Media sedan nomineringsmötet

Jag har fått god media första veckan efter nomineringsmötet.

Dagen efter intervjuades jag och Else-Marie Lindgren av Radio 7Härad, intervjuer om tydliggjorde våra olika profiler: Else-Marie vänder sig till allmänborgerliga väljare och vill enligt sina egna ord stå för en pragmatisk kristdemokrati. Jag vänder mig till de väljare som vill ha en mer tydligt profilerad, kristdemokratisk politisk som är ideologiskt grundad.

Tidningen Kristdemokraten skrev redan på fredagen en liten blänkare om att lotten fällt avgörandet om vem som skulle stå på förstaplatsen till riksdagen för VG Södra.

Markbladet skrev i veckan en halvsida (sid 20) om nomineringen och att jag satsar på en personvalskampanj, och redogjorde också för några av de frågor jag vill driva:  att jag vill ha mindre stat och starkare  civilsamhälle,  där ‘marknaden’ bygger på andliga, moraliska och kulturella värden, och kontrolleras av människors inneboende kompass, inte bara på lagar. Och att jag vill föra fram mänskliga fri- och rättigheter, skol- och äldreomsorgsfrågor. Och inte minst att i ett starkare civilsamhället måste familjen få utökat utrymme att bestämma själva hur de vill leva.

Boråstidningen skrev i torsdags en halvsida om nomineringsmötet, och om min personvalskampanj. (finns inte på internet). Rubrik: Tar sikte på riksdagen. Jag fick bla säga: ”Många kristdemokrater är för snälla och antar rollen som samarbetsingenjör. Jag vågar sticka ut  hakan och även säga sådant som inte är politiskt korrekt”, och ”Den som lindar in sitt budskap av rädsla för att väcka anstöt, när inte ens de 20 procent som tycker likadant. ” Vidare lyfte artikeln fram att jag är emot kvotering av föräldraförsäkringen och homoäktenskap i kyrkan, samt att jag  kommer driva frågan om ett stärkt försvar, som avskräcker eventuella invasionsplaner från främmande makt.

Artikeln redogjorde också lite för hur jag tänker driva min kampanj: genom att bilda en stödjande kommitté, samla in pengar till trycksaker, delta i debatter, möten på torg och i olika föreningar.

Boråstidningens politiske redaktör, Katrina Larsson, skrev på ledarplats några notiser där hon lyfte den viktiga frågan om vem som kommer att vinna folkets röster för Kristdemokraterna i riksdagsvalet, och redogjorde kort för lottens roll, och konstaterade att sittande riksdagsmän brukar kunna räkna med  ett starkare stöd.

Vidare konstaterar hon att jag  stärkt av stödet kommer driva en personvalskampanj, att den orädde Hermansson inte dragit sig för att kritisera partiledningen för att driva partiet i en allmänborgerlig riktning och bl a gett tummen ner för partiets beslut att ge utländska kvinnor möjlighet att få abort i Sverige.

Och i veckan ringde Radio 7Härad och bjöd in mig till debatt nu i morgon då Måndagsklubben skall debattera kvotering av bolagsstyrelser mm.

En bra början på min personvalskampanj!

Rätten att följa sitt samvete

I höstas var jag på Kristdemokraternas partifullmäktige, där vi fastställde partiets nya medicinsk-etiska program. Programmet fastslår att fosterdiagnostik skall ske för barnets bästa och användas i livets tjänst, inte för att förhindra barn med oönskade egenskaper att födas. Samma dag som vi tog detta beslut uttryckte Torbjörn Tännsjö att det vore önskvärt att vi fick färre människor med dyslexi, färgblindhet och andra svagheter, med hjälp av en utökad användning av fosterdiagnostik.

Tyvärr är Tännsjö bara toppen på ett isberg. Han själv är ytterst tydlig, men det han säger är idag allmängods – och egentligen konstaterar han bara vad som idag gäller: folk väljer bort barn med sjukdomar, och ibland på grund av kön, med hjälp av fosterdiagnostik – och finner inget konstigt i det.

