Konfrontationspolitik

I Hallands nyheter (se föregående inlägg) sa Pelle Pellby (s) också att MarkAlliansen ”driver en sådan konfrontationspolitik.” Och menade att ”det blir knöligt att hantera”. Tacka för det!

Det förstår till och med jag att det är knöligt att genomföra eller hantera en borgerlig politik, speciellt när det är reformer som vänstern tycker är avskyvärda.

Samma visa fick vi höra i Pelles inledningstal i debatten i KF, och läsa in inledningen till MORP:en.

Jag tycker dock att det är märkligt att Pelle kallar det konfrontationspolitik när vi för fram våra förslag. Men när han för fram sina förslag att avslå vårdnadsbidraget eller inte tillåta försäljning av del av bostadsbeståndet i MBAB, då är det inte konfrontationspolitik.

Att vi skulle få vår vilja igenom är konfrontationspolitik. Om vänstern får sin vilja igenom skulle inte vara konfrontationspolitik. Vari ligger logiken??

(Hur länge) Kan Pelle (s) fortsätta regera?

Läste ett referat om KF-förhandlingarna i Hallands Nyheter i morse som konstaterar att ”politiken nu hamnat i läget att det är socialdemokrater som ska genomföra en borgerlig politik, eftersom det är socialdemokrater som sitter på alla ordförandeposter”. ”Pelle Pellby menar att det är sådant man får ta …” Pelle säger vidare: ” Det blir alltid så att man måste hantera beslut som man inte tycker om, det ingår i det politiska spelet.”

Hur länge skall (s) ta sådana smällar utan att förlora i trovärdighet?

Vi i MarkAlliansen avser ju inte att minska våra insatser att påverka och förändra politiken i Mark. Fler förslag kommer där det kommer bli votering och med Markbygdspartiets röster får vi ju normalt igenom vad vi vill.

Som det är nu är det en olycklig sits.

Vänstern (S+V) har ordförandeposterna i nämnder, och majoritet (3 mot 2) i alla arbetsutskott. Men MarkAlliansen har med stöd av Markbygdspartiet majoritet i alla nämnder, i Kommunstyrelsen och i Kommunfullmäktige.

Problemet är hur förvaltningarna, t.ex kommunledningskontoret, eller Barn- och ungdomsförvaltningen, skall tolka situationen. Vilken ”majoritet” skall de lyssna på, vilka politiska direktiv skall de utgå ifrån. Självklart gäller de formella beslut som tas, men det finns många ärenden som behöver ha en politiskt färgad inriktning redan innan de kommer så långt som till beslut.

Resultatet blir en otydlighet från den politiska ledningen som är olycklig.

Min känsla är att det kan leda till två situationer: i den ena så blir förvaltningarna lite handfallna och avvaktande och väntar på de politiska signalen som kommer genom beslut, i den andra så driver förvaltningarna en mer självständig linje utifrån egna ställningstaganden.

Ingen av dessa situationer är önskvärd.

Det är klart att en politisk ledning blir tydligare, snabbare och starkare om den politiska majoriteten är samma i arbetsutskott, styrelser och nämnder, samt att de som har den politiska majoriteten också har ordförandeposterna.

Fullständig seger – Kommunfullmäktige i Mark beslutar om vårdnadsbidrag

Kommer precis från Kommunfullmäktiges möte som började igår, men slutade efter midnatt.

MarkAlliansen fick igenom alla de punkter som vi fick igenom i Kommunstyrelsen. Det blev votering i ett antal frågor och Markbygdspartiet valde sida: de stödde oss.

De stora debatterna handlade om vårdnadsbidraget, konkurrensutsättningen av fler kommunala verksamheter, samt möjligheten för Marks Bostad AB att sälja delar av fastighetsbeståndet.

S+v var upprörda, ja, kanske man kan säga förtvivlade, och tonläget från deras håll blev ömsom propagandistiskt, och omsöm löjeväckande.

En stor debatt blev det också om vänsterns förslag att föra in ett uppdrag till KS att ge alla kommunalt anställda rätt till heltid. Förslaget från KS som låg på bordet (och som vi i MarkAlliansen stödde) var att alla anställda skall ha rätt till anställningsavtal med inviduella lösningar. Vi är inte emot heltid, men ser att fokus skall vara på att lösningarna skall vara flexibla ur den anställdes perspektiv som hjälp att lösa ”livspusslet” i nutid och över tiden (yngre, föräldrageneration, äldre) med möjlighet att variera anställningstiden beroende på vilken fas i livet man finns.

Jag pläderade för att vi i KS under 2008 skulle arbeta med frågan om rätt till en fast anställning, rätt till heltid och deltid genom att bearbeta arbetsgivarpolicyn. Som förebild lyfte jag fram Markaryds kommun och dess kommunstyrelseordförande, Bengt Gerdmundsson, som införde en sådan arbetsgivarpolicy redan 1999, och som inte ökat heltiderna mer än 1-2%, men som gett de anställda mycket större trygghet och flexibilitet och gjort dem mer nöjda.

Det var extra roligt att jag gjorde detta eftersom Pelle Pellby strax därefter visade en webb-film från SKL:S hemsida, där Bengt Gerdmundsson berättade om deras lösning.

Detta blev också det kompromissförslag som vänstern till slut, efter ajournering och diskussioner mellan gruppledarna, lade. Detta kom som ett uppdrag till KS utanför MORP:en, och i MORP:en står det fortfarande att alla anställda skall ha rätt till anställningsavtal med individuella lösningar, så det är utgångspunkten.

Mer om debatten, framförallt om vårdnadsbidraget, i senare inlägg.Det måste vara bittert för vänsterpartierna att sitta i ledningen och för Pelle Pellby (s) som kommunalråd att vara med om detta totala nederlag.

Samveten i politiken

”Våra samveten säger nej”

Sju riksdagsmän skriver på Brännpunkt att de inte stödjer förslaget om aborträtt för utländska kvinnor.

Det är hedervärt att åtminstone en tredjedel av de kristdemokratiska rikdagsmännen står upp för det som senast under valåret 2006 var partiets politiska uppfattning.

Vi behöver fler som står upp för det de tror på, och som inte sviker sin ideologi.

Jag tror mer och mer att det behövs ett parti som har en tydlig ideologi som står för det de tror på, oavsett vad väljarna tycker. Och som försöker driva den politiken, och påverka väljarna, snarare än att låta sig påverkas av vad väljarna och media just nu vurmar för.

Moderaterna och Kristdemokraterna har tidigare varit sådana partier. Jag tycker att moderaterna mer och mer börjar likna ett parti som tar upp de frågor som de tror att väljarna vill höra.
Hur det blir med Kristdemokraterna som parti framöver låter sig inte sägas ännu. I abortfrågan har vi lämnat den ideologiska förankringen.

I äktenskapsfrågan är vi trogna vår uppfattning.

Jag önskar att jag inte behöver lägga till: ”än så länge”, men tyvärr är jag osäker på graden av partiets ideologiska förankring. Än så länge lägger jag inte till ”än så länge” i meningen i föregående stycke.

Nu är det dags att partiets gräsrötter börjar säga sin mening: de som är trogna medlemmar och väljare, samt de kärnväljare som inte är medlemmar med som troget röstat på oss i alla val.

Hur detta skall ske vet jag inte: men förhoppningsvis genom insändare, genom deltagande i politiska möten lokalt, genom brev, epost, internetforum och telefonsamtal. Vi behöver möta varandra i samråd och dialog, diskussion och samtal.

Jag hoppas att de som är trogna vår grundideologi inte lämnar partiet. Några har tyvärr gjort det redan.

Jag hoppas också att de som idag inte är medlemmar blir det.

Jag hoppas att våra trogna gräsrötter börjar röra på sig. Vi behöver få en ändring till stånd. Den får vi inte genom att sitta still i båten.

Vi behöver påverka partiet på alla nivåer, och det sker inte om vi överlämnar ansvaret på dem som redan sitter på sina poster och positioner. Det sker genom att vi aktiverar oss på alla nivåer, deltar i möten, nyttjar vår röst vid val av styrelser och ombud till stämmor, partifullmäktige och riksting.

Blogged with Flo

Pedagogik i förskolan

Anders Borg vill öka pedagogiken i förskolan.

Vad har han för kompetens i denna fråga? Och vad har det med hans roll som Finansminister att göra? Är det Anders Borg som numera beslutar vad regeringen skall satsa på?

Varför detta utspel? Är det för att gå (s) till mötes? Eller?

Jag förstår inte.

Marie Küchen tror att det är en dimridå för att få bort uppmärksamheten från de senaste skandalerna om svarta betalningar.

Oavsett vilket tror jag inte att små barn behöver mer pedagogik. Det ingår redan. Det som behövs är snarare mer kreativitet och lek. Låt barnen vara barn. Kreativiteten dödas lätt av för mycket vuxenpåverkad pedagogik och ordning.

Blogged with Flock

Ersättning till friskolor – rättvisa villkor, finns det? (Bidrag på lika villkor I)

I början av året lyfte jag en fråga in Barn- och Ungdomsnämnden: friskolornas ekonomiska ersättning.

Vi fick nämligen en utomordentlig redovisning av kostnaden för våra kommunala elever, fördelat på kostnadsslag: Pedagoger, assistenter, fortbildning, läromedlen, elevvård, lokaler, måltider, skolskjutsar, ledning/administration och övrigt.

Men det fanns inte någon motsvarande uppställning för hur mycket av detta som vi sedan skickar i bidrag till de fristående enheterna, dvs i vad mån våra kostnader utgör grund för utbetalning av ersättning till friskolorna.

Eftersom Skolverket och Friskolornas riksförbund i en utredning rekommenderat att det skall finnas en sådan så yrkade jag att förvaltningen skulle få ett uppdrag att ta fram detta.

Nu hade vi på bordet en sådan uppställning, med en underbilaga som utgör grunden för fördelningen. Denna underbilaga fanns i två versioner, en som var förvaltningens förslag, och som gick på samma principer som tidigare år, och en som var justerad på vissa kostnader utifrån friskolornas synpunkter.

Förvaltningen och de fristående enheterna har nämligen under året träffats för att tillsammans försöka komma fram till ett förslag på avtal och regler för hur ersättning skall beräknas, vad som skall gälla när en förskola under- respektiva överproducerar omsorgstimmar. Vid dessa genomgångar har man också i detalj gått igenom denna lista på kostnader och vilka som skall ligga till grund för ersättning till friskolorna och vilka inte skall göra det.

Kortfattat kan man säga att förvaltningens linje har varit att vissa kostnader är s.k. overheadkostnader, och med argumentet att friskolorna inte har denna overhead så skall de inte heller ha ersättning baserat på kommunens overhead. Som exempel kan nämnas: BUF:s centrala kansli med kringkostnader, Utbildning för lärarpersonal för användning av webb-baserat verktyg för kommunikation mellan hem och skola. Medlemsavgift till företagshälsovården. Centrala IT-tekniker som sköter support och helpdesk, samt centrala databaser, nät och servrar.

Men på vissa av dessa har friskolorna anmärkt att de visst har dessa kostnader. Dessutom menar jag att det faktum att de inte har en viss kostnad för en viss funktion inte utgör skäl till att neka dem möjligheten att ha denna funktion. Får de inte motsvarande bidrag kan de ju inte heller införa denna funktion.

Det blev votering i denna fråga, och MarkAlliansen vann den, och eftersom Markbygdspartiet inte var närvarande så vann vi utan deras hjälp. (Men jag är övertygad om att de röstat med oss om de varit med).

Totalt lyfte vi tillbaka motsvarande ca 9 Mkr till kostnadsunderlaget, dvs minskade overheaden med motsvarande. Detta skall sedan divideras med det totala antalet elever i kommunens skolor för att därmed får fram beloppet per elev till friskolorna.

Enligt förvaltningen rör det sig om ca 230.000 kronor, så det är inge jättepengar i förhållande till vår budget som ju är mer än 450 Miljoner kronor i år.

Men det är svåra frågor detta. Och hur man än gör så blir det ändå fel. T.ex har vi i kommunstyrelsen i år beslutat att alla overhead vad gäller mat, lokaler, städ, och IT inte skall belasta nämnderna, utan Teknik- och servicenämnden får ersättning i sin ram direkt av Kommunfullmäktige. Men detta gör att underlaget i BUN för uträkning av ersättningen till friskolorna minskas med motsvarande belopp. Dvs de får inte ersättning för overhead, och det är självklart så att när de köper mat från t.ex ICA Buffe så får de betala ICA:s overhead. Dvs de borde få del av det beloppet också.

