Tro, Hopp och Kärlek

På affischerna som vi sätter upp i valet finns många olika slags budskap.

Jag har valt att inte ta upp en direkt sakfråga; där finns det många och där skiljer sig heller inte alltid partierna åt.

Min slogan, Tro, Hopp och Kärlek, har jag valt för att signalera vilket slags samhälle jag vill bygga. Samhället är vi allesammans, individer, familjer, föreningsliv, näringsliv och stat, kommun, och region.

Vilket slags samhälle vill vi ha? Det är för mig den viktigaste frågan. Kristdemokraterna tror inte på något visionär dröm som vissa partier göra som målar ut en utopisk ouppnåelig vision.

Vi tror på människan, personen, som trots sin ofullkomlighet har en enorm potential. Vi tror att alla människor är lika mycket värda, men också att de har ett unikt, oskattbart värde. Vi vill att alla skall få möjlighet att nå sin egen potential, och växa och få förverkliga sina egna drömmar.

Det offentligas uppgift är att skapa förutsättningar och ge stöd på rätt nivå, så att var och en kan leva det liv som de själva vill.

Men mycket handlar sedan om hur vi alla lever och beter oss mot varandra i samhällsgemenskapen, hemma, i skolan, på arbetsplatsen och i det offentliga samtalet.

Vi föräldrar, och andra vuxna t.ex lärare i skolan, behöver stödja våra barn och unga så att de får en inre trygghet och ett gott självförtroende, så att de får en tro på sin egen förmåga och möjligheter. Företagare behöver också stöttning för att kunna tro på sin satsning på att bygga sitt företag, ge jobb åt andra och tro på sin roll som genererar medel till välfärden.

Och jag tror att vi alla behöver hopp; hopp om fred och frihet; hopp om trygghet på ålderdomen; hopp om att få hitta sin plats och roll i livet, där man kan få känna sig behövd och uppskattad.

Jag vill arbeta får allas vårt gemensamma bästa; ett samhälle baserat på medmänsklig kärlek och omsorg om varandra, där vi erkänner varandras unika värde, där vi inte hatar eller bygger avgrunder utan bygger broar även om vi har olika åsikter i olika frågor.

Inte bara politiker, utan vi alla, bidrar till hur samhället utvecklas. Jag vill vara med och påverka så att mer resurser och mer energi läggs på det gemensamma bästa.

Då är etiska principer nödvändigt, t.ex den gyllene regeln: ”allt vad du vill att andra skall göra mot dig det skall du göra mot dem”.

Per-Olof Hermansson (KD)
Riksdags- och kommunkandidat

 

HBTQ, Pride, barnpornografi, Piratpartiet m.m.

Under senaste veckan har media fyllts av rapporter från Pride, och närliggande ämnen har kommit i fokus.

Jag delar Marcus Birros uppfattning att det lätt blir en ensidighet i media.

(MB, Twitter): ”PRIDE har blivit en sorts medial, aggresiv religion. ”Den som inte är med, är emot.” Hägglund är landets modigaste politiker.”

När MB skickat denna tweet kom en anstormning av anklagelser och utrop mot honom på Twitter.

Kristdemokraternas talesperson i HBTQ-frågor, Michael Anefur, har också synts i media. Enligt min uppfattning är han dock för defensiv, och inställsam, och sedd i ljuset från Marcus Birros uttalande är det kanske förståeligt.  Läs om Anefur här.

Måste vi be om ursäkt hela tiden. Vågar vi inte sticka ut? Ens med frågor som verkligen berör människans värde, i detta fallet barns unika, absoluta värde att vara människa och inte objekt.

Jag läste någonstans att Pridefestivalen hade över 500 ackrediterade journalister, så man förstår ju att Pride är medias speciella kelgris-tema.

I tidningarna har det också stått om den som dömts för att inneha Manga-bilder med barnpornografiskt innehåll. Många har uttalat sig mot domen med argumentet att inget barn ju blir skadat, men för mig är det nog illa om en person medvetet tecknar en barnpornografisk  handling eller bild.  Och varf ör vill man ha en sådan bild och titta på en sådan bild?

Piratpartiet vill nu ändra lagen.

Piratpartiet går i sitt valmanifest ut och vill ändra det så kallade tittförbudet, (som säger att det är olagligt att inneha eller betrakta en barnpornografisk bild som man har ”berett tillgång till”).

