhället: troende kristna, judar och muslimer, eller kungahuset för att få upprördhetens och debattens vågor att svalla.

Vad driver henne: är det omsorgen om samhällets gemensamma bästa, eller?

I Marks kommun satsar vi mycket pengar och tid på att arbeta med vår attityd och förhållningssätt, och vår värdegrund, våra etiska värden och normer. Vi lovar att respektera alla människor och deras integritet, vi lovar att inte kränka någon.

Därför känns det märkligt att kommunen här, genom dess museum, gör motsatsen: vi medverkar till att medvetet kränka vissa grupper av våra medborgare.

Är EOW:s verk då konst?

I BT:s recension i helgen över EOW:s utställning säger Rolf Haglund: ”Som foton är de affekterat uppblåsta, som konst mest banaliteter” och hennes konst är utåtvänd  ”i en vrångbild av yttrandefrihet”.

Professorn i konstvetenskap i Göteborgs Universitet, Lena Johannesson gör i SvD (2012-12.28) en kritisk analys över den nutida konst-synen att konstnärer ”själv blivit den som väljer vad som ska utnämnas till konst”. Med andemeningen: allt är inte konst bara för att konstnären tror det själv!

Enligt min uppfattning är hennes verk som bäst ”kitsch art”; och då av ett slag som inte tilltalar mig.

Man kan fundera på hur reaktionerna i Mark kommer att vara, för min egen del framför jag nu denna konstkritiska analys, för övrigt vänder jag andra kinden till,

Per-Olof Hermansson

Gruppledare Kristdemokraterna

[Publicerad som insändare i Borås Tidning, 2013-03-19, och Markbladet, 2013-03-21]

Ett Mark i tillväxt!

Insändare i Markbladet.

Som säkert alla vet står kommunens alla verksamheter inför kraftiga krav på effektiviseringar. Det var så nyligen som 2009-2010 som vi hade en liknande situation.

Vad är problemet? Det finns två starkt påverkande faktorer: 1. Volymförändringar som är svåra att förutse, 2. Kostnadsökningar är större än kommunens intäktsökningar, främst gällande personal, men även t.ex hyra, kost, städ mm.

Vi måste i de olika nämnderna arbeta hårt med effektivisering och prioritering så att de pengar vi har verkligen används på rätt ställe och på rätt sätt. Men det räcker inte att enbart arbeta med kostnadssidan, vi måste också arbeta med kommunens intäktssida.

Det kan gälla avgifter, men först och främst handlar det om att vi måste bli en kommun med ökande skatteintäkter. Ökande skatteintäkter kommer av ökande antal arbetade timmar (konjunkturberoende), men främst av ökad befolkningstillväxt, särskilt genom ökad inflyttning.

Redan om några år kommer vi behöva göra ytterligare effektiviseringar. Främsta motmedlet är att Marks kommun blir en kommun i tillväxt.

Detta konstaterade vi Kristdemokrater redan i vårt lokala handlingsprogram inför valet 2010. Och vi kommer de kommande åren driva frågan med ökande intensitet.

Förra året lade vi en motion om detta, och vi har i samband med inriktningsbeslutet för den nya Översiktsplanen (ÖP) krävt att vi sätter upp ett betydlig kraftigare mål för befolkningstillväxten än 0,5 % per år. Övriga partier var rädda för att sätta en definitiv siffra, och vi lade då förslaget att målet skulle vara en god tillväxt, för att i själva ÖP:n sedan definiera vad detta är.

För att Marks kommun skall bli en inflyttningskommun måste det finnas detaljplanerade områden, färdiga att exploatera både för enskilda som vill bygga, men också för entrepenörer som vill bygga ett område med hus utifrån ett concept (för att få ned priset per villa). Områdena som vetter mot Göteborg, Kungsbacka och Varberg är särskilt lämpliga för detta.

I nuvarande ÖP finns plats för ca 4.000 lägenheter (villor/hyreslägenheter mm), men de flesta finns inte i verkligheten eftersom de som äger marken inte vill sälja. Vi kristdemokrater menar att kommunen då måste bli mer aktiv och drivande, t.ex köpa in mark när tillfälle ges, så att det finns ett lager för framtida behov.