Ett ännu tydligare exempel: I overheaden för IT ligger kostnaderna för skolornas internet, epost, och MSOfficepaket. Det betyder att friskolorna gått miste om denna del i sin ersättning, vilken de rätterligen borde fått.

Jag tycker därför att vi skall försöka få fram ett annat sätt att räkna ut bidragen till friskolorna. Varför inte genom en s.k. skolpeng som följer barnet, och går till den skola som barnet väljer. Skolpengen skulle kunna justeras utifrån skolans s.k. SALSA-värde. Det skulle betyda mer pengar till en skola med föräldrar med låg utbildningsnivå, eller med många invandrarföräldrar.

Det är något vi kan titta på nu när vi skall omstrukturera vår skolorganisation. Och en viktig del då är att göra studiebesök hos andra kommuner för att studera vilka vägar de valt. Att sitta på sin egen kammare och hitta på lösningar tar tid, och det är risk för att man går fel. Bättre att lära av de goda exemplen som finns, och ta varning av de dåliga.

MarkAlliansen och Markbygdspartiet röstade tillsammans i KS: vårdnadsbidrag mm

Idag på Kommunstyrelsen (KS) behandlades Mål- och resultatplanen (MORP) för 2008-2011.

Till stora delar har vi i Budgetberedningen arbetat fram ett gemensamt förslag.

Men på några viktiga punkter har vi i MarkAlliansen haft andra förslag än den grupp som haft majoritet i Budgetberedningen och KS arbetsutskott (KSAU) vars beslut låg som förslag nu på KS-mötet.

Det var dessa punkter som nu stod i fokus på KS. I KS har vi nämligen lika många ledamöter som vänstern, och Markbygdspartiet är vågmästare. Extra spännande!

Efter den gångna tidens tidningsskriverier om att vi i MarkAlliansen vill ge extra tillskott till Barn- och Ungdsomsnämnden (BUN) , för att stärka kvaliteten i grundskolan, men också för att genomföra vårdnadsbidraget, så hade vänsterpartierna (s + v) kommit sig för att lägga ett nytt förslag i KS, som skiljde sig från det förslag som vänsterpartierna själva lagt och tagit i budgetberedningen och i KSAU. (Sic!)

De ville lägga 15 Mkr (5 + 5 + 5) för åren 2008, 2009 och 2010 för att förstärka BUN:s verksamhet, dvs för att höja kvaliteten. Dessutom ville de lägga 15 Mkr (5 + 5 + 5) som en extra reserv inom Kommunfullmäktiges ram, att delas ut till BUN när nämnden börjat arbeta med sin omställningsprocess. BUN skulle därför få komma tillbaka till KF med rapporter om hur arbetet förlöper och äska de pengarna allteftersom.

Det blev givetvis debatt kring detta. I själva verket är det en pappersfigur, en slags Kejsarens nya kläder, dvs betyder inget, eftersom KF ändå alltid har makten över pengarna, och när som helst kan besluta tilldela nya tillskott till de nämnder som har behov av detta. T.ex kan det ske i nästa års MORP-arbete.

Att låta pengarna ligga hos KF är också att misstro BUN om förmåga och vilja att sköta sitt uppdrag.

Detta var deras försök att ”värva” Markbygdspartiet. Men Mbp genomskådade det.

Tidigare har Pelle Pellby sagt att MarkAlliansens förslag att ge extra tillskott för att stödja BUN var att äventyra kommunens ekonomi, och att det inte finns marginal för detta i den tuffa ekonomiska situation som kommunen står inför.

Nu vände de på en 5-öring, och föreslog lika mycket som oss (i runda slängar). Hur trovärdigt är det?

Deras ursprungliga förslag innebar en besparing (effektivisering) av BUN:s verksamhet på 5 Mkr nästa år, samt ca 5 Mkr 2009, och 7,5 Mkr 2010. Till detta hade det ursprungliga förslaget från vänstern ett omställningsbidrag på 7,5 Mkr för de tre åren. Dvs totalt sett en nedskärning. Då skall man betänka att under 2007 har BUN fått en nedskärning på 8 Mkr som gått ut över lärartätheten.

Lyckligtvis vann vi med Mpb:s hjälp denna omröstning. Inga pengar i en ”låtsas”-reserv hos KF.

Därutöver fick vi igenom vår vilja på alla punkter där vi skiljde oss från vänstern.

Konkurrensutsättningspunkten, att inför en policy om detta, samt uppdraget att lämna ut ytterligare verksamhet på entrepenad står kvar i MORP:en.

Deras förslag (som togs i KSAU) att lägga till en sats om att ”heltid är en rättighet och deltid en möjlighet” strök vi. Det räcker att det står att ”anställda skall ha anställningsavtal med möjlighet till individuella lösningar”.

När det gäller bidrag till BUN för att förstärka kvaliteten i grundskolan fick vi igenom vårt förslag att ge 6 Mkr 2008, 5,5 Mkr 2009 och 8 Mkr 2010, utöver det förslag som låg från KSAU på 5 Mkr 2008, och 2.5 Mkr 2009.

Vårt förslag landar då på att BUN får 11 Mkr 2008, 8 Mkr 2009, och 8 Mkr 2010, dvs totalt 27 Mkr för de tre åren.

Vänsterns nya förslag för BUN var 15 Mrk för de tre åren.

Vi fick också glädjande igenom att BUN ”skall införa kommunalt vårdnadsbidrag i enlighet med regeringens budgetproposition för 2008, att gälla från och med 1 juli 2008”.

Därtill följde förståss de pengar som vi yrkat: 2 Mkr 2008, 3 Mkr 2009 och 2 Mkr 2010 för vårdnadsbidraget, totalt 7 Mkr för de tre åren.

Nästa punkt där vi skiljdes åt ideologiskt är stödet till Marks Bostad AB. Vi hade i KSAU föreslagit att ge nya direktiv till MBAB: ”att öka utbyggnadstakten av hyreslägenheter i kommunen för att möta den ökande efterfrågan som finns”. Detta hade vänstern förståss inga problem med.

Men vårt nästa förslag hade de problem med: ”MBAB ges möjligheter att sälja del av bostadsbeståndet för att helt eller delvis finansiera nyproduktion av lägenheter i kommunen.”

Men åter igen fick vi igenom vad vi ville!

Dessutom hade (s) ett förslag att ge Spinnerskan (moderbolaget) direktiv att ge 6 Mkr i bidrag till MBAB för nyproduktion av hyreslägenheter, i första hand i Horred. Här fick de stöd av oss. Det är inget som motsäger vårt andra yrkande.

Det kändes som en stor dag idag.

Angående moderata ”affärer”

Jag slås av att i de affärer vi  nu fått avslöjade för oss så kommer den skyldige ut och bekänner, ångrar sig, och vänder om för att ställa allt till rätta först efter det att de avslöjats. (Och det samma kanske även gäller andra ”affärs”-innehavare, t.ex socialdemokrater, Skandia-chefer, Carnegie-anställda mm. mm.)

Är det så att enligt den nya etiken så är allt Ok om man bara kan dölja det man gjort?

Men om man avslöjas då känner man skuld.

Känner man någonting innan? I så fall vad känner man då?

Var skulle vi hamna då, om alla bekände sig till denna etik?

Johan Hakelius – sanningssägare

Läs detta.

Även om man inte håller med om allt så finns det flera pärlor som är ovärderliga.

T.ex.

‘Man märker det i betydelseglidningar av enskilda ord. Ta ordet ”tolerans”, till exempel. För vuxna människor brukade det en gång betyda en social konvention som underlättade samvaron med andra. Nu gäller snarare en fräck tonårings definition av tolerans. Den innebär att den som kräver tolerans kräver att få bete sig precis som han eller hon vill, utan hänsyn till sociala konventioner. Den innebär också att varje åsikt eller kritiskt omdöme om hur någon beter sig är detsamma som ”förtryck”. Att få bete sig hur man vill, utan några som helst konsekvenser, är att få ”respekt”.’

Per Ericsson

Per Ericsson, ledarskribent på Svenska Dagbladet har avlidit. Ibland dyker man på ett namn, i tidningar eller på nätet, som man får respekt för när man läser det denne/-a skrivit. Per är en av dem.

Hans bortgång är en stor förlust, främst för hans familj, men även för oss alla som inte kände honom personligen, men som lärt oss uppskatta hans analyser.

De har betytt mycket i vårt politiskt korrekta medie-klimat.