Rätten att följa sitt samvete

I höstas var jag på Kristdemokraternas partifullmäktige, där vi fastställde partiets nya medicinsk-etiska program. Programmet fastslår att fosterdiagnostik skall ske för barnets bästa och användas i livets tjänst, inte för att förhindra barn med oönskade egenskaper att födas. Samma dag som vi tog detta beslut uttryckte Torbjörn Tännsjö att det vore önskvärt att vi fick färre människor med dyslexi, färgblindhet och andra svagheter, med hjälp av en utökad användning av fosterdiagnostik.

Tyvärr är Tännsjö bara toppen på ett isberg. Han själv är ytterst tydlig, men det han säger är idag allmängods – och egentligen konstaterar han bara vad som idag gäller: folk väljer bort barn med sjukdomar, och ibland på grund av kön, med hjälp av fosterdiagnostik – och finner inget konstigt i det.

Det är mycket tal om integritet i Sverige idag. Normalt talas det om integritet när man vill skydda någon från att utsättas för ett övergrepp av något slag. Till exempel menar några att man kränker ett barns integritet när man som jude omskär pojken. Men frågan om integritet kan också kopplas till den personal som skall utföra fosterdiagnostiken eller aborten. Att tvinga personal att utföra en fosterdiagnostik med abortsyfte kan vara kränkande. I Sveriges grundlag saknas rätten till samvetsfrihet. Det borde finnas en samvetsklausul, liksom det finns i många andra länder, som ger personalen rätt att avstå från att delta i något som strider emot deras samvete.

Om mindre än ett år är det val, bland annat till riksdagen.  Alla borde ha rätt till samvetsfrihet genom införande av en samvetsklausul. Läs mer på internetsajten www.samvetsklausul.se och visa gärna ditt stöd för ett skydd för vårdpersonal som inte vill delta i urholkningen av människans unika värde.

Artikeln införd i ENIM, den ideella föreningen Ja till Livets tidning, nr 5 2009

Läs mer om fosterdiagnostik på denna blogg

Vill vi leva utan Ica-Jerry och David Lega?

Entrepenören, talaren och före detta handikappidrottaren David Legga (KD) skriver tillsammans med oppositionsrådet Monica Selin en debattartikel i GP om fosterdiagnostik.

De skriver bl a: ”Om vi vill ha ett samhälle där personer som Ica-Jerry och David Lega känner sig hemma måste också sjukvården ha en normativ inställning i samma anda.”

I gårdagens GP svarar Maria Haldesten: ”Välj inte liv till varje pris”.

Hon skriver också: ”Med vilken rätt kränker kristdemokraterna David Lega och Monika Selin alla oss föräldrar som med fosterdiagnostikens hjälp vill förhindra att barn föds till ett liv i plåga…”.

Att säga att  Lega och Selin med sitt inlägg kränker alla som vill förhindra att barn föds till ett liv i plåga är häpnadsväckande. Vad är en kränkning? Att tala emot något? Eller att släcka ett liv?

Göran Hägglund kritiserar Prof. Torbjörn Tännsjös nyttoetik och syn på fosterdiagnostik

På barnmorskekonferensen Reproduktiv hälsa 2009 i Stockholm, Barnmorskeförbundets årliga nationella yrkeskonferens, kritiserade Göran Hägglund, socialminister i regeringen, Torbjörn Tännsjös etik, särskilt vad gäller hans syn på fosterdiagnostik som kom fram i en artikel i Aftonbladet.

Särskilt tung blir hans tal med tanke på att Professor Tännsjö var huvudtalare vid konferensen.

Bl a sade han:

”För vad är det för samhälle vi skulle få om personer klassificerades och ratades redan innan de ens blivit födda? Vad är det för en människosyn som utvecklas ur ett sådant beteende? — Vi tror på människovärdets okränkbarhet och vi tror på jämlikhet mellan man och kvinna. Det finns ingen anledning för oss att hitta på ursäkter för att vi ska kunna kompromissa med de här utgångspunkterna.”

Han sade också: ”De kinesiska familjerna väljer bort flickfostren av en rad olika skäl men tanken att välja bort kränker tanken på alla människors lika värde och människans okränkbara värde. Vi ska motverka alla sådana tankar överallt där de kan förekomma. Se referat på Tidningen vårdfackets hemsida.

Läs hela talet som Göran Hägglund höll på regeringens hemsida. (Det är den skriftliga versionen, Hägglund omproviserar ofta så det faktiska talet avvek till del, som ni ser av det sista citatet ovan.

Fasansfull retorik från Torbjörn Tännsjö

1920 gav juristen Karl Binding och psykiatern Alfred Hoche ut sin bok Die Freigabe der Vernichtung Lebensunwerten Lebens (Om att tillåta förgörande av livsodugliga liv). Bokens tankar och terminologi slog rot i det rashygieniskt besatta Europa, och kom att bli bärande inslag i Tredje Rikets massmord av ”livsodugliga” personer. I fredagens Aftonbladet fick dessa tankar nytt liv av filosofiprofessor Torbjörn Tännsjö. Vi tar avstånd från den mardrömslika människosyn som Tännsjö förkunnar. Aftonbladet bör besinna sitt ansvar när tidningen gör sig till megafon för en ideologi som ger rum bara för starka och friska individer.

Andra världskrigets plågor förpassade nazismens djupt människofientliga idéer till historiens avskrädeshög. De tankar som