Behåll äktenskapet för det gemensamma bästa

Tuve Skånberg, numera professor på Fuller University i Californien, tidigare riksdagsman för Kristdemokraterna, skriver i ett nyhetsbrev från SEA, Svenska Evangeliska Alliansen, om äktenskapet. Han tar upp ett antal intressanta vinklar.

”Det tvåkönade äktenskapet mellan en man och en kvinna är i samhällets, normbildningens, de mänskliga rättigheternas, barnens, faderskapspresumtionens, institutionen äktenskapet och de homosexuellas intresse.”

Sverigedemokraterna storsatsar i Mark

Förra veckan fick jag ett flygblad från dem i brevlådan. Det har tydligen inte gått till alla hushåll eftersom några jag frågat inte fått det.

Kanske de tror att jag, som kristdemokrat, är en presumtiv väljare/medlem?

Jag försvarar SD:s rätt att föra fram sina åsikter och delta i debatten. I förra valet, när debatterna i gymnasiet förbereddes, föreslog jag att vi skulle tillåta SD att delta. Nu blev det inte så, utan de som har parlamentarisk representation fick delta.

Det tycker jag var fel. Vi skall möta SD i debatt, men det skall vara debatt med argument och öppenhet med vad man står för.

Flygbladet innehåller inga namn, men en mailadress och ett mobilnummer. På Sverigedemokraternas hemsida som talar om storsatsning i Sjuhärad, hänvisas till en Thomas Bengtström vad gäller Mark och Svenljunga.

Flygbladet lyfter fram ett antal frågor, några som det är lätt för alla att stödja. Vem vill inte ha ett företagsklimat i toppklass? Vem vill inte ha en väl fungerande sjukvård och äldreomsorg? Vem vill inte tillåta skolavslutning i kyrkan?

Andra frågor är plankade rakt av från Kristdemokraterna, t.ex den om vårdnadsbidrag och ökad valfrihet inom barnomsorgen. Eller den om att införa en dräglig pension för alla pensionärer.

Notera också att deras logga, en blåsippa med blått, vitt och gult, är direkt vald för att åka snålskjuts på vår kristdemokratiska vitsippa (också med blått, vitt och gult, samt grönt).

Sakpolitiskt är flygbladet tunt och förrädiskt. Det för inte fram några som helst konkreta förslag på hur vi skall göra för att uppnå allt det som de vill.  Hur skall vi få en kommunalskatt klart under riksgenomsnittet? Eller hur vi skall finansiera deras förslag. Hur skall vi finansiera upprustning av våra vägar?

Skall man föra en ansvarsfull politik i kommun, landsting och riksdag så måste man argumentera grundligt, och finansiera sina förslag.

Det förrädiska med SD och deras retorik är att den är populistisk. Den för fram det som ett stort flertal vill i många frågor. Samtidigt lyfter de fram massinvandringen och föreslår att vi stoppar de mångkulturella experimentet – men utan argument.

De kanske tror, och några väljare också kanske tror, att deras politik ligger nära kristdemokratisk politik.

Men det finns en avgrundsskillnad: respekten för människovärdet och de mänskliga rättigheterna. Kristdemokratin grundar sig på alla människors lika värde. Det gäller de som har funktionshinder av olika slag, de som är födda i Afrika eller Asien, det gäller invandrare i Sverige. Ingen är mindre värd än någon annan beroende på prestation, utbildning, kompetens, ras, kön, religion, nation eller politisk åsikt.

Kristdemokratin står för solidaritet, brödraskap inte bara mellan svenskar, utan också mellan svenskar och andra folkslag.

Kristdemokratin är internationalistiskpå jorden är vi alla människor, oavsett nationalitet, och alla nationaliteter berikar varandra.

Sverige har haft invandring (och utvandring) sedan urminnes tider. Redan på 800-talet kom kristna munkar in med en för vår nation främmande lära: kristendomen. Sedan dess har det mesta vi i Sverige kan och gjort av värde tillkommit genom invandrare som tagit med sig sin kunskap och kompetens till Sverige. Det må vara läkekonst och ört-medicin som kom med munkarna, det kan var skrivkonsten och boktryck, det må vara järnindustrin eller textilindustrin: allt detta har vi fått in via invandrare.

Skulle vi följa sverigedemokraterna skulle vi vara en outbildad, underutvecklad, fattig nation, och vi skulle inte kunna kosta på oss allt det positiva som Sverigedemokraterna vill göra.