Sist men inte minst måste vi som kommun ha en attitydförändring: alla tjänstemän och politiker behöver präglas av en vilja till tillväxt, vi behöver ha en mer säljande attityd, och givetvis också skapa en organisation som är mer aktiv och säljande i praktiken. Kommunen behöver vara drivande, istället för förvaltande.  Det händer en del, men det måste hända mer och snabbare.

Marks Bostad AB måste också bli mer aktiv och bygga fler lägenheter än bolaget gjort tidigare. Ett sätt att få medel till detta är att sälja av en del av det egna beståndet.

Kristdemokraterna i Mark

Per-Olof Hermansson

Gruppledare

Om partiet i media och debatten

Det blåser snåla vindar kring partiet och en del av våra frågor. Och som representant för partiet blir man förstås uppringd och intervjuad av diverse media.

Tyvärr blir inte alltid artiklarna och citaten helt rätt, rubrik och text kan leda tanken fel.

I fredags blev jag intervjuad av Radio Sjuhärad,  och det tyckte jag blev någorlunda rätt, dvs som jag menat och som jag sa.

I lördags skrev BT, efter att ha hört radiointervjun, och efter samtal med mig. Men där blev det fel rubrik, och även vissa formuleringar blev inte riktigt som jag sagt och menat. (BT:s artikel ligger inte på internet.)

För att rikta fokus på rätt sak har jag därför idag skrivit en debattartikel på Newsmill, där jag mer utförligt försöker formulera det jag menar.

Ni som läst min blogg tidigare känner igen det. Det är inget nytt under solen. Men icke desto mindre viktigare än någonsin.

Det jag inte säger så mycket om på Newsmill är förstås att ansvaret för partiets utveckling finns på alla plan, och inte minst i partiets ledningsgrupp (partistyrelsen, ledande tjänstemän, rikspolitiker, och ja; hos partiledaren).

Men vi har även ett ansvar på lägre nivåer.  Även vi på lokal och regional/landstingsnivå är med och skapar och har skapat den kultur som jag delvis kritiserar.

Mitt budskap är riktat till oss alla: vi måste gå tillbaka till rötterna, finna guldkornen (pärlorna?) och göra praktisk politik av det.

Och inte minst: vi  måste tro på det vi håller på med, på vår filosofi/ideologi, och på vår politik.

Socialstyrelsen avslutar ärendet – medias bevakning

Socialskandalen i Mark har blivit en följetång, sedan 2010 och tills idag, och säkert framöver.

Minsta händelse blir en notis eller artikel.

Igår när vi fick beslutet från Socialstyrelsen att avsluta ärendet (se tidigare inlägg) tänkte jag att det skall bli intressant att följa medias spegling av detta beslut.

Och idag har notiser och artiklar börjat komma:

Hallands Nyheter, som också fick med en artikel i dagens tidning (snabbt jobbat):

Socialstyrelsen avslutar Markutredning

Artikeln i tidningen återger i allt väsentligt socialstyrelsens rapport korrekt.

Radio Sjuhärad:

?Godkänt för socialnämnden i Mark

Nämner att socialstyrelsen i sin rapport nu tycker att socialnämnden i Mark bättrat sig, och nämner även att vi fått kritik för handläggningen i ett ärende, men tar med del av en intervju med mig där jag klargör att kritiken gäller äldre hantering 2010, och inte vad som hänt när ärendet nu hamnat i förvaltningsrätten. (Radio Sjuhärad gick först ut med en mer negativ version som rättats efter intervju  och kontakt med mig, se nedan)

Borås Tidning:

Upprättelse för Socialen i Mark: ”Genomfört enorma förändringar”

Lyfter i korthet fram det positiva förändringarna som skett, och att socialstyrelsen är nöjd, men säger inte att ärendet avslutas. (fick också med artikeln i dagens tidning)

GP hade ingen artikel i dagens tidning, och ingen notis på webben heller.

Tillägg 2011-07-28:

Aftonbladet, Expressen, GT har inte skrivit om nyheten (vad jag har sett).

Markbladet har haft semesterstängt, och i deras första nummer nu i veckan står ingenting.

PS Så här såg det ut morgonen efter på Radio Sjuhärad:

Socialnämnden i Mark får ny kritik

Vinklar det helt mot att vi får kritik, (säger att det är ny kraftig kritik), och säger inte att socialstyrelsen avslutar ärendet!