Mitt politiska program

Jag kandiderar till riksdagen. För närvarande står jag på förslag på riksdagslistan för Västra Götaland Södra. Platsen är dock inte offentlig, förrän efter nomineringsstämman den 3 februari då beslut fattas.

Vilka frågor vill jag då bevaka och driva, om jag skulle bli vald?

Låt mig först säga att jag vill vara en ideologiskt medveten kristdemokrat. Det betyder att jag vill driva frågor utifrån ett kristdemokratiskt genomtänkt perspektiv. Inte bara för att det skulle attrahera någon, utan för att jag tror att det är rätt. Och inte bara för att partiet eller något riksting beslutat om en sakfråga.

Jag vill grunda mina idéer och förslag på en ideologisk grund. Om slutsatserna inte stämmer med vad partiet just för stunden vill driva, så håller jag hellre fast vid grunden, och de slutsatser som kommer därur.

1. Familjen och civilsamhället

Familjen är samhällets viktigaste byggsten, den grundläggande enheten som bär upp samhället. Människan som är en person, lever inte isolerad utan i gemenskaper, och den främsta är familjen.  Familjer ingår i släkter. Människor bor i byar och orter,  och får relationer med grannar, hembygdsföreningar, idrottsklubbar. Folk arbetar i företag, och får även där relationer.

Tillsammans bygger människan i gemenskap samhället, det som  kallas civilsamhället. Tillsammans skapar människor i gemenskaper staten. Staten är till för människans skull – och inte tvärtom. Och samhället är inte staten!

Ett väl fungerande samhälle har väl fungerande familjer, där föräldrar stöttar varandra och utvecklas, och där barn mognar och blir vuxna.Vidare finns väl fungerande personer med företag, och väl fungerande marknader.

För att få väl fungerande familjer och företag behöver familjen och företagare gynsamma villkor  och stöd från samhället och stat/landsting/kommun. Den offentliga sektorn behöver stödja och underlätta för familjerna och företagare att kunna leva det liv och driva företaget på det sätt som de själva tillsammans bestämmer.

Det finns två diken: för mycket stat, eller för mycket ‘marknad’. Den gyllene vägen är någonstans däremellan: en marknad som byggs upp eller tyglas av människor i gemenskap och deras moraliska och kulturella kvaliteter.

Läs om den tyske kristdemokraten Röpkes syn på samhället.

2. Mänskliga fri- och rättigheter

Utifrån människans väsen (personalism) definieras ett antal rättigheter som ingår i att vara  människa. Det är t.ex rätten till mat, bostad, utbildning, rätten att fritt välja åsikter och religion.  Detta har kommit att kallas de mänskliga ”fri- och rättigheterna.”

En av de viktiga rättigheterna är att människan skall få leva fri: välja hur och var hon vill leva. Det hänger ihop med att människan har en fri vilja, och därmed ansvar för sina val.

För att ge största möjliga utveckling åt personer och gemenskaper behöver dessa få leva i frihet. Varken stat (offentlig sektor) eller marknaden skall få ha sådan makt att de skall kunna hämma personernas och familjernas tillväxt (både i kvalitet och omfattning).

De mänskliga rättigheterna tas för givna. Men i stora delar av världen är de inte det. Särskilt i länder som inte historiskt är knutna till den kristna kultursfären, som ju de mänskliga rättigheterna har växt upp i.

I många länder i asien och afrika får människor lida pga att de mänskliga rättigheterna inte respekteras.

Jag vill slåss för de mänskliga rättigheterna, och friheterna, både i Sverige och i tredje världen, och t.o.m. i Europa, där vissa rättigheter naggas i kanten.

I tredje världen kan det vara religiösa eller politiska minoriteter som förföljs eller motarbetas. I stora delar av muslimska världen har de kristna minoriteterna, som oftast bott i dessa länder sedan tiden innan islam uppkom, mycket tuffa vilkor, och ibland är de utsatta för ren förföljelse.

I Sverige är det allt viktigare att bevaka och försvara religionsfriheten, rätten att välja och utöva sin relgion.

