Naturlig kuvös: Känguru-metoden

Ibland blir man glatt överraskad när man surfar. Plötsligt hittar jag en sida om Känguru-metoden, en metod att på ett naturligt sätt vårda för tidigt födda barn, eller svaga nyfödda barn, utan att använda kuvös, utan genom att direkt efter födseln lägga barnet mot moderns bröst under ett speciellt tygstycke.

Upphovsmannen, Dr Nils Bergman, är en barndomskamrat till mig, också född och uppväxt i Zimbabwe. Han läste till läkare, och arbetade sedan en tid under 7 år (från 1987) på Manama Mission i Södra Zimbabwe, tillsammans med Agneta Jürisoo (från Horred, en Mark-bo!). Där utvecklades känguru-metoden för att rädda för tidigt födda och svaga nyfödda barn. Kangaroo Mother Care heter deras hemsida där man kan läsa om hur det startade. Agneta hade läst om den kängurumetod som börjat utvecklas i Sydamerika, där den användes efter en viss tid i kuvös. Problemet var att i Zimbabwe fanns inga kuvöser, så då började de utveckla metoden att användas direkt efter födseln.

Jag har ju vetat det tidigare, och retade mig på att när SVT gjorde ett kort reportage om känguru-metoden på Akademiska sjukhuset i Uppsala för några år sedan så nämndes inte ens Nils Bergmans namn.

Det finns också en engelsk internationell sida.

Metoden innehåller två viktiga komponenter: ”skin-to-skin” kontakt och amning, båda viktiga för att metoden skall lyckas.

Om man separar barnet och modern efter födseln utvecklas stress och vissa hormoner som är ”neurotoxic”, dvs giftiga för hjärnan. Se längs ned på sidan.

Min fru, Marie, känner upprättelse, när hon läser om vikten av hudkontakt och amning, efter att ha ammat alla våra barn enligt naturligt manér, dvs när barnet vill suga så får den det. Och det betydde att de fick alla sova i vår säng, intill henne. Men vi har fått många blickar och pikar under årens lopp från folk när man berättat om hur vi gjort. Det är ju inte alltid PK att vurma för amning.