Skall vi stoppa det mångkulturella experimentet så måste vi också i konsekvensens namn förbjuda svenskar att utvandra. Det blir en polisstat av nationalistiskt slag vi får.

Jag önskar att de lokala Sverigedemokraterna framträder med namn, och står för sina åsikter, inte bara i anonyma flygblad, utan också öppet i debatter där vi kan ta upp sakfrågorna till grundlig behandling och argument. Så får vi se vad er politik går för.

Per-Olof Hermansson,

Ordförande Kristdemokraterna i Mark

Vårdnadsbidraget

I tisdags kväll på Kommunfullmäktige fick jag svar på min interpellation om vårdnadsbidraget i Marks kommun.

Bakgrunden är att vi den 28:e november 2006 när vi tog beslut om MORP:en (Mål- och Resultatplanen) för 2007-2010 hade en stor diskussion om vårnadsbidraget, valfrihet för föräldrarna att välja modell för vårdnad av sina barn och valfrihet över huvud taget. Jag hade nämligen yrkat att vi till Barn- och Ungdomsnämnden (BUN) skulle lägga till ett uppdrag, med direktiv att ”stödja andra former av barnomsorg i annan regi inom lagens ram” som en förberedelse för den dag då regeringen lägger propositionen om kommunalt vårdnadsbidrag.

Jag blev mycket förvånad när jag på SVT:s hemsida, vid deras redovisning av vilka kommuner som ämnade införa vårdnadsbidraget, läste att att Marks kommun inte ämnade göra det. Jag och BUN har uppfattat diskussionen och beslutet i KF som en förberedelse att införa vårdnadsbidraget. Jag tog reda på via SVT att det var Pelle Pellby som svarat.

Jag ställde därför en interpellationsfråga till Pelle Pellby:

1. Hur förklarar du ditt svar med hänsyn till KF:s beslut den 28:e november 2006 att ge BUN uppdraget enligt ovan?

2. Anser du att en kommunstyrelseordförande på frågor om kommunens avsikter får gå emot KF-beslut, efter eget gottfinnande?

3. Vilka övriga kommentarer lämnades i kommunens svar i enkäten?

Pelles svar var tunt. Han unviker frågan, och slingrar sig genom att svara:

1. Det finns idag inga nationella beslut som ger Marks kommun eller någon anna kommun ens formella möjligheter att införa kommunalt vårdnadsbidrag. Det innebär också att KF i Mark överhuvudtaget inte behandlat frågan om kommunalt vårdnadsbidrag än mindre fattat beslut om det. Däremot har KF get BUN i uppdrag att ”nämnden skall stödja alternativa former av barnomsorg i annan regi inom lagens ram”. Det uppdraget fullföljer nämnden bla genom att ge ekonomiskt stöd till barnomsorg som tex föräldrakooperativet Bybarna i Ubbhult, personalkooperativet Ur och Skur och till den förskola som Missionskyrkan i Kinna bedriver. Stödet ges självklart inom lagens ram.

På tredje frågan säger han: 3. Det lämnades inga andra kommentarer i enkäten.

Min motfråg i KF blev: Varför var det då så kontroversiellt det beslut vi tog i KF? Varför var ni så emot mitt yrkande som slutligen vann majoritet: att stödja alternativa former av barnomsorg i annan regi inom lagens ram? Om vi redan gör det och gjort det i många år. Eller var det så att det var mot de fria förskolorna ni argumenterade? Då blir jag än mer bekymrad om var vi skall hamna i denna kommun som styrs av vänsterpartierna.

På detta fick jag inget svar. Han upprepade bara sitt svar att det inte finns något kommunalt vårdnadsbidrag enligt hans punkt 2 ovan.

Dessutom kunde jag upplysa fullmäktige att Pelle visst lämnat en kommentar i enkäten, han hade skrivit att vårdnadsbidraget är en omodern lösning av barnomsorgsfrågan. Detta speglar deras syn: vårdnaden och fostran av barnet skall skötas av utbildade barnpedagoger, och inte av föräldrarna.

Vi behöver kämpa mer om detta i Mark. Jag kommer att följa frågan här på bloggen, och skärskåda socialdemokraternas ideologi vad gäller vård och fostran av barn. Deras politik bygger nämligen på den socialpolitik som Alva Myrdal lanserade i böckerna Kris i befolkningsfrågan (1934) och Stadsbarna (1938). Det kom också en SOU (Statens Offentliga Utredningar) 1938 som jag kommer att redovisa.