Det är mycket tal om integritet i Sverige idag. Normalt talas det om integritet när man vill skydda någon från att utsättas för ett övergrepp av något slag. Till exempel menar några att man kränker ett barns integritet när man som jude omskär pojken. Men frågan om integritet kan också kopplas till den personal som skall utföra fosterdiagnostiken eller aborten. Att tvinga personal att utföra en fosterdiagnostik med abortsyfte kan vara kränkande. I Sveriges grundlag saknas rätten till samvetsfrihet. Det borde finnas en samvetsklausul, liksom det finns i många andra länder, som ger personalen rätt att avstå från att delta i något som strider emot deras samvete.

Om mindre än ett år är det val, bland annat till riksdagen.  Alla borde ha rätt till samvetsfrihet genom införande av en samvetsklausul. Läs mer på internetsajten www.samvetsklausul.se och visa gärna ditt stöd för ett skydd för vårdpersonal som inte vill delta i urholkningen av människans unika värde.

Artikeln införd i ENIM, den ideella föreningen Ja till Livets tidning, nr 5 2009

Läs mer om fosterdiagnostik på denna blogg

Vill vi leva utan Ica-Jerry och David Lega?

Entrepenören, talaren och före detta handikappidrottaren David Legga (KD) skriver tillsammans med oppositionsrådet Monica Selin en debattartikel i GP om fosterdiagnostik.

De skriver bl a: ”Om vi vill ha ett samhälle där personer som Ica-Jerry och David Lega känner sig hemma måste också sjukvården ha en normativ inställning i samma anda.”

I gårdagens GP svarar Maria Haldesten: ”Välj inte liv till varje pris”.

Hon skriver också: ”Med vilken rätt kränker kristdemokraterna David Lega och Monika Selin alla oss föräldrar som med fosterdiagnostikens hjälp vill förhindra att barn föds till ett liv i plåga…”.

Att säga att  Lega och Selin med sitt inlägg kränker alla som vill förhindra att barn föds till ett liv i plåga är häpnadsväckande. Vad är en kränkning? Att tala emot något? Eller att släcka ett liv?

Göran Hägglund kritiserar Prof. Torbjörn Tännsjös nyttoetik och syn på fosterdiagnostik

På barnmorskekonferensen Reproduktiv hälsa 2009 i Stockholm, Barnmorskeförbundets årliga nationella yrkeskonferens, kritiserade Göran Hägglund, socialminister i regeringen, Torbjörn Tännsjös etik, särskilt vad gäller hans syn på fosterdiagnostik som kom fram i en artikel i Aftonbladet.

Särskilt tung blir hans tal med tanke på att Professor Tännsjö var huvudtalare vid konferensen.

Bl a sade han:

”För vad är det för samhälle vi skulle få om personer klassificerades och ratades redan innan de ens blivit födda? Vad är det för en människosyn som utvecklas ur ett sådant beteende? — Vi tror på människovärdets okränkbarhet och vi tror på jämlikhet mellan man och kvinna. Det finns ingen anledning för oss att hitta på ursäkter för att vi ska kunna kompromissa med de här utgångspunkterna.”

Han sade också: ”De kinesiska familjerna väljer bort flickfostren av en rad olika skäl men tanken att välja bort kränker tanken på alla människors lika värde och människans okränkbara värde. Vi ska motverka alla sådana tankar överallt där de kan förekomma. Se referat på Tidningen vårdfackets hemsida.

Läs hela talet som Göran Hägglund höll på regeringens hemsida. (Det är den skriftliga versionen, Hägglund omproviserar ofta så det faktiska talet avvek till del, som ni ser av det sista citatet ovan.

Fasansfull retorik från Torbjörn Tännsjö

1920 gav juristen Karl Binding och psykiatern Alfred Hoche ut sin bok Die Freigabe der Vernichtung Lebensunwerten Lebens (Om att tillåta förgörande av livsodugliga liv). Bokens tankar och terminologi slog rot i det rashygieniskt besatta Europa, och kom att bli bärande inslag i Tredje Rikets massmord av ”livsodugliga” personer. I fredagens Aftonbladet fick dessa tankar nytt liv av filosofiprofessor Torbjörn Tännsjö. Vi tar avstånd från den mardrömslika människosyn som Tännsjö förkunnar. Aftonbladet bör besinna sitt ansvar när tidningen gör sig till megafon för en ideologi som ger rum bara för starka och friska individer.