Det finns t.o.m. en av de mänskliga rättigheterna som vi inte tagit in i svensk lagstiftning, det är rätten till samvetsfrihet. I praktiken kan det t.ex  handla om att det behövs en samvetsklausul som ger en anställd rätt att avstå från att göra en viss insats som bryter mot personens samvete. Samvetsfrihet är just att man inte skall tvingas bryta mot sitt samvete.

3. Äldrefrågor

I storfamiljen ingår oftast en generation äldre. Det är de som lever kvar längst, och som har burit en stor börda under livet genom att ta ansvar för familjens liv och tillväxt, ofta under svåra tider.

De äldre blir fler och fler. När man blir äldre blir man åter igen beroende av andra, sin familj, men också av de vårdare som man kanske behöver.

Att ta hand om äldre är en viktig uppgift, och de äldre skall behandlas med respekt. Den värdighetsgaranti som Kristdemokraterna arbetat för, och som regeringen nu föreslår skall ingå i en värdegrund för äldreomsorgen är oerhört viktig. Vi skall behandla de äldre som vi själva skulle vilja bli behandlade!

Pensionärernas ekonomiska villkor måste förbättras, särskilt de med sämst pension. Det kan ske genom en omarbetning av pensionsberäkningarna, och / eller genom sänkt skatt.

4. Stärk försvaret

Jag har tidigare skrivit om behovet av en ny försvarspolitik för både kristdemokratin och för Alliansregeringen.

5. Övrigt

Utöver ovanstående frågor som ligger mig varmt om hjärtat så vill jag också utifrån min erfarenhet som företagare, invandrare från Afrika och aktiv i skolpolitiken i Mark, jobba med utbildningsfrågor, företagarfrågor, och frågor som berör invandring och integration, samt bistånds- och utvecklingsfrågor.

Bistånds- och utvecklingsfrågor berör även frågor kring mänskliga fri- och rättigheter, och inte minst rätten för de outvecklade länderna att få ett gott civilsamhället med väl fungerande familjer och företag.

Samhällets ideologiska utveckling

De senaste åren har en ideologisk utveckling skett i Sverige, dels bland ledande politiker med förändring av partiernas ideologiska profil som följd, och dels i media med en oroande ökning av påtryckning och ideologisk självcensur som följd.

Jag tror inte denna ideologiska förkrympning kommer  hålla i sig på lång sikt. Med förkrympning menar jag att människor på alla nivåer idag inte vågar stå för sina åsikter i vissa frågor, och att de därför förblir tysta eller yttrar sig i svepande, vaga yttranden.

Det var samma på 70-talet. Då var det marxismen som lade sin våta filt över alla, särskilt i Sverige. Det märkte jag tydligt när jag kom som invandrare från Afrika. De som bott och växt upp i Sverige hela sitt liv märkte det inte lika tydligt, de var ”fartblinda”.

En av de viktiga frågorna där det skett en  ideologisk hjärntvätt är frågan om familjen och föräldraskapet, dess varande, dess funktion, dess roll i samhället.

Men det finns hoppingivande tecken. Det är att vissa kultur-debattörer börjar skriva radikalt vad de tycker. Det gäller t.ex Linda Skugge, Nina  Björk, Marcus Birro, Göran Skytte eller Elise Claesson. Sedan några år har också Marie Söderqvist  och Johan Hakelius varit sannings-sägare i Expressen respektive Aftonbladet.

Elise Claesson blev intervjuad i senaste numret av den socialistiska tanke-smedjan Arena:s tidskrift Arena.

Där och i ett inlägg på Newsmill utvecklar hon sina tankar om den radikala konservatismen.

Hon säger bl a att Tories, det konservativa partiet i England, lyft fram familjen som det bästa välfärdssystemet i samhället. Det är ett välfärdssystem som byggs underifrån, från individen i dess närmaste gemenskap, familjen. Det är inte ett välfärdssystem som byggs uppifrån på politiskt initiativ, utifrån teoretiska modeller. Det är ett system som byggs på värderingar.

Jag som krisdemokrat delar denna syn på familjen. Det är samhällets viktigaste fundamentala byggsten. Med goda, väl fungerande familjer (i vid bemärkelse, dvs innefattande mor- och farföräldrar, och andra nära släktingar) så får vi ett mjukare, mer omhändertagande samhälle. Ett samhälle där barnen, dessa samhällets minsta och sårbaraste, mår bättre och får växa upp till att bli ansvarstagande samhällsmedborgare. Vilket leder till att också det samhället i stort blir ett bättre samhälle.  (Läs Dick Erixon som tar upp frågan på sin blogg).

Leve Familjen!

Äktenskapet

Det var ett tag sedan jag skrev. Det har varit jul och nyårshelger, men för egen del även influensa och magsjuka, som kommit i vägen. Nu tar vi nya tag i politiken i Mark, och i Sverige.

I dagarna har tiden gått ut för inlämning av remissvar på äktenskapsutredningen.

Jag ämnar kommentera frågan framöver. Det är en viktig fråga, inte bara för de homosexuella och deras lobbyingorganisationer, utan även för oss som räknar oss som kristdemokrater, eller de som räknar sig som till de socialkonservativa eller värdekonservativa.

Jag är glad att Kristdemokraterna ställt upp tydligt i frågan i de TV och radio-intervjuer som vari i frågan. Lyssna till Alf Svenssson på SVT.

Äktenskapet är en gammal och utbredd institution. Vad äktenskapet är låter sig inte bestämmas i en lagändring. Ordet äktenskap står för den juridiskt bindande relationen mellan en man och en kvinna, för att garantera familjens och släktens fortbestånd socialt, ekonomiskt, kulturellt, andligt mm.

Att ändra ordet äktenskap till att betyda även relationer mellan par av samma kön är att omdefiniera ordet. Det är ett slags nyspråk, man ändrar innebörden i ett ord.

Etymologiskt kommer ‘äktenskap’ från fornsvenskan och urgermaniskan (aektaskap, aektenskap, ml-tyskan: echteshap) där det hör i hop med begreppet ‘äkta’ i betydelsen ‘laglig’, ‘legitim’. Vad som åsyftades var att relationen var en legitim relation, med tanke på de barn som föddes ur relationen. Var det inte en legitim relation sades barnen vara ”oäkta”.

Se Etymologisk ordbok

Äktenskapet var alltifrån forntiden en överenskommelse, ett kontrakt, mellan man och kvinna och deras släkten specifikt med syfte att släkten skulle överleva och fortbestå. Barnperspektivet var ett av de viktiga perspektiven.

Idag vill alltfler göra gällande att det är staten som bestämmer innehållet, eller definitionen av vad äktenskap är. Jag tycker att det är lika barockt som när Nazisterna definierade att den ariska rasen var förnämast, de andra raserna var underlägsna, men den judiska var inte per definition del av människorasen. Där har vi politiskt korrekthetens metod att definiera något som inte låter sig definieras av något eller någon, utan som i sig själv är! Vi är människor, vi definieras inte vara människor eller inte. Samma med äktenskapet. Det är, det definieras inte av någon eller något.

Det är också märkligt att de homosexuella nu längtar efter ‘äktenskapet’ när de ju har ‘partnerskapet’ som ju är samma sak rent juridiskt. De har samma rättigheter och skyldigheter där.

Och intressant nog är det efter 10 år med partnerskapslagen bara några tusen (drygt 2 tusen när jag kollade förra året) som registrerat sig som partners.

Att ändra begreppet äktenskap för dessa några tusen personers skull, och bortse från barnperspektivet, är minst sagt anmärkningsvärt.

Barnperspektivet är nu inte intressant. I andra sammanhang så är det väldigt viktigt. Var finns logiken i detta?

Det är också märkligt att man vill omdefiniera en av parametrarna i ‘äktenskapet’ som det är definierat i svensk lag (och i de flesta andra länder och kulturer nu och i historien). De vill ta bort könet som en parameter.

Men de andra parametrarna då? Åldern (man måste vara 18 år), släktskap (man får inte vara syskon, halvsyskon, släkt i uppåt eller nedgående led), antalet parter (man får bara var två).

Varför bara lyfta ut en parameter? Varför får man inte gifta sig med sin syster om det är äkta kärlek (jag argumenterar med motståndarens argument)? Varför får man inte vara gift med flera andra på en gång, 3 kvinnor och 2 män?

Varför är det acceptabelt att nu förändra just könet som en parameter: Jo, det är poltiskt korrekt.

Det andra är (ännu??) inte politiskt korrekt.

Detta är för mig ett av de starkaste argumenten mot ett könsneutralt äktenskap: Man vill förändra en uråldrig instituation bara för att något är politiskt korrekt, men väljer att inte ändra andra parametrar för de är inte politiskt korrekta.

Att något är politiskt korrekt betyder inte att det kommer att bli bestående. Attityder ändras med tidens gång. Tänk så mycket som varit politiskt korrekt i olika samhällen tidigare århundranden, men som vi idag ser på med förundran och bestörtning. Det kan gäller allt från behandlingen av psykiskt utvecklingsstörda (tex. steriliseringarna i Sverige), det kan gäller synen på främlingar och människor av andra raser t.ex under romartiden, eller i nazi-tyskland, det kan gälla synen på oliktänkande i Sovjetryssland.

Om något är ‘politiskt korrekt’ så bör man se upp och tänka igenom sakfrågan utan hänsyn till hur vinden blåser. Risken är stor att det politiskt korrekt inte är lika accepterat i kommande generationer.

Det är något att tänka på även vad gäller synen på äktenskapet idag.

Fullständig seger – Kommunfullmäktige i Mark beslutar om vårdnadsbidrag

Kommer precis från Kommunfullmäktiges möte som började igår, men slutade efter midnatt.

MarkAlliansen fick igenom alla de punkter som vi fick igenom i Kommunstyrelsen. Det blev votering i ett antal frågor och Markbygdspartiet valde sida: de stödde oss.

De stora debatterna handlade om vårdnadsbidraget, konkurrensutsättningen av fler kommunala verksamheter, samt möjligheten för Marks Bostad AB att sälja delar av fastighetsbeståndet.

S+v var upprörda, ja, kanske man kan säga förtvivlade, och tonläget från deras håll blev ömsom propagandistiskt, och omsöm löjeväckande.

En stor debatt blev det också om vänsterns förslag att föra in ett uppdrag till KS att ge alla kommunalt anställda rätt till heltid. Förslaget från KS som låg på bordet (och som vi i MarkAlliansen stödde) var att alla anställda skall ha rätt till anställningsavtal med inviduella lösningar. Vi är inte emot heltid, men ser att fokus skall vara på att lösningarna skall vara flexibla ur den anställdes perspektiv som hjälp att lösa ”livspusslet” i nutid och över tiden (yngre, föräldrageneration, äldre) med möjlighet att variera anställningstiden beroende på vilken fas i livet man finns.

Jag pläderade för att vi i KS under 2008 skulle arbeta med frågan om rätt till en fast anställning, rätt till heltid och deltid genom att bearbeta arbetsgivarpolicyn. Som förebild lyfte jag fram Markaryds kommun och dess kommunstyrelseordförande, Bengt Gerdmundsson, som införde en sådan arbetsgivarpolicy redan 1999, och som inte ökat heltiderna mer än 1-2%, men som gett de anställda mycket större trygghet och flexibilitet och gjort dem mer nöjda.

Det var extra roligt att jag gjorde detta eftersom Pelle Pellby strax därefter visade en webb-film från SKL:S hemsida, där Bengt Gerdmundsson berättade om deras lösning.

Detta blev också det kompromissförslag som vänstern till slut, efter ajournering och diskussioner mellan gruppledarna, lade. Detta kom som ett uppdrag till KS utanför MORP:en, och i MORP:en står det fortfarande att alla anställda skall ha rätt till anställningsavtal med individuella lösningar, så det är utgångspunkten.

Mer om debatten, framförallt om vårdnadsbidraget, i senare inlägg.Det måste vara bittert för vänsterpartierna att sitta i ledningen och för Pelle Pellby (s) som kommunalråd att vara med om detta totala nederlag.