Grunden för mitt engagemang i politiken

Jag är bekännande kristen, och jag är också politiker.

Jag gick med i Kristdemokraterna redan på 70-talet, och har blivit mer och mer aktiv sedan slutet av 90-talet.

Varför Kristdemokraterna?

Kort och gott för att partiet har den mest genomtänkta ideologiska och filosofiska grunden för ett politiskt handlingsprogram, och som stämmer med min kristna grundsyn på människan, livet och samhället vi lever i.

För mig är politik allt som har att göra med hur vi reglerar våra publika liv, våra institutioner, våra relationer med andra medborgare, och med andra länder.

Som kristen är det självklart för mig att utgå från Bibelns etiska principer, och särskilt den gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni också göra mot dem.”  Det liknar det svar som en judisk rabbi gav på frågan om hur man kan sammanfatt lagen: ”Allt vad ni inte vill att någon skall göra mot er det skall ni inte göra mot dem.” När Jesus fick en liknande fråga om vilket som är det största budet i lagen svarade Jesus: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, och av hela din själ, och av hela ditt förstånd”, och fortsatte: Sedan kommer ett som liknar detta: ”Du skall älska din nästa som dig själv”.

För mig betyder det att vi skall bygga ett samhälle som behandlar alla lika, och som vilar på en god vilja att ge alla människor rätt till ett gott liv, ett sådant liv som vi var och en eftersträvar. Kärlek till medmänniskan skall vara en bärande princip i samhällsbygget.

Vi behöver i Sverige och internationellt etisk vägledning i vårt handlande och i våra relationer.  Vi behöver mer värderingar, vi måste våga peka ut mer tydlig vad som är gott och sant och eftersträvansvärt.

Man brukar säga att politik och religion skall skiljas åt. Det blir lätt snarare en tendens att man inom det offentliga, i media och politik i sin strävan att vara neutral blir anti-religiös. Men visa mig den politiska filosofi som bygger på ateism, eller den agnostiker, eller ateist som har en filosofi som ger etisk vägledning både för den enskilde och för samhället!

Kan man utifrån sunt förnuft och rationalitet (tankeförmåga) forma etiska värderingar? Jag kan inte se att det är gjort, även om någon skulle säga att det går. Snarare har värdeneutrala filosofer som Hägerström nått fram till värdenihilistism: att det inte finns objektiva, sanna värden; att anse något vara gott eller ont är bara känsloyttringar och godhet finns inte som något verkligt i sig.

Sverige och Europa bygger på en kristendomens historia och kultur. Oavsett vad folk tycker så är vi alla präglade av kristna idéer och begrepp.  Oavsett vad man tycker så är de 10 budorden, Bibelns etik och kristendomens ideal en del av vårt kulturarv, och genomsyrar litteratur, musiken, film mm.

Vi har sett hur de två ledande Ismerna (Nazism och Kommunism) skapade totalitära stater där den starka staten och kollektivet krossade den enskilda människan och hennes människovärde upphävdes.

Efter kriget ville ledande politiker i Tyskland och Frankrike bygga ett nytt Europa, baserat på värderingar, och värderingarna hämtades från den kristna människosynen och traditionen. Jag är stolt att veta att de var kristdemokratika politiker. Den tyske nationalekonomen Wilhelm Röpke var en av dem.

Och det var ledande kristdemokrater som var med och formade FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, som även de bygger på kristen människosyn, och som idag accepteras över hela världen.

Vi som vill stå på en tydlig kristen värdegrund för vår politik beskylls ofta i media för att vara ”kristen höger”.  Men ser man på historien så visar det sig att de som genomdrivit många omvälvande politiska förändringar i samhället varit övertygade, bekännande, brinnande kristna.

Jag kan nämna Moder Theresa som arbetat med de utslagna och lägst värderade i Indien, och som gav dem människovärde. William Wilberforce som genomdrev slaveriets avskaffande började arbeta med detta som sitt livs kall efter sin omvändelse till kristen tro.

I vår tid har sådana som Lech Walesa i Polen, Vaclac Havel i Tjeckoslovakien gått i spetsen för en demokratisering av sina tidigare kommunistiska länder, ofta med livet som insats och med förföljelse och fängelse som straff. I Estland gick Tunne-Väldo Kelam samma kamp. Också dessa har baserat sitt agerande på en kristen tro och med sin kristna övertygelse som brinnande drivkraft.

Med dessa som förebilder är jag frimodig och oförfärad när jag som politiker vill stå upp för kristna värden och kämpa för alla människors okränkbara lika värde, de fattiga och sjuka i tredje världens rätt till hälsa, utbildning och utveckling, alla människors rätt till samvetsfrihet, tankefrihet och religionsfrihet i Sverige och även internationellt t.ex i Irak och andra muslimska länder.

Jag skäms inte när jag med partiets medicinetiska program som grund vill tala om det är två skyddsvärda individer som står i fokus när en kvinna vill göra abort, och därför måste vi våga tala om hur vi gör för att minska aborttalen, och om fosterdiagnostikens roll, om ungdomsgraviditeterna mm.

Jag skäms inte när jag också vill agera för att införa en civilrättslig registrering av alla par, och att äktenskap skall förbehållas den ceremoni som kyrkor och samfund har för sina medlemmar som vill bli välsignade inför Gud (det är inte statens uppgift att reglera hur det går till).