Andra världskrigets plågor förpassade nazismens djupt människofientliga idéer till historiens avskrädeshög. De tankar som Tännsjö presenterade i fredagens Aftonbladet har inte förts fram offentligt i Sverige på 70 år, men sänder nu vågor av fasa in i det offentliga rummet.

I Binding/Hoches och nazisternasvärld ansågs psykiskt sjuka och handikappade representera ”livsodugliga liv”. Rashygienens omänskliga drag ekar alltför bekant i professor Tännsjös resonemang kring vilka foster som bör få överleva och inte. Hans retorik förstärks dessutom av att han går ytterligare ett steg i den ”utjämning” som han eftersträvar. För honom är det inte bara handikappade i största allmänhet som bör ”väljas bort”. Även färgblindhet, dyslexi och andra svagheter bör på samma sätt kunna vara föremål för utrensning. Den enda signifikanta skillnaden mellan nazisterna och Tännsjö är att den senare vill genomföra sin utrensning före födseln, de förra förlägger den därefter. I Peter Singers efterföljd vill han minimera svaghet och lidande genom att eliminera de svaga och lidande.

Tännsjö gör ett stort nummer av att han vill ge föräldrar frihet att välja bort sjuka barn. Vi ser det som en gradskillnad mellan ett samhälle som uppmuntrar, respektive tvingar, till rashygienska initiativ. ”Individen får mer handlingsutrymme” med en mer utvecklad fosterdiagnostik betonar Tännsjö. Ett utökat handlingsutrymme är visserligen något gott i sig, men det goda blir till sin motsats i samma ögonblick detta handlingsutrymme visar sig vara liktydigt med ”utrymme att döda en annan människa”.

Dessutom tror vi inte på Tännsjös tes att människan skulle bli lyckligare om bara A-barn föds. Det blir svårt för alla dem som senare i livet får ett funktionshinder eller drabbas av svår sjukdom. Även friska förlorar på ett samhälle som enbart välkomnar perfekta individer.

Vi betraktar Sverige som ett civiliserat samhälle som värnar varje människas okränkbara och lika värde. Därför vill vi uppmana opinionsbildare i alla läger att göra gemensam sak med oss och visa sitt avståndstagande från målsättningen att skapa en värld av ”perfekta människor”, där personer med olika former av handikapp inte längre får rum.

Chrys Caragounis professor em Nya Testamentets exegetik
Erika Cyrillus, chefredaktör
Lars Dahle, rektor och teolog
Leif Danielsson, företagare
Olof Djurfeldt, socialantropolog, fd chefredaktör Dagen
Olof Edsinger, teolog och författare, generalsekreterare för Salt – barn och unga i EFS
Annelie Enochson, riksdagsledamot, arkitekt
Per Ewert, historiker, författare
Ivar Gustafsson, docent matematik
Stefan Gustavsson, generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen
Per-Olof Hermansson, Datakonsult
Yngve Kalin, präst
Thomas Karlsson, generalsekreterare Amalgamskadefonden
Göran Kurlberg, docent överläkare
Gunnel Larsson, sekreterare, De handikappades Riksorganisation i Höganäs
Kjell O. Lejon, professor religionsvetenskap
Carl Johan Ljungberg, PhD, stats- och litteraturvetare
Bengt Malmgren, läkare
Lars Melin, docent Nordiska språk
Mikael Oscarsson, riksdagsledamot
Peringe Pihlström, pastor Baptistsamfundet
Tuve Skånberg, direktor Claphaminstitutet
Carin Stenström, journalist Mats Tunehag, ordförande Svenska Evangeliska Alliansen, ledarskribent
Yvonne Maria Werner, professor historia
Erik Wiberg, adjunkt, teolog
Bengt Winroth, civ.ing.
Siewert Öholm, journalist, redaktör Världen idag

Publicerad i Aftonbladet 2009-10-26

Om fosterdiagnostik, abort och samvetsklausul mm

Igår var jag på Kristdemokraternas partifullmäktige, där vi bl a antog partiets valplattform och valplan för 2010.

Men viktigare kanske ändå är att vi antog partiets medicin-etiska program. Vi är det enda parti i Sverige, och en av få i hela världen (enligt uppgift från ordföranden i utredningsgruppen som tagit fram programmet) som har ett medicin-etiskt program.

Programmet är bra, om än med vissa skönhetsfläckar.

Det finns ett långt avsnitt om fosterdiagnostik. Kristdemokraterna anser att fosterdiagnostik skall ske för barnets bästa, det skall ske i livets tjänst, och inte för att förhindra att barn med oänskade egenskaper föds.

Är det en Försynens ironi att på samma dag som vi konstaterar detta så skriver Professor Torbjörn Tännsjö i Aftonbladet en artikel där han oförblommerat argumenterar för att det är bra om vi kan få ett samhälle där vi genom fosterdiagnostik och aborter får färre människor med problem.

Detta är hårresande, och den som inte inser det behöver en lektion i historia.

Under 30- och 40-talet användes rashygieniska argument för att nå samma effekt: en perfekt människa genom att hindra svaga och handikappade att få barn, bl a genom sterilisering. Och i nazi-tyskland genom att helt enkelt avrätta människor som klassades som livsodugliga på grund av något handikapp.

Rent ut säger Tännsjö: ”det [är] bra om man får ett samhälle med färre människor med problem. Att kunna välja bort dyslexi, färgblindhet och andra svagheter tror han endast skulle leda till något gott.”

Han vill också att samhället inte skall bedöma vilka svagheter som skall leda till abort, utan säger :”Att utveckla tekniker för fosterdiagnostik handlar endast om individens rätt att välja”.

Fosterdiagnosik och aborter är idag också ett problem för personalen som tjänstgör på våra sjukhus. De hamnar i ett dilemma: Skall de utföra sitt jobb, eller skall de avstå från att delta utifrån sina samveten, om de t.ex inte tycker att det är rätt att abortera på grund av kön, eller Down Syndrom, eller i framtiden på grund av fostrets färgblindhet, eller andra svagheter.

I Sverige har vi inge generell samvetsklausul som skydd för en person samvetsfrid.

Detta tycker jag är en stor brist i våra mänskliga rättigheter, och jag yrkade också att det medicin-etiska programmet skall innhålla en punkt om att införa ensamvetsklausul för personal i samband med fosterdiagnostik och abort. Tyvärr fick vi inte gehör för detta, men jag kommer att driva frågan framöver.

Många tror att vi har en samvetsklausul idag i vården, men i praktiken handlar det om att man får byta arbetsuppgifter, dvs välja ett jobb som inte utsätter en för den situation som man har samvetsbetänkligheter för. (Dagen)

Idag räknas rätten till abort som viktigare än personalens samvetsfrid. (Dagen)

Jag återkommer om mer i denna fråga.

Radio Sjuhärad

Efter partifullmäktiges beslut om att inte ta med Lennart Sacrédeus uppstod en debatt i Expressen, Svd m fl medier.

Radio Sjuhärad ville ordna en debatt mellan mig och Kristdemokraternas partisekreterare, Lennart Sjögren, som dock avstod att debattera. (Läs här under den 22 januari). Ni kan lyssna till mitt inlägg här och Lennart Sjögrens senare intervju här.

Idag ordnade Radio Sjuhärad, Måndagsklubben, en debatt igen om Kristdemokraterna. Inbjudna var jag, Maj Steen (M), kommunfullmäktiges ordförande i Borås),  Stefan Lindborg (V). Ni kan lyssna på första halvtimmen här, och andra delen här (ca 10 minuter).

Programmet annonserades som ”Blir det bättre om Gud styr Sverige?”.

Jag hade hoppats debattera partiets ideologiska utveckling, men det blev fokus på abortfrågan och frågan om äktenskapet.

Eftersom jag tror att det är viktigt att stå för våra åsikter även om de är obekväma och politiskt inkorrekta så är det ok att det blev som det blev.

