Om fosterdiagnostik, abort och samvetsklausul mm

Igår var jag på Kristdemokraternas partifullmäktige, där vi bl a antog partiets valplattform och valplan för 2010.

Men viktigare kanske ändå är att vi antog partiets medicin-etiska program. Vi är det enda parti i Sverige, och en av få i hela världen (enligt uppgift från ordföranden i utredningsgruppen som tagit fram programmet) som har ett medicin-etiskt program.

Programmet är bra, om än med vissa skönhetsfläckar.

Det finns ett långt avsnitt om fosterdiagnostik. Kristdemokraterna anser att fosterdiagnostik skall ske för barnets bästa, det skall ske i livets tjänst, och inte för att förhindra att barn med oänskade egenskaper föds.

Är det en Försynens ironi att på samma dag som vi konstaterar detta så skriver Professor Torbjörn Tännsjö i Aftonbladet en artikel där han oförblommerat argumenterar för att det är bra om vi kan få ett samhälle där vi genom fosterdiagnostik och aborter får färre människor med problem.

Detta är hårresande, och den som inte inser det behöver en lektion i historia.

Under 30- och 40-talet användes rashygieniska argument för att nå samma effekt: en perfekt människa genom att hindra svaga och handikappade att få barn, bl a genom sterilisering. Och i nazi-tyskland genom att helt enkelt avrätta människor som klassades som livsodugliga på grund av något handikapp.

Rent ut säger Tännsjö: ”det [är] bra om man får ett samhälle med färre människor med problem. Att kunna välja bort dyslexi, färgblindhet och andra svagheter tror han endast skulle leda till något gott.”

Han vill också att samhället inte skall bedöma vilka svagheter som skall leda till abort, utan säger :”Att utveckla tekniker för fosterdiagnostik handlar endast om individens rätt att välja”.

Fosterdiagnosik och aborter är idag också ett problem för personalen som tjänstgör på våra sjukhus. De hamnar i ett dilemma: Skall de utföra sitt jobb, eller skall de avstå från att delta utifrån sina samveten, om de t.ex inte tycker att det är rätt att abortera på grund av kön, eller Down Syndrom, eller i framtiden på grund av fostrets färgblindhet, eller andra svagheter.

I Sverige har vi inge generell samvetsklausul som skydd för en person samvetsfrid.

Detta tycker jag är en stor brist i våra mänskliga rättigheter, och jag yrkade också att det medicin-etiska programmet skall innhålla en punkt om att införa ensamvetsklausul för personal i samband med fosterdiagnostik och abort. Tyvärr fick vi inte gehör för detta, men jag kommer att driva frågan framöver.

Många tror att vi har en samvetsklausul idag i vården, men i praktiken handlar det om att man får byta arbetsuppgifter, dvs välja ett jobb som inte utsätter en för den situation som man har samvetsbetänkligheter för. (Dagen)

Idag räknas rätten till abort som viktigare än personalens samvetsfrid. (Dagen)

Jag återkommer om mer i denna fråga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *