Debatt om könsneutrala äktenskap i Radio Sjuhärad

I onsdags intervjuade Expressen mig om hur läget är inom partiet. De har intervjuat totalt 25 av 27 distriktsordföranden.

I artikeln som publicerades på torsdagen citerade de mig:

”Vill det sig illa, och de andra i Alliansen försöker köra över oss, så är det bättre att gå ur Alliansen.” Per-Olof Hermansson, Södra Västra Götaland

Detta föranledde Radio Sjuhärad att ringa mig i torsdags förmiddag och fråga om jag var villig att säga detta i en debatt med en företrädare för Alliansen. Givetvis var jag det.

Det visade sig senare att de fått en MUF-ordförande att ställa upp, och detta kryddades med att en RFSL-are, Åke Englund, också var med. Han skriver om debatten här.

MUF-ordföranden var upprörd över att jag ville fälla Alliansen för en ”sådan liten principsak”. Min undrar är förstås varför de tre andra partierna vill köra över Kristdemokraterna och riskera att vi går ur Alliansen för en sådan liten principsak.

Vill du höra hela debatten så kan du klicka på denna länk, titta lite längre ned på sidan. Döm själva.

Jag tyckte att debatten hölls på en sansad nivå, och jag försökte föra ett lite mer filosofiskt resonemang (om äktenskapet ontologiskt sett, om ordet som symbol mm) som jag fört i tidigare inlägg Bevara äktenskapet. Men på Åkes blogg rubriksätter han sitt inlägg med ”Att möta fienden”, och skriver han ”tror fortfarande jag funderar på känslan av att möta någon direkt som har så diametralt och nästintill hatiska åsikter om vad jag är”. Jag tolkar detta som en känslomässig projicering, en rädsla om man inte känner mig och vad som driver mig.

Det är ledsamt att han tycker att jag har hatiska åsikter om vad han är. Det har jag inte. Inget jag sade i debatten uttrycker en hatisk åsikt ‘om vad han är’.

Däremot är jag övertygad om min uppfattning i sakfrågan: att den relation som man betecknar med ordet ”äktenskap” endast kan förekomma mellan en man och en kvinna.

Att jag uttrycker denna uppfattning räcker tydligen för att (vissa) andra uppfattar mig ha nästintill hatiska åsikter.

Jag själv tyckte att vi hade en rak, öppen, fair, debatt. Som för min del gärna fått fortsätta en stund.

Det jag efterfrågar är att de som driver frågan om könsneutrala äktenskap svarar med ett mer filosofiskt resonemang. Nu blir det i stället mest argumentet: kärlek, diskriminering, och känslor.

De sista dagarna har jag fått några kommentarer, som ni kan läsa, här på bloggen.

En av kommentarskrivarna, Bengt, har grovt missuppfattat min fråga om hur många ben en hund har om man kallar svansen för ett ben. Även där ser jag en stark, känslomässig reaktion, i detta fall överreaktion. Jag har inte fått något svar på min sista fråga till honom, att återkomma efter att han läst mitt inlägg Bevara äktenskapet.

Efter radiodebatten har jag fått en mängd positiva reaktioner. En man ringde i fredags kväll och berättade att han länge röstat på (c) och (m) men att han nu skulle stå upp för och vara ambassadör i sina kretsar för Kristdemokraterna, särskilt i frågan om äktenskapet.

Jag har också fått ett telefonsamtal till mitt mobilsvar med ett hotfullt budskap, med anspelning på inlägget om Bevara äktenskapet.

Tar man till hot har de rationella och logiska argumenten trutit. Det vinner ingen respekt.

Jag vill föra debatten på rationella grunder och sakliga argument, men givetvis utifrån vars och ens grundläggande ideologi (vilket gör att man kan hamna i olika slutsatser).

Vi måste skilja på sak och person.