Partiets verkliga dilemma

Igår var jag på partifullmäktige i Stockholm, och efter en öppen debatt beslöt vi att fastställa valsedeln till Europaparlamentet i enlighet med partistyrelsens förslag.

Den enda ändringen som det blev votering om, och en stor diskussion kring, var frågan om Lennart Sacrédeus skulle vara med på listan eller inte.

Eftersom Svd i dag citerar mig så vill jag skriva vad jag sade till journalisten, eftersom hon inte fattade min poäng, och bara citerar få valda brottstycken.

Huvudpoängen i mitt resonemang har jag redan skrivit om här. Läs gärna det först.

I mitt tal på partifullmäktige så drog jag också detta i korthet.  Jag vill här nedan utveckla mina tankar något.

Partiledningen (PS och ledande funktionärer) driver idag partiet i en förändringsprocess för att försöka attrahera nya väljargrupper. De försöker placera Kristdemokraterna som ett allmänborgerligt parti, baserat på kristdemokratisk ideologi, men med en mer social-liberal agenda än den traditionella kristdemokratin som finns i Europa, och som Kristdemokraterna i Sverige utvecklats till och som finns dokumenterad i partiprogrammet från 2001.

I sina försök att göra Kristdemokraterna till ett ”rumsrent” parti (i medias ögon, och för att attrahera väljargrupper som tycker att partiet har varit för konfessionellt), så har partiledningen försökt föra av vissa frågor från agendan, och tona ned andra frågor, och i stället lyfta fram nya allmängiltiga frågor som inte varit typiska för oss tidigare (t.ex fastighetsskatten, bensinskatten).

Däremot har de drivit denna process på ett sätt som alienerar inte bara kärnväljare, utan även många av de aktiva lokala politikerna som håller upp partiet i grunden. Jag tror vi behöver vara stolta över vårt parti, stolta över våra ideologiska ställningstaganden, men det är något som många har svårt idag. (åt ena eller andra hållet).

Vissa frågor har blivit tabu. Den som är mest tabu-belagd är förstås abort-frågan, och hur man hanterar det ökande antalet ungdomsaborter.

Som exempel på hur man lägger locket på (ovanifrån) kan man nämna (vilket jag gjorde för journalisten) att på rikstinget för 2 år sedan så gick partistyrelsen ut hårt för att kväsa abortfrågan och de som vill driva den – en gång för alla. Sättet de gjorde det var sådant att allt som har med abort att göra, eller ens kommer i närheten av att antyda någon kontakt med abortfrågan blir skambelagt och tabu. En av motionerna på rikstinget föreslog att partiet skall verka för att definitionen av när ett foster skall räknas att vara ett barn skulle sänkas från vecka 28, till vecka 22 i enlighet med WHO:s rekommendationer.  När denna motion kom upp så vågade flertalet inte rösta för detta (bara en minoritet röstade för), och motionen avslogs, trots att samtliga remissinstanser tillstyrkt förslaget att sänka gränsen när frågan gick på remiss 2006.

Märk väl att i början av 2008 beslöt regeringen att sänka gränsen till vecka 22, dvs vår partiledare Göran Hägglund går här emot vårt rikstings beslut, och det utan någon diskussion i partiet, eller ens någon förklaring om varför partiet bytt ståndpunkt i frågan (jag har inte sett någon i alla fall). Att ena året kväsa en motion om detta och nästa år besluta i motionens anda är för mig ett tecken på att det gått ”troll” i frågan.

Att Lennart Sacrédeus inte kommer med på valsedeln är inte den intressanta poängen när man analyserar provvalet, och tittar på valsedeln. Att diskutera detta är att ge sig in i en pseudodebatt.

Att utesluta honom från valsedeln, vilket vi gjorde i fredags, är att bädda för en fortsatt pseudodebatt, vilket kommer skada partiet. Det är det olyckliga med beslutet, att pseudodebatten fortsätter.