Men på samma sätt som jag menar att det är fel att titta på barnpornografiska tecknade bilder så är det förståss med foton. Att medvetet samla och titta på sådana bilder kan bara få negativa konsekvenser i en persons inre känsloliv och personlighet.

Alf Svensson fick ordentligt på pälsen när han tog upp frågan om barnpornografi för 10-15 år sedan. Kulturmedia höjde sin röst i avsky mot censur och moralism.

Åter igen måste vi våga stå på barrikaderna, till försvar för de minsta och svagaste i samhället: barnen.

Vi får inte låte oss skrämmas av medias inställning mot Pride, och deras eventuelle överföring av denna inställning mot oss om vi säger i från ifråga om barnpornografi.

Oscar Swartz (PP) argumenterar för förändring av lagen på sin blogg. De bilder han länkar till är i några fall i gråzonen, och inte nödvändigtvis pornografiska. Men några länkar är mer explicita, även om ingen länk går till en bild innehållande ett övergrepp.

Frågan om när en bild är barnpornografisk är givetvis en fråga om rimlighetsbedömning, precis som många andra brott kräver rimlighetsbedömningar. Det i sig är inget argument emot i sak.

Grunden för mitt engagemang i politiken

Jag är bekännande kristen, och jag är också politiker.

Jag gick med i Kristdemokraterna redan på 70-talet, och har blivit mer och mer aktiv sedan slutet av 90-talet.

Varför Kristdemokraterna?

Kort och gott för att partiet har den mest genomtänkta ideologiska och filosofiska grunden för ett politiskt handlingsprogram, och som stämmer med min kristna grundsyn på människan, livet och samhället vi lever i.

För mig är politik allt som har att göra med hur vi reglerar våra publika liv, våra institutioner, våra relationer med andra medborgare, och med andra länder.

Som kristen är det självklart för mig att utgå från Bibelns etiska principer, och särskilt den gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni också göra mot dem.”  Det liknar det svar som en judisk rabbi gav på frågan om hur man kan sammanfatt lagen: ”Allt vad ni inte vill att någon skall göra mot er det skall ni inte göra mot dem.” När Jesus fick en liknande fråga om vilket som är det största budet i lagen svarade Jesus: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, och av hela din själ, och av hela ditt förstånd”, och fortsatte: Sedan kommer ett som liknar detta: ”Du skall älska din nästa som dig själv”.

För mig betyder det att vi skall bygga ett samhälle som behandlar alla lika, och som vilar på en god vilja att ge alla människor rätt till ett gott liv, ett sådant liv som vi var och en eftersträvar. Kärlek till medmänniskan skall vara en bärande princip i samhällsbygget.

Vi behöver i Sverige och internationellt etisk vägledning i vårt handlande och i våra relationer.  Vi behöver mer värderingar, vi måste våga peka ut mer tydlig vad som är gott och sant och eftersträvansvärt.

Man brukar säga att politik och religion skall skiljas åt. Det blir lätt snarare en tendens att man inom det offentliga, i media och politik i sin strävan att vara neutral blir anti-religiös. Men visa mig den politiska filosofi som bygger på ateism, eller den agnostiker, eller ateist som har en filosofi som ger etisk vägledning både för den enskilde och för samhället!

Kan man utifrån sunt förnuft och rationalitet (tankeförmåga) forma etiska värderingar? Jag kan inte se att det är gjort, även om någon skulle säga att det går. Snarare har värdeneutrala filosofer som Hägerström nått fram till värdenihilistism: att det inte finns objektiva, sanna värden; att anse något vara gott eller ont är bara känsloyttringar och godhet finns inte som något verkligt i sig.

Sverige och Europa bygger på en kristendomens historia och kultur. Oavsett vad folk tycker så är vi alla präglade av kristna idéer och begrepp.  Oavsett vad man tycker så är de 10 budorden, Bibelns etik och kristendomens ideal en del av vårt kulturarv, och genomsyrar litteratur, musiken, film mm.

Vi har sett hur de två ledande Ismerna (Nazism och Kommunism) skapade totalitära stater där den starka staten och kollektivet krossade den enskilda människan och hennes människovärde upphävdes.