Det blir ingen rolig läsning för våra politiska motståndare…

Som en början på denna skärskådning följer här några intressant länkar:

Elise Claesson, fd facklig jämställdhetsexpert, välkomnar Ulrika Messing till hemmafruklubben i Aftonbladet.

Sifo redovisar högt stöd för stöd till de som vill vara hemma och själv ta hand om sina barn.

Föreningen Barnens rätt till föräldrarnas tid kämpar för att få vårdnadsbidraget och redovisar för debatten och kampanj, bla föräldraupproret.

Föreningen Hemmaföräldrar är en nättidning för de föräldrar som är för valfrihet och som vill se ett brett utbud av barnomsorgsalternativ.

Föräldraupprorets hemsida hittar du här. Slutligen HARO, den kanske mest kända av de organisationer som kämpar för föräldrarnas rätt.

Som avslutning kan ni läsa NWT:s ledare, den är insiktsfull och pekar på hur det jäser ute i landet över att det inte händer någonting.

Zimbabwe

Jag har under veckan läst boken ”Mukiwa” av Peter Godwin. Han är, liksom jag, född i Zimbabwe, och ett år yngre än mig, så vi tillhör samma generation.

Skillnaden är att när jag var 16 så flyttade jag till Sverige för att gå gymnasiet. Han stannade och var med i kriget mot ”frihetskämparna”, ”terroristerna” Vilket ord man använde berodde på vilken sida man stod.

Mugabe räknades som en hjälte av folket, och av västvärlden, speciellt i media, när landet blev fritt och bytte namn från Rhodesia till Zimbabwe.

1984 fick Mugabe ett hedersdoktorat av Edinburghs Universitet. Nu har det återkallats.

Redan 1984 visste vi som var insatta om vad som pågick.

Jag och min fru, Marie, for till Zimbabwe i februari 1983 för att se om vi kunde bo där, och eventuellt starta något slags företag. Vi hade med oss några uppdrag från Svenska företag och undersökte möjligheterna.

Vi hörde redan då talas om att vissa personer genomgick en plötslig död, ofta kamoflerad som en naturlig död. T.ex dog några av Mugabes f.d. generaler som stött sig med honom genom att bli påkörd av ett tåg. Och nu bara för någon månad sedan läste jag att ytterligare någon general som varit trogen i alla dessa år, men som nu blivit kritisk, också genomgick samma död.

När man gick eller åkte i Harare kom ibland Mugabe i en ”motorcade”, dvs i en lång karavan av motorcyklar, armélastbilar med soldater på flaket och någon stans i mitten en svart Mercedes. Alla ljus blinkande och sirenerna på högsta volym. Vi blev tillsagda att vad vi än gjorde så skulle vi omedelbart stanna, gå åt sidan och stå still vid vägkanten. Gjorde man inte det stannade en lastbil och skjöt. Under vårt halvår där hände det flera gånger.

När vi kom till Sverige och berättade detta fick vi konstiga blickar och jag tror att folk tog oss för att vara rasister…

Jag kommer bevaka Zimbabwe-frågan mer i denna blogg, och även berätta om min uppväxt här.

Intressant reseföretag som också talar om Zimbabwes situation.

Tillägg: 2007-09-02
Birgitta Ohlsson, som jag annars normalt inte har mycket gemensamt med skriver på Svd, Brännpunkt om situationen i Zimbabwe, och för fram ett antal praktiska förslag för att åstadkomma en förändring. Jag håller med! Ta itu med Mugabe innan det är för sent.

2007-09-07
Zimbabwes ambassadör, Mary  S Mubi,  skriver idag på Brännpunkt och  anklagar Ohlsson för falska anklagelser.  Såsom Zimbabwes företrädare brukar göra skyller hon i stället alla problem på rasmotsättningar, landfördelningen och sanktionerna. Vilkar sanktioner? De sanktioner som finns nu är mot höga tjänstemän, Mugabe och hans familj, så att de inte kan resa på sina shoppingturer till London, Paris mm.

Bloggen flyttad till WordPress

Nu har jag lagt upp en ny blogg! Igen!

Vad den skall handla om vet jag inte, jag testar WordPress.