För det viktiga är inte att vi uteslöt honom. Det viktiga är provvalsresultatet, och den lista vi fastställde. Vi har en otroligt bra lista som den är idag.  De första 5 är mycket bra namn: Ella Bohlin 1:a, Sofia Modigh 2:a (som varit med att starta den nya nykterhetsrörelsen VITA, Per Landgren 3:a en mycket ideologiskt förankrad kristdemokrat. Christina Doctare på 4:e plats, Tuve Skånberg på 5:e plats, och Rolf Åbjörnsson samt Annelie Enochsson längre ned är alla Fellows vid Claphaminstitutet, där jag också är aktiv. Bland topp 10 finns ingen med läggning åt allmänborgligt social-liberalt håll.

Dett är den intressanta reflektionen: provvalet gav ett mycket kraftigt utslag till förmån för ”klassiska kristdemokrater”, eller värdekonservativa om man vill kalla dem så. De är helt dominerande om man räknar antalet röster och ringar.

Valsedeln som den är idag är därmed en mycket bra valsedel, och topp-kandidaterna är inte representanter för en social-liberal kristdemokrati. Så långt allt gott.

Provvalsresultatet blir för mig ett bevis för att partiledningen och funktionärer (från partifullmäktige uppåt) inte går i takt med sitt fotfolk (räknat som de som var ombud i provvalet). Den går än mindre i takt med sina medlemmar, eller sina kärnväljare. Dessa blir mer och mer desillusionerade av hur partiet agerar, och hur utfallet blir av vårt regeringssamarbete. (Fastighetsskatten, bensinskatten, ett urvattnat vårdnadsbidrag, ett för svagt försvar för äktenskapet (även om det är G i denna frågan så är det inte MVG).

Att utesluta Lennart Sacrédeus var ytterligare en sådan (onödig) manöver som skadar partiet. Jag tror inte det är den värsta, men den stärker folks uppfattning att partiet leds åt fel håll.

Göran Hägglund talade på partifullmäktige om att vi behöver vara lagspelare. Gott! Men låt då oss som representerar den tysta interna majoriteten (enligt min uppfattning) få vara med och spela. Vi känner oss sido-spelade (sidestepped), dvs inte respekterade, inte tagna  på allvar, vi får inte komma fram, man rekryterar inte bland oss när det gäller ledande funktionärer osv.) En ja-sägarmentalitet och själv-censur odlas som är märkbar när man åker på distriktsordförandemöten och på partifullmäktige.

I vårt handlingsprogram 2008-2010 står en inledande vision om att vi är ett parti med högt till tak. Det taket är idag inte så högt som det sägs. Tyvärr.

Om partiet inte ändrar sig, dvs höjer taket, låter oss alla spela med,  och tillåter ärliga försök att komma till tals med svåra politiska frågor som ungdomsaborterna (t.ex genom att genomföra ett brett handlingsprogram mot ungdomgraviditeter i enlighet med en annan motion som avslogs), då kommer våra kärnväljare att överge oss, och många medlemmar och lokalpolitiker kommer tappa geisten. Och vi kommer inte ha rekryterat nya, eller attraherat nya väljargrupper som väger upp detta.

Ett parti som inte förmår entusiasmera en absolut huvudpart av sina partimedlemmar och sina lokalaktiva går en dyster framtid till mötes.

Eftersom vi länge balanserat på 4% gränsen, och trots att vi stått upp för äktenskapet inte rekryterat nya väljare, tror jag att ett fortsatt stort avstånd mellan partiledning och fotfolk kommer innebära att vi inte klarar oss in i riksdagen 2010. Det brukar ju vara vårt fotfolks insatser i valrörelsen som gör att vi hämtar in i slutspurten.

Ett parti kan inte fungera utan 100 % stöd underifrån.

Jag hoppas jag får fel, och jag kommer göra mitt för att öka entusiasmen och mana till fortsatt tro på partiet.

Vi måste få högt till tak, och acceptera att det finns olika uppfattningar i en del sakfrågor, i vetskap att vi trots allt bygger på en kristdemokratisk ideologi. Det är ideologin som är viktigast att vi håller fast vid och är överens om.

Än finns det hopp för partiet, men det krävs två för att dansa tango. Partiledningen kan inte dansa ensamma utan behöver oss, och jag hoppas att de inser att vi är viktiga för partiets framtid.