Efter kriget ville ledande politiker i Tyskland och Frankrike bygga ett nytt Europa, baserat på värderingar, och värderingarna hämtades från den kristna människosynen och traditionen. Jag är stolt att veta att de var kristdemokratika politiker. Den tyske nationalekonomen Wilhelm Röpke var en av dem.

Och det var ledande kristdemokrater som var med och formade FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, som även de bygger på kristen människosyn, och som idag accepteras över hela världen.

Vi som vill stå på en tydlig kristen värdegrund för vår politik beskylls ofta i media för att vara ”kristen höger”.  Men ser man på historien så visar det sig att de som genomdrivit många omvälvande politiska förändringar i samhället varit övertygade, bekännande, brinnande kristna.

Jag kan nämna Moder Theresa som arbetat med de utslagna och lägst värderade i Indien, och som gav dem människovärde. William Wilberforce som genomdrev slaveriets avskaffande började arbeta med detta som sitt livs kall efter sin omvändelse till kristen tro.

I vår tid har sådana som Lech Walesa i Polen, Vaclac Havel i Tjeckoslovakien gått i spetsen för en demokratisering av sina tidigare kommunistiska länder, ofta med livet som insats och med förföljelse och fängelse som straff. I Estland gick Tunne-Väldo Kelam samma kamp. Också dessa har baserat sitt agerande på en kristen tro och med sin kristna övertygelse som brinnande drivkraft.

Med dessa som förebilder är jag frimodig och oförfärad när jag som politiker vill stå upp för kristna värden och kämpa för alla människors okränkbara lika värde, de fattiga och sjuka i tredje världens rätt till hälsa, utbildning och utveckling, alla människors rätt till samvetsfrihet, tankefrihet och religionsfrihet i Sverige och även internationellt t.ex i Irak och andra muslimska länder.

Jag skäms inte när jag med partiets medicinetiska program som grund vill tala om det är två skyddsvärda individer som står i fokus när en kvinna vill göra abort, och därför måste vi våga tala om hur vi gör för att minska aborttalen, och om fosterdiagnostikens roll, om ungdomsgraviditeterna mm.

Jag skäms inte när jag också vill agera för att införa en civilrättslig registrering av alla par, och att äktenskap skall förbehållas den ceremoni som kyrkor och samfund har för sina medlemmar som vill bli välsignade inför Gud (det är inte statens uppgift att reglera hur det går till).

Alf Svensson har sagt:  ”Kristdemokraterna kan med största frimodighet tala om kristen etik” och för detta  ‘har vi historiens vittnesbörd med oss i bagaget”.

Med inspiration från mina förebilder ovan vill jag också jobba för ett starkare civilsamhälle, där staten blir mer av medaktör och mindre stark stat.  Staten behövs, och vissa uppgifter behöver den utföra mer än idag, t.ex behöver vi ett starkare försvar.

Wilhelm Röpke: vad är ett kristdemokratiskt samhälle

Jag håller just på med att läsa artiklar och böcker av Wilhelm Röpke, den kristdemokratiska nationalekonom som stod bakom det ”tyska undret”, när Tyskland reste sig upp ur ruinerna efter andra världskriget.

I veckans nummer av Kristdemokraten skriver Charlie Weimerws, KDU:s förbundsordförande, om Wilhelm Röpke och den sociala marknadekonomi som han förordade.

Jag vill dela med mig av ett citat från Röpke, som en beskrivning av vad ett kristdemokratiskt samhälle skulle vara:

”Till vilken nytta är aldrig så mycket välstånd om vi samtidigt och oavbrutet gör världen vulgärare, fulare, mer larmande och gråare, och om människor förlorar de moraliska och andliga fundamenten för sin existens?  Människan lever helt enkelt inte av radioapparater, bilar och kyskåp allena, utan av hela den oköpbara världen bortom marknaden och resultatsiffror, världen av värdighet, skönhet, poesi, anständighet, ridderlighet, kärlek och vänskap, världen av gemenskap, livets mångfald, frihet och personlighetens fullständighet.”

Göran Hägglund kritiserar Prof. Torbjörn Tännsjös nyttoetik och syn på fosterdiagnostik

På barnmorskekonferensen Reproduktiv hälsa 2009 i Stockholm, Barnmorskeförbundets årliga nationella yrkeskonferens, kritiserade Göran Hägglund, socialminister i regeringen, Torbjörn Tännsjös etik, särskilt vad gäller hans syn på fosterdiagnostik som kom fram i en artikel i Aftonbladet.