Alf Svensson har sagt:  ”Kristdemokraterna kan med största frimodighet tala om kristen etik” och för detta  ‘har vi historiens vittnesbörd med oss i bagaget”.

Med inspiration från mina förebilder ovan vill jag också jobba för ett starkare civilsamhälle, där staten blir mer av medaktör och mindre stark stat.  Staten behövs, och vissa uppgifter behöver den utföra mer än idag, t.ex behöver vi ett starkare försvar.

Äktenskapet

Det var ett tag sedan jag skrev. Det har varit jul och nyårshelger, men för egen del även influensa och magsjuka, som kommit i vägen. Nu tar vi nya tag i politiken i Mark, och i Sverige.

I dagarna har tiden gått ut för inlämning av remissvar på äktenskapsutredningen.

Jag ämnar kommentera frågan framöver. Det är en viktig fråga, inte bara för de homosexuella och deras lobbyingorganisationer, utan även för oss som räknar oss som kristdemokrater, eller de som räknar sig som till de socialkonservativa eller värdekonservativa.

Jag är glad att Kristdemokraterna ställt upp tydligt i frågan i de TV och radio-intervjuer som vari i frågan. Lyssna till Alf Svenssson på SVT.

Äktenskapet är en gammal och utbredd institution. Vad äktenskapet är låter sig inte bestämmas i en lagändring. Ordet äktenskap står för den juridiskt bindande relationen mellan en man och en kvinna, för att garantera familjens och släktens fortbestånd socialt, ekonomiskt, kulturellt, andligt mm.

Att ändra ordet äktenskap till att betyda även relationer mellan par av samma kön är att omdefiniera ordet. Det är ett slags nyspråk, man ändrar innebörden i ett ord.

Etymologiskt kommer ‘äktenskap’ från fornsvenskan och urgermaniskan (aektaskap, aektenskap, ml-tyskan: echteshap) där det hör i hop med begreppet ‘äkta’ i betydelsen ‘laglig’, ‘legitim’. Vad som åsyftades var att relationen var en legitim relation, med tanke på de barn som föddes ur relationen. Var det inte en legitim relation sades barnen vara ”oäkta”.

Se Etymologisk ordbok

Äktenskapet var alltifrån forntiden en överenskommelse, ett kontrakt, mellan man och kvinna och deras släkten specifikt med syfte att släkten skulle överleva och fortbestå. Barnperspektivet var ett av de viktiga perspektiven.

Idag vill alltfler göra gällande att det är staten som bestämmer innehållet, eller definitionen av vad äktenskap är. Jag tycker att det är lika barockt som när Nazisterna definierade att den ariska rasen var förnämast, de andra raserna var underlägsna, men den judiska var inte per definition del av människorasen. Där har vi politiskt korrekthetens metod att definiera något som inte låter sig definieras av något eller någon, utan som i sig själv är! Vi är människor, vi definieras inte vara människor eller inte. Samma med äktenskapet. Det är, det definieras inte av någon eller något.

Det är också märkligt att de homosexuella nu längtar efter ‘äktenskapet’ när de ju har ‘partnerskapet’ som ju är samma sak rent juridiskt. De har samma rättigheter och skyldigheter där.

Och intressant nog är det efter 10 år med partnerskapslagen bara några tusen (drygt 2 tusen när jag kollade förra året) som registrerat sig som partners.

Att ändra begreppet äktenskap för dessa några tusen personers skull, och bortse från barnperspektivet, är minst sagt anmärkningsvärt.

Barnperspektivet är nu inte intressant. I andra sammanhang så är det väldigt viktigt. Var finns logiken i detta?

Det är också märkligt att man vill omdefiniera en av parametrarna i ‘äktenskapet’ som det är definierat i svensk lag (och i de flesta andra länder och kulturer nu och i historien). De vill ta bort könet som en parameter.

Men de andra parametrarna då? Åldern (man måste vara 18 år), släktskap (man får inte vara syskon, halvsyskon, släkt i uppåt eller nedgående led), antalet parter (man får bara var två).

Varför bara lyfta ut en parameter? Varför får man inte gifta sig med sin syster om det är äkta kärlek (jag argumenterar med motståndarens argument)? Varför får man inte vara gift med flera andra på en gång, 3 kvinnor och 2 män?

Varför är det acceptabelt att nu förändra just könet som en parameter: Jo, det är poltiskt korrekt.

Det andra är (ännu??) inte politiskt korrekt.

Detta är för mig ett av de starkaste argumenten mot ett könsneutralt äktenskap: Man vill förändra en uråldrig instituation bara för att något är politiskt korrekt, men väljer att inte ändra andra parametrar för de är inte politiskt korrekta.

Att något är politiskt korrekt betyder inte att det kommer att bli bestående. Attityder ändras med tidens gång. Tänk så mycket som varit politiskt korrekt i olika samhällen tidigare århundranden, men som vi idag ser på med förundran och bestörtning. Det kan gäller allt från behandlingen av psykiskt utvecklingsstörda (tex. steriliseringarna i Sverige), det kan gäller synen på främlingar och människor av andra raser t.ex under romartiden, eller i nazi-tyskland, det kan gälla synen på oliktänkande i Sovjetryssland.

Om något är ‘politiskt korrekt’ så bör man se upp och tänka igenom sakfrågan utan hänsyn till hur vinden blåser. Risken är stor att det politiskt korrekt inte är lika accepterat i kommande generationer.

Det är något att tänka på även vad gäller synen på äktenskapet idag.