PS.

* Jag delar inte Sacrédeus uppfattning i EU-frågan (jag är för EU, och vill införa Euron, och kan t.om. tänka mig att vi går med i Nato).  I denna fråga är ju också flera partier splittrade i falanger. Och så måste det få vara.

**  Med klassisk kristdemokrati menar jag inte att vi skall vara ett konfessionellt parti, utan vi behöver mer av kristdemokrati i europeisk tappning, och mindre marknadsliberal social-liberalism av allmänborgerlig karaktär.

Jag har inga problem att skilja på det ”värdsliga och det andliga regementet” (jmf. Luther), men förstår att det är svårare från de som kommer från frikyrklig bakgrund.

Frågan om klassisk kristdemokrati, och beteckningen värde-konservatism, är värd reflektion och ytterligare inlägg.

Läs också SvdSvd, DN samt DagenDagen och Dagen

Jag skall göra abort

Nu på söndag, den 16 september, kl 20.00 sänder SVT2 ett Dokument Inifrån om abort.

”Fler än 30 000 kvinnor gör abort varje år och omkring hälften går igenom starka känslomässiga reaktioner efteråt. I dokumentären Jag ska göra abort framträder kvinnor och män som vill bryta tystnaden och dela med sig av sina upplevelser kring en politiskt känslig fråga. Filmen är gjord av den Guldspade-belönade journalisten Erik Sandberg i samarbete med dokumentärfilmaren Liv Weisberg.”

Sändningstider: Jag ska göra abort
SVT2 Söndag 16 sep 2007 kl 20.00
SVT2 Torsdag 20 sep 2007 kl 15.55
SVT2 Lördag 22 sep 2007 kl 11.30
SVT24 Lördag 22 sep 2007 kl 22.10

Den gravida kvinnan och fostret – två individer

Utredningen ”Den gravida kvinnan och fostret – två individer” (SOU 1989:51), har lett till en betydande samsyn kring de etiska problem som är förenade med fosterdiagnostik och aborter. Denna utredning deklarerade bland annat:

”När det gäller den oföddes intresse bör först framhållas att en foster i princip har rätt till utveckling och rätt att födas. Därav följer att en abort inte kan motiveras utifrån fostrets intresse. Ett abortbeslut innebär som regel att kvinnans (föräldrarnas) intresse att inte föda barnet tillåts väga tyngre än fostrets intresse att utvecklas och födas.”

Utredningen deklarerar vidare som sin uppfattning:

”Man måste utgå från att modern och det blivande barnet är två individer som båda är skyddsvärda. Det spirande människolivet har i sig ett stort värde. Det kan inte ses enbart som en del av kvinnans kropp.”

Senare skrev ett enigt socialutskott i betänkandet ”Vissa etiska frågor” (1993/94:SoU2 ) att utskottet

”…anser det nödvändigt med en sammanhållen och etiskt förankrad politik i dessa frågor. Utgångspunkten måste därvid vara den syn på människan och på människolivets helgd som har sin förankring bland annat i den kristna etiken och den västerländska humanismen. Alla människor har samma värde och den grundläggande mänskliga rättigheten är rätten till liv.”

Samma uppfattning deklareras i inledningen till FN:s barnkonvention där det klargörs att barnet har rätt till ”lämpligt rättsligt skydd” även före födelsen.

Det finns alltså en bred samsyn om att alla människor har rätt till liv och att fostret är en skyddsvärd individ med en principiell rätt till liv och rättsskydd. Denna samsyn kommer till uttryck bland annat i internationella konventioner, svensk lag, socialutskottets betänkanden och i olika statliga utredningar.

Det råder numera också en samsyn om att ”en avvägning mellen fostrets och moderns intressen är ofrånkomlig då dessa är motstridiga”. Som exempel kan nämnas regeringens proposition ”Fosterdiagnostik och abort” (Prop 1994/95:142):

”En avvägning mellan kvinnans intressen och den oföddes intressen är ofrånkomlig. Det är dock viktigt att vara vaksam så att inte denna slags avvägning leder i riktning mot en etisk gradering av människoliv.” 1)