Vi får se…

2007-08-30: När jag hittade ett importgränssnit som gjorde att jag kunde importera alla mina blogg-inlägg från min blogg kd-mark.blogspot.com så har jag nu bytt till WordPress. WordPress verkar så mycket bättre, så jag fortsätter här i stället.

Ytterligare belägg

Läste just ett inlägg på Ja till livets blogg som bekräftar det jag skrev tidigare: att de som blir gravida ofta får ett negativt bemötande (angående graviditeten) från mödravård eller annan personal de möter tidigt under graviditeten.

När jag frågat runt i min bekantskapskrets så är det påfallande många som kan berätta om liknande erfarenheter.

Detta måste vi ändra på. Mödravården skall inte utgå från att gravida vill ta bort det barn som de nu väntar.

Tänk på vilken skillnad i attityd det kan vara. Å ena sidan har vi de som frenetiskt försöker bli gravida och inte kan bli det. Här ställer samhället upp med resurser, tid och stöd för att hjälpa dem att bli gravida. Och å andra sidan har vi de fall som blir gravida, här utgår man från att de inte vill ha barnet!

Tänk den som kämpat i åratal för att bli gravid och blir så ifrågasatt när de hör av sig till mödravården!

Lyckligtvis är det inte alltid det sker, men tillräckligt ofta för att vi måste få upp detta på agendan och föra en diskussion kring det och försöka få till stånd en ändrad attityd i samhället, bland politiker, i media, bland vårdpersonal och lärare m.m.

Häpnadsväckande trångsynthet

Anna Nordfjell, ordförande i Svenska Barnmorskeförbundet, skriver idag på Brännpunkt i Svd: ”Antal aborter behöver inte minskas” (sic)

Det är ett häpnadsväckande uttalande, för att komma från en barnmorska.

Tydligen ser de inte problemet med att vi har över 35.000 aborter i Sverige per år. Enligt dem är det stora problemet i Sverige ”antalet oönskade graviditeter”. Deras lösning är aborter.

De reagerar mot Ann-Lis Söderberg som i tidigare Brännpunktsartikel tyckte att de skulle utgå från att graviditet är positivt. ”I verkligheten träffar vi kvinnor som uppfattar sin graviditet som en katastrof” skriver de. De vill alltså utgå från att graviditeten är något negativt, och problematiskt.

Vilken verklighet lever de i? Det föds ca 100.000 barn i Sverige idag. Jag är helt övertygad om att för det absoluta flertalet av dessa så är graviditeten något positivt. Och även för många där graviditeten är problematisk, så är det ändå för de flesta en positiv sak i en kvinnas liv.

Och då gäller det att omgivningen och samhället stöttar kvinnans som vill föda sitt barn, trots problematiken.

Jag och min fru Marie har sju barn. Flera gånger hände det att Marie fick frågan: ”Vill du behålla barnet?”, av barnmorskan när hon gick första gången till mödravården. Särskilt gällde detta de första barnen, vid de sista graviditeterna hade vi en barnmorska som kände till att vi ville föda våra barn.

Jag läste också en intressant artikel i Borås Tidning i våras. Det var ett ungt student-par, som väntat barn under sista året i gymnasiet. De hade hemlighållit graviditeten för att slippa påtryckningar från omgivningen.

Det är situationen idag: Unga människor utsätts för påtryckningar från omgivningen att göra abort. Utgångspunkten för de flesta när en ung människa blir gravid är att den unga inte är kapabel, eller inte bör få föda barnet. Detta menar jag är ett utslag av en nedlåtande attityd som inte är värdigt ett demokratiskt förhållningssätt.. Unga människor har själva rätt att välja hur de vill leva sina liv, de har rätt att få stöd om de vill föda sitt barn, och de har rätt att slippa utsättas för utpressning utifrån de ”vuxnas” trångsynthet.

Jag kan bara hålla med Ann-Lis Söderberg i hennes replik:
”Det är knappast troligt att barnmorskor i allmänhet delar sin ord- förandes uppfattning.
Ingen gravid kvinna ska som första fråga få höra ‘vill du göra abort?’ utan snarare ‘vad kan vi hjälpa till med för att du ska kunna föda ditt barn?’ ”

Artiklar om Lars F. Eklund

Nyheten om Lars F. Eklunds utträde ur partiet spred sig igår.

Läs Dagen, Aftonbladet, Kyrkans Tidning, Nyhetsbyrån Sveriges Nyheter,

Även Radio P4 Göteborg tog upp nyheten.