Särskilt tung blir hans tal med tanke på att Professor Tännsjö var huvudtalare vid konferensen.

Bl a sade han:

”För vad är det för samhälle vi skulle få om personer klassificerades och ratades redan innan de ens blivit födda? Vad är det för en människosyn som utvecklas ur ett sådant beteende? — Vi tror på människovärdets okränkbarhet och vi tror på jämlikhet mellan man och kvinna. Det finns ingen anledning för oss att hitta på ursäkter för att vi ska kunna kompromissa med de här utgångspunkterna.”

Han sade också: ”De kinesiska familjerna väljer bort flickfostren av en rad olika skäl men tanken att välja bort kränker tanken på alla människors lika värde och människans okränkbara värde. Vi ska motverka alla sådana tankar överallt där de kan förekomma. Se referat på Tidningen vårdfackets hemsida.

Läs hela talet som Göran Hägglund höll på regeringens hemsida. (Det är den skriftliga versionen, Hägglund omproviserar ofta så det faktiska talet avvek till del, som ni ser av det sista citatet ovan.

Angående moderata ”affärer”

Jag slås av att i de affärer vi  nu fått avslöjade för oss så kommer den skyldige ut och bekänner, ångrar sig, och vänder om för att ställa allt till rätta först efter det att de avslöjats. (Och det samma kanske även gäller andra ”affärs”-innehavare, t.ex socialdemokrater, Skandia-chefer, Carnegie-anställda mm. mm.)

Är det så att enligt den nya etiken så är allt Ok om man bara kan dölja det man gjort?

Men om man avslöjas då känner man skuld.

Känner man någonting innan? I så fall vad känner man då?

Var skulle vi hamna då, om alla bekände sig till denna etik?

Den gravida kvinnan och fostret – två individer

Utredningen ”Den gravida kvinnan och fostret – två individer” (SOU 1989:51), har lett till en betydande samsyn kring de etiska problem som är förenade med fosterdiagnostik och aborter. Denna utredning deklarerade bland annat:

”När det gäller den oföddes intresse bör först framhållas att en foster i princip har rätt till utveckling och rätt att födas. Därav följer att en abort inte kan motiveras utifrån fostrets intresse. Ett abortbeslut innebär som regel att kvinnans (föräldrarnas) intresse att inte föda barnet tillåts väga tyngre än fostrets intresse att utvecklas och födas.”

Utredningen deklarerar vidare som sin uppfattning:

”Man måste utgå från att modern och det blivande barnet är två individer som båda är skyddsvärda. Det spirande människolivet har i sig ett stort värde. Det kan inte ses enbart som en del av kvinnans kropp.”

Senare skrev ett enigt socialutskott i betänkandet ”Vissa etiska frågor” (1993/94:SoU2 ) att utskottet

”…anser det nödvändigt med en sammanhållen och etiskt förankrad politik i dessa frågor. Utgångspunkten måste därvid vara den syn på människan och på människolivets helgd som har sin förankring bland annat i den kristna etiken och den västerländska humanismen. Alla människor har samma värde och den grundläggande mänskliga rättigheten är rätten till liv.”

Samma uppfattning deklareras i inledningen till FN:s barnkonvention där det klargörs att barnet har rätt till ”lämpligt rättsligt skydd” även före födelsen.

Det finns alltså en bred samsyn om att alla människor har rätt till liv och att fostret är en skyddsvärd individ med en principiell rätt till liv och rättsskydd. Denna samsyn kommer till uttryck bland annat i internationella konventioner, svensk lag, socialutskottets betänkanden och i olika statliga utredningar.

Det råder numera också en samsyn om att ”en avvägning mellen fostrets och moderns intressen är ofrånkomlig då dessa är motstridiga”. Som exempel kan nämnas regeringens proposition ”Fosterdiagnostik och abort” (Prop 1994/95:142):

”En avvägning mellan kvinnans intressen och den oföddes intressen är ofrånkomlig. Det är dock viktigt att vara vaksam så att inte denna slags avvägning leder i riktning mot en etisk gradering av människoliv.” 1)