SD – Fortsatt analys

Herrarna Maconi och Bengström har missuppfattat mina debattinlägg. Jag skrev en artikel om att SD storsatsar i Mark och gjorde en analys. SD-debattörerna behagade inte svara på min tes: att SD förskönar sig med en mängd politiska förslag som alla kan ställa upp på, men att deras egentliga syfte är att stoppa invandringen.

Sedan gjorde jag en analys av SD:s principprogram, som till största delen visar sig vara en program för etnisk homogenitet och mot mångkultur. Som reaktion får jag från Maconi och  Bengtström ett utfall mot Kristdemokraterna som parti. Det är ju inte det som är under diskussion.

Det jag vill föra fram till Markborna, de som är presumtiva väljare, är att de skall vara vaksamma och genomskåda Sverigedemokraternas agenda.

De för fram att Sverige haft en misslyckad invandringspolitik. Jag kan hålla med om att delar av vår invandringspolitik inte fungerat. Invandrare har inte fått en rätt chans att integreras i samhället. Men den debatten tar jag hellre med Socialdemokraterna, de som haft huvudansvaret för invandringspolitiken under lång tid.

De säger också att de alls inte vill förbjuda invandringen. Men läser man alla deras handlingsprogram så framträder en annan bild: De vill stoppa mass-invandringen, dvs tillåta viss invandring. Främst från nordiska länder, i andra hand från EU-länder, men absolut inte från länder utanför EU. De är emot integration.

I stället förordar de assimilation. Assimilation betyder att ”bli lika”.  Ju mer färg på människorna desto mindre skall de tillåtas invandra. Det är logiskt eftersom de aldrig kan bli riktigt lika en ”riktig svensk”. Sd säger ju i sitt invandrarpolitiska program: ”Svensk är den som har en helt övervägande svensk identitet, och som av sig själv och av andra svenskar uppfattas som svensk”. Följden blir att en afrikan eller asiat, eller en från Kosovo eller Chile inte kan assimileras, de kommer ju aldrig av andra svenskar att uppfattas som svensk.  ”invandringen av personer från kulturellt avlägsna länder begränsas till ett minimum”, som det heter i det invandrarpolitiska programmet.

Därför blir det också logiskt (enligt SD-logik) att säga ”Det nuvarande statliga adoptionsstödet skall slopas vid utländska adoptioner” (Familjepolitiska programmet). Undersförstått säger man att även om ett barn från t.ex Afrika växer upp i en svensk familj, får svenska värderingar och känner sig som en svensk, så kommer barnet inte riktigt att uppfattas som svensk av andra svenskar, och är därför ingen svensk. Det barnet kan inte assimileras, och bör därför inte komma hit.

De säger att jag utelämnat 30 sidor av handlingsprogrammet. Jag har läst alla deras handlingsprogram. Det finns många bra förslag, men allt är genomsyrat av en viss inställning vad gäller nation, folk, svenskhet mm, kort sakt man är negativ till invandrare. T.ex säger de i arbetsmarknadspolitiska programmet: ”svenska jobb skall i första hand gå till svensk arbetskraft.” ”Sverige är svenskarnas land” står det i Demokratiprogrammet.

I sitt Kriminalpolitiska program säger de att de vill införa ”Straffarbete”, och den skall kunna utdömas med ”hård regim”. Vilka skall sättas i dessa läger? De använder inte det ordet, och beskriver inte platsen för straffarbetet alls, men det går kalla kårar …

SD vurmar för etnisk renhet, de har en nationalromantisk syn på samhället, och vill helst ha tillbaka ett samhälle som vi hade på 1950-talet. Det är det jag läser i deras handlingsprogram.

Maconi och Bengström avslutar med att lyfta fram några länder som haft en restrektiv invandringspolitik, och som är rika och framgångsrika. Det går lika lätt att lyfta fram motsatsen: Schweitz, Tyskland, England, Israel har alla haft stor invandring, och de är rika och framgångsrika. Inget land har haft en sådan stor invandring som Israel, tre miljoner sedan 1948 med en befolkning idag på 7 miljoner. De är duktiga på att integrera nya invandrare: de får språkutbildning och jobb-praktik och integrerat boende direkt efter ankomsten.

