Det kristdemokratiska partiet är idag vilset

Tyvärr måste jag hålla med flera blogg-debattörer om att KD idag är ett vilset parti. Även om de kanske inte använder det ordet direkt.

Johan Ingarö på SVT OpinionDick Eriksson, SVD:s PJ Anders Linder, Barometerns ledare har alla lyft fram att partiet famlar efter väljare på ett förvirrat sätt.  KDU:s ordförande, Charlie Weimers, är en av dem som vågar tänka fritt och tydligt. KDU:s vice ordförande, Ebba Busch, likaså: läs om henne hos Ingarö.

Demoskop har tidigare (hösten 2008) analyserat svenska folkets politiska identitet. Inget partis har så tydlig förankring i vad som kallas en ”konservativ” hållning än de kristdemokratiska sympatisörerna.

Samtidigt finns det stora grupper inom M, C och FP som identifierar sig med en konservativ hållning, men som idag är mer och mer alienerade.

När jag analyserar EU-valet ser jag en tydlig tendens: De partier (FP, MP, PP) som tog tydlig ställning för vad de tror på, och vågar säga det går framåt. De partier (M, S, C, KD och V) som de senaste åren tonat ned sin principiella hållning, och inte tydligt står för vad de tror på, utan ändrar sin profil och image backar (eller står still).

Tittar jag vidare i statistiken från vår kommun så ser jag att i de kommundelar där jag vet att vi har kärnväljare som står för en klassisk kristdemokrati och säkerligen skulle klassa sig ”konservativa” i Demoskops undersökning, där gick vi framåt 2-3 procentenheter i valet, jämfört med 2004 års val.  I Horred där jag bor gick vi fram 3 procentenheter och blev största borgerliga parti (13 %).

Vi backar totalt i kommunen, men mindre än riks-snittet, och mindre än Borås, Ulricehamn, Tranemo och Bollebygd som ingår i vårt distrikt.

Eftersom jag i den lokala politiken är tydlig, och ofta syns i media, våga jag mig tro att det påverkat valutgången. Och jag känner mina väljare: De är väl förankrade i en konservativ tradition. För 20-30 år sedan röstade de på Högern (som de gamla fortfarande här säger).

Själv kalla jag mig inte konservativ, jag är kristdemokrat, jag är personalist. Tyvärr är det en ideologi som är alltför okänd, men de tillfällen jag fick i valrörelsen att förklara vad personalism är, så ledde det till en mycket tydlig sympati från personer som själv kallar sig konservativa eller värdekonservativa. (Och totalt fick vi in 10 nya medlemmar!)

Här (bland de som kallar sig värdekonservativa) tror jag att vi har våra kärnväljare, och här har vi också en tydlig möjlighet att expandera.

Om vi fortsätter på banan att göra om KD till ett nedtonat mittenparti, så missar vi dessa väljare, och vad värre är, våra kärnväljare kommer på sikt att svika oss, även om de inte gjorde det i detta val.

Tyvärr är partiledningen, med partistyrelsen,  partisekreterare och organisationssekreterare alltför försiktiga. De vill inte positionera partiet alls, i rädsla att driva bort nya väljargrupper, och fattar inte att detta varken attraherar de värdekonservativa  som är vilsna (från andra partier) eller hjälper oss behålla våra kärnväljare.

Internt i partiet förs en debatt inom partiet där flera ledande företrädare uttryckt att vi inte skall använda beteckningen värdekonservativ om oss själva. Det må så vara: vi är kristdemokrater. MEN vi får inte med vårt agerande och med våra ord alienera de medlemmar och väljare som faktiskt känner sig som värdekonservativa och vill kalla sig det.

Vi säger i handlingsprogrammet 2009-2012 att ”vi är ett parti med högt till tak”. Men vi beter oss inte så.

Jag har tills nyligen sagt att jag tror vi klarar oss in i riksdagen 2010: våra kärnväljare sviker oss inte. Men jag blir mer och mer orolig ju mer jag ser av hur partiets centrala organ och ledande tjänstemän beter sig.

Fortsätter vi så här kommer förr eller senare en punkt då kärnväljarna känner ”enough is enough”, nu för det räcka. Och då blir det nog sofflocket.

Nästa vecka blir det riksting, det skall bli intressant att träffa vänner från olika delar av landet och diskutera denna fråga.