Idag skriver Dagen att Eklund troligen kommer kvarstå som direktor för Civitas.

Göran Hägglund och Lennart Sjögren (partisekreterare) avböjer att kommentera Eklunds utträde, enligt Dagen.

Lars F. Eklund utträder ur partiet

När jag kom hem från Rikstinget låg ett mail och väntade på mig.

Lars F. Eklund, som varit en av partiets ledande ideologer, ledamot av partistyrelsen (men inte ställde upp för omval i år), samt är direktor för Civitas-institutet, hade skickat ett mail med anmälan om utträde ur partiet.

Varför till mig? Ja, jag är ordförande i den lokalförening som han då tillhörde: Marks lokalavdelning. Eftersom jag inte själv har rättigheter att ändra i det centrala medlemsregistret så har registreringen dröjt tills nu efter semestern.

Jag beklagar han utträde, även om jag kan förstå bevekelsegrunderna till hans handlande. Han menar att Kristdemokraterna fjärmar sig från klassisk europeisk kristdemokrati. Vissa kanske nu tycker att partiet därmed ”rensat ut” en fundamentalist – men jag tror att vi förlorat en del av vår ideologiska förankring.

Även jag är kritisk till partiets ”nya” inriktning, men drar inte samma slutsats. Jag tror att jag har majoriteten av medlemmarna och majoriteten av våra väljare bakom mig i min kritiska inställning vad gäller partiets ställningstaganden och ageranden bl. a. i abortfrågan.

Opinionsundersökningarna ger mig stöd för denna uppfattning: I Sentios senaste mätning i slutet av juli får vi 3.7 % vilket är lägre än deras mätning i juni. I Demoskops senaste mätning (se i Svd eller DN) i början av augusti får vi 3.5% vilket också är en nedgång från juni. Svd skriver också om att vi Kristdemokrater lever farligt!

Den nedgång i opionionsmätningarna som inleddes efter Hägglunds uttalande om att lägga fram ett förslag om abort för utländska kvinnor, fortsätter alltså, trots Hägglunds och partiledningens tydliga ställning och rikstingets uppbackning av partiledningens ståndpunkt.

Läs mer om opinionsutvecklingen och partiets väljarstöd här.

2007-08-15:
Artikel i Dagen.

Religiösa Friskolor

Det är debatt om ‘religiösa’ friskolor igen.

Det utspel som Björklund och andra gjort i dagarna om att skärpa lagstiftningen för att eleminera vissa ‘extrema’ friskolor bygger på samma utslag av politisk korrekthet som jag berört i tidigare inlägg.

Man menar att en skola inte får påstå att evolutionsteorin är en teori. Va´? En teori är väl alltid en teori, oavsett vilket vetenskapligt belägg den har. Vissa teorier är mer förankrade i vetenskapliga argument än andra, men alla är väl teorier.

Man skulle önska att det fanns en viss ödmjukhet och självkritik hos alla dessa som VET. De har samma attityd som de som tidigare påstod att jorden var platt. Och den teorin har vi ju alla lämnat. Vilken teori tror ni gäller om 200 år? Skall det inte finnas ett uns av öppenhet inför vetenskapens utveckling så att man erkänner att om 200 år kanske en helt annan teori gäller, precis som det varit under vetenskapens utveckling hittils under de senaste 2000 åren. Teorier har kommit och gått, och det enda säkra är att gamla teorier får lämna plats åt nya teorier. Skulle just nu, i dessa tider, en viss teori nu fullkomligt ha hittat den slutliga sanningen??

Kvällspostens ledarskribent skriver klokt att detta utspel från Björklund är bara ett utslag av populism.

Även socialdemokratiske Widar Andersson är inne på samma spår i Folkbladet (s) när han skriver ”Björklunds och – vilket framkom under gårdagen – resten av alliansregeringens vilja att förbjuda ”sekter” som Plymouthbröderna att vara skolhuvudmän, är ett grovt, populistiskt utspel.”

Vidare säger han: ”Blir Plymouthbrödernas skola verklighet så ska den bedömas precis som andra skolor. Följer den regelverket för offentliga skolor så ska den inte diskrimineras. Följer den inte regelverket så ska tillståndet dras in. Sådana villkor borde alla skolor ha.”

Jag förstår hans sista mening som att denna kontroll borde finnas över kommunala skolor.