Min slutsats om Sverigedemokraterna efter att ha läst principprogram och alla handlingsprogram är att partiet vill göra sig salongsfähiga genom att putsa sitt anseende och ha ett brett program med många acceptabla politiska förslag, men man har en grundsyn som inte är acceptabel. Man har på sig färgade glasögon, och ser på all frågor utifrån sin syn på invandrare och mångkultur, utifrån sin nationalistiska grundsyn.

Därigenom är de väsensskilda från Kristdemokraterna, trots likheter i enskilda förslag. Vi bygger vår politik på en annan grund, den judeo-kristna värdegrunden: ”Allt vad ni vill att människor skall gör emot er, det skall ni göra emot dem”.

Sverigedemokraterna delar inte den grunden.

Jag skall göra abort

Nu på söndag, den 16 september, kl 20.00 sänder SVT2 ett Dokument Inifrån om abort.

”Fler än 30 000 kvinnor gör abort varje år och omkring hälften går igenom starka känslomässiga reaktioner efteråt. I dokumentären Jag ska göra abort framträder kvinnor och män som vill bryta tystnaden och dela med sig av sina upplevelser kring en politiskt känslig fråga. Filmen är gjord av den Guldspade-belönade journalisten Erik Sandberg i samarbete med dokumentärfilmaren Liv Weisberg.”

Sändningstider: Jag ska göra abort
SVT2 Söndag 16 sep 2007 kl 20.00
SVT2 Torsdag 20 sep 2007 kl 15.55
SVT2 Lördag 22 sep 2007 kl 11.30
SVT24 Lördag 22 sep 2007 kl 22.10

Sverigedemokraterna – en analys

Utifrån mitt tidigare inlägg, har Sverigedemokraterna skrivit några kommentarer. Mitt inlägg blev en insändare i Markbladet, och de svarade med ungefär samma innehåll som i deras kommentar. Här följer mitt svar.

Jag noterar att Maconi och Bengtström (Sverigedemokraterna) inte förstått eller velat förstå min artikels huvudpoäng, och därmed inte svarat på denna, utan istället kommit med en mängd sidospår. Min huvudpoäng var att Sverigedemokraterna i sitt flygblad presenterat en rad krav som i princip alla håller med om, men mitt upp i dessa lyfter de fram sitt egentliga (enda?) syfte: stoppa massinvandringen och det mångkulturella experimentet.

De försöker ”klä upp sig” och visa upp en ”anständig” sida, för att vinna röster för att genomföra sin egentliga agenda.

Det är detta jag kallar förrädiskt.

Eftersom de inte kommer med några argument mot ”massinvandringen” och det ”mångkulturella experimentet” eller mot det jag hävdade, att om man skall förbjuda invandring så måste man också förbjuda utvandring, så vänder jag mig istället till deras principprogram, och till deras invandrarpolitiska program. De går att ladda ner från internet.

Jag noterar att principprogrammet är på 5 sidor, det invandrarpolitiska är på hela 6 sidor. De flesta andra handlingsprogrammen är på 2-3 sidor. Vi förstår var fokus ligger. Läser man i de sverigedemokratiska forumen på internet ser man samma fokus: det handlar mest om invandrarfrågor.

Tittar man på principprogrammet så genomsyras det helt av vissa teman. Man märker tendensen redan i första stycket: ”Sverigedemokraterna bildades … som ett intresseparti för svenskar”.

Av 47 stycken talar 32 stycken (dvs ca 70%) positivt om följande teman: nationen, nationalstaten, den nationalistiska principen, folket, svenskarna, folkhemmet, hembygden, fäderneslandet, gemensam eller homogen kultur, gemensam identitet, assimilering. Och det talas negativt om kulturell mångfald, blandning av kulturer, integration, invandring, överstatlighet, imperialism.

Vi känner igen terminologin.

För att citera några meningar, så att ni också får termerna i ett sammanhang.”Den viktigaste faktorn i ett … samhälle är den gemensamma identiteten, vilket i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen. Av det följer att den nationalistiska principen – principen om en stat, en nation – är grundläggande för sverigedemokraternas politik. — I sin ideala form är alltså ett sådant samhälle befolkningsmässigt homogent.

”Låt alla folk vara herrar i eget hus”

”Nationen utgörs av folket”

”Svensk är den som av sig själv och som av andra uppfattas som svensk”

”ett pluralistiskt samhälle har medfört ett allvarligt hot mot den svenska nationen och dess homogena sammansättning”

”Sverige är svenskarnas land.”

”Låt Sverige förbli Sverige.”

”Sveriges framsteg och välstånd är det svenska folkets verk.”

”Vi [kan] känna solidaritet med dem vi kan identifiera oss med.”

Jag som växt upp i södra Afrika känner väl igen dessa tongångar. I Sydafrika kallades denna politik Apartheid, åtskillnad. Man skall låta varje folkslag leva för sig själv och utvecklas åtskilda. Man skall inte blanda folk.

Nu blir det tydligare: Sverigedemokraterna är förklädda rasister.

Ännu så länge har jag inte citerat från det invandringspolitiska programmet. Det kan vi ta nästa gång, om Sverigedemokraterna vill fortsätta debatten. Då kan jag också komma med lite citat från Sverigedemokrater på internet och vissa forum.

Läs fortsättningen: SD – Forsatt analys

Naturlig kuvös: Känguru-metoden

Ibland blir man glatt överraskad när man surfar. Plötsligt hittar jag en sida om Känguru-metoden, en metod att på ett naturligt sätt vårda för tidigt födda barn, eller svaga nyfödda barn, utan att använda kuvös, utan genom att direkt efter födseln lägga barnet mot moderns bröst under ett speciellt tygstycke.

Upphovsmannen, Dr Nils Bergman, är en barndomskamrat till mig, också född och uppväxt i Zimbabwe. Han läste till läkare, och arbetade sedan en tid under 7 år (från 1987) på Manama Mission i Södra Zimbabwe, tillsammans med Agneta Jürisoo (från Horred, en Mark-bo!). Där utvecklades känguru-metoden för att rädda för tidigt födda och svaga nyfödda barn. Kangaroo Mother Care heter deras hemsida där man kan läsa om hur det startade. Agneta hade läst om den kängurumetod som börjat utvecklas i Sydamerika, där den användes efter en viss tid i kuvös. Problemet var att i Zimbabwe fanns inga kuvöser, så då började de utveckla metoden att användas direkt efter födseln.

Jag har ju vetat det tidigare, och retade mig på att när SVT gjorde ett kort reportage om känguru-metoden på Akademiska sjukhuset i Uppsala för några år sedan så nämndes inte ens Nils Bergmans namn.

Det finns också en engelsk internationell sida.

Metoden innehåller två viktiga komponenter: ”skin-to-skin” kontakt och amning, båda viktiga för att metoden skall lyckas.

Om man separar barnet och modern efter födseln utvecklas stress och vissa hormoner som är ”neurotoxic”, dvs giftiga för hjärnan. Se längs ned på sidan.

Min fru, Marie, känner upprättelse, när hon läser om vikten av hudkontakt och amning, efter att ha ammat alla våra barn enligt naturligt manér, dvs när barnet vill suga så får den det. Och det betydde att de fick alla sova i vår säng, intill henne. Men vi har fått många blickar och pikar under årens lopp från folk när man berättat om hur vi gjort. Det är ju inte alltid PK att vurma för amning.

Den gravida kvinnan och fostret – två individer

Utredningen ”Den gravida kvinnan och fostret – två individer” (SOU 1989:51), har lett till en betydande samsyn kring de etiska problem som är förenade med fosterdiagnostik och aborter. Denna utredning deklarerade bland annat:

”När det gäller den oföddes intresse bör först framhållas att en foster i princip har rätt till utveckling och rätt att födas. Därav följer att en abort inte kan motiveras utifrån fostrets intresse. Ett abortbeslut innebär som regel att kvinnans (föräldrarnas) intresse att inte föda barnet tillåts väga tyngre än fostrets intresse att utvecklas och födas.”

Utredningen deklarerar vidare som sin uppfattning:

”Man måste utgå från att modern och det blivande barnet är två individer som båda är skyddsvärda. Det spirande människolivet har i sig ett stort värde. Det kan inte ses enbart som en del av kvinnans kropp.”

Senare skrev ett enigt socialutskott i betänkandet ”Vissa etiska frågor” (1993/94:SoU2 ) att utskottet

”…anser det nödvändigt med en sammanhållen och etiskt förankrad politik i dessa frågor. Utgångspunkten måste därvid vara den syn på människan och på människolivets helgd som har sin förankring bland annat i den kristna etiken och den västerländska humanismen. Alla människor har samma värde och den grundläggande mänskliga rättigheten är rätten till liv.”

Samma uppfattning deklareras i inledningen till FN:s barnkonvention där det klargörs att barnet har rätt till ”lämpligt rättsligt skydd” även före födelsen.

Det finns alltså en bred samsyn om att alla människor har rätt till liv och att fostret är en skyddsvärd individ med en principiell rätt till liv och rättsskydd. Denna samsyn kommer till uttryck bland annat i internationella konventioner, svensk lag, socialutskottets betänkanden och i olika statliga utredningar.

Det råder numera också en samsyn om att ”en avvägning mellen fostrets och moderns intressen är ofrånkomlig då dessa är motstridiga”. Som exempel kan nämnas regeringens proposition ”Fosterdiagnostik och abort” (Prop 1994/95:142):

”En avvägning mellan kvinnans intressen och den oföddes intressen är ofrånkomlig. Det är dock viktigt att vara vaksam så att inte denna slags avvägning leder i riktning mot en etisk gradering av människoliv.” 1)

Kristdemokraterna det självklara valet för de kristna väljarna

Jag ser positivt på att Roland Utbult inom Folkpartiet lyfter fram de kristna väljarna och deras hjärtefrågor. Det är bra för Sverige att fler partier verkar för en politik baserad på de judeo-kristna värden som legat till grund för vårt samhälle under så lång tid, och som fortfarande bär upp stora delar av svensk politik.

Den utveckling som vi haft i Sverige i några frågor: abortpolitiken, äktenskapet, adoption av barn för homosexuella par m.m, skulle kanske inte vända, men åtminstone stanna upp om vi hade fler aktiva kristna politiker i de olika partierna.

Som jag skrev tidigare tror jag dock fortfarande att Kristdemokraterna är det parti som bäst tillvaratar de kristna väljarnas intressen.

Partiets ideologi är fast grundad i de judeo-kristna värdena. Vi är ett värde-orienterat parti med människovärdet som det mest centrala begreppet. Vi sätter personen i sina naturliga gemenskaperna i centrum, med familjen som den grundläggande enheten i samhället. Våra andra centrala begrepp såsom: människans ofullkomlighet, förvaltarskap, subsidiaritet, solidaritet och broderskap är begrepp som kristna väljare förstår och omfattar.

Vi är också det enda parti som står upp för äktenskapet som institution för man och kvinna.

Vårt medicin-etiska program gäller fortfarande, trots beslut på rikstinget i somras. Hur det nya medicin-etiska programmet skall se ut är en fråga vi som parti kommer att jobba med. Här kommer alla medlemmar och aktivas synpunkter att vägas in.

Vi som är kritiska till vissa av partiets beslut i somras arbetar därför vidare i partiet och tror därför att vi som parti fortfarande skall ta tillvara det ofödda barnets intressen. Det är ju trots allt två individer det handlar om, två personer, med sina respektive intressen. Det är inte förbjudet att inta en abort-kritisk hållning som medlem eller aktiv kristdemokrat.

Det är nu än viktigare att vi som parti signalerar till våra väljare, både gamla och nya, både kärnväljare och perifera väljare, att vi grundar vår politik på en genomtänkt, grundad ideologi, den ideologi som är den bästa för att ta fram praktisk politik för det gemensamma bästa.

Behåll äktenskapet för det gemensamma bästa II

Tuve Skånberg skriver del två om äktenskapet i ett nyhetsbrev från SEA, Svenska Evangeliska Alliansen.

”Vid en sammanvägning av det intresse som en begränsad grupp vuxna homosexuella hävdar, mot det intresse som finns hos samhället att slå vakt om äktenskapets institution och om barnens intresse blir slutsatsen att det är i linje med det gemensammas bästa att bevara nuvarande äktenskapslagstiftning.”

Nya Moderaterna – snart inte moderata

Ja, nu börjar man undra.

Mikael Odenberg avgår som försvarsminister eftersom han inte kan stå för den avrustningspolitik som Anders Borg och Fredrik Reinfeldt vill driva. Heder åt Mikael. Han står rakryggat för sin uppfattning. Det skulle fler behöva göra i politiken.

Jag tror att det är många i vårt land som börjar fundera över vart de nya moderaternas politik för oss.

De flesta läser väl nyheterna från Ryssland? Åt minstone jag drar slutsatsen att nu är inte rätt tid att avrusta.

För några veckor sedan skrev 12 kristdemokrater om detta och varnade för ”Rött kort för ‘nya Moderaterna‘ ”.

De har till stora delar rätt i sin intention: Många väljare funderar över vart moderaterna tog vägen. Vi kan som kristdemokratiskt parti stå upp för många av de sakfrågor där moderaterna numera sviker sina traditionella väljare.

Det betyder inte i sig att vi som parti är ett konservativt parti, eller ens att vi är ett värdekonservativt parti.

Vi är ett kristdemokratiskt parti, men en distinkt ideologi som varken är konservativ, eller liberal. Den bygger på tomismen, skolastiken som i sin tur baseras på judeo-kristna värderingar stöpta i grekisk-filosofiska termer och begrepp, samt den romerska naturrätten.

Centralt för oss är person-begreppet. Vi kan sägas vara en del av den filosofiska strömning som kallas personalism. Varje människa är ett mål i sig, och kan inte, får inte betraktas som ett medel. Detta oavsett människans fysiska, psykiska eller ekonomiska förmåga.

Men vi sätter in personen i en gemenskap, nerifrån och upp: varje människa är en del av en familj. Familjen är samhällets viktigaste grundläggande byggsten. Tillsammans med andra bildar vi andra gemenskaper: församlingar, föreningar, fackföreningar, företag. Slutligen bildar vi tillsammans samhället och väljer att organisera det i form av kommun, landsting och stat. Statens uppgift är att skapa ramverk, lagar och institutioner på nationell nivå samt ge skydd och möjligheter för de lägre nivåerna i samhället, likaså har de övriga, landsting och kommun till uppgift att ge service och regleringar för sina nivåer och stödja de underliggande nivåerna i sin uppgift. (Detta kallas för subsidiaritetsprincipen). Kontentan är att samhället och staten är till för människan, inte tvärtom. Och att samhället är just det: det civila samhället och det är inte samma sak som ‘staten’. Staten är inte allsmäktig: den har den makt som vi som väljare, medborgare ger den. (All makt utgår från folket).

Därför står vi inte för individualismen (som liberalerna) och inte för kollektivismen (som socialisterna, eller kommunisterna). För oss blir inte heller nationen ett begrepp med stort N(ationen), utan internationalism är för oss lika naturligt (tillsammans med en sund nationalism).

Vi vill inte konservera samhället, och okritiskt hålla kvar vid gamla institutioner och värden, utan tvärtom vi vill reformera samhället utifrån begrepp som solidaritet med de svaga och utsatta och både nationell och internationellt broderskap. Vi tror på förvaltarskap som idé, vi har ansvar att ta hand om skapelsen, vårda den så att vi inte förstör den i rovdrift och vanskötsel.

Vi anser vidare att all politik måste grundas på att varje människa är unik och har ett okränkbart värde. Vi menar också att människan är ofullkomlig, dvs har brister, så man kan inte bygga ett samhälle som förutsätter att alla är goda och enbart vill andra gott. Det är också detta som gör att vi inte tror på ett utopiskt samhälle – en idealbild av hur det framtida samhället skall se ut – såsom socialister och kommunister gör.

Men utifrån bl a naturrätten anser vi att det finns vissa institutioner, t. ex äktenskapet, familjen, föräldraskapet, som i sig är beständiga som företeelser, oavsett vad människor tycker och vad majoriteten bestämmer.

Vi menar också att det finns värden som inte grundar sig i majoritetsbeslut. Människans unika värde, grunden för mänskliga rättigheter, gäller oavsett vad majoriteten bestämmer.

På denna grund kan många som kallar sig konservativa, och särskilt de som kallar sig värdekonservativa eller socialkonservativa, känna sig hemma med kristdemokratins grundvärden och principprogram.

Därför tror jag på ökad tillväxt för partiet i framtiden, när Moderaterna slutar vara moderata, när Centern blir alltmer liberalt, och Folkpartiet alltmer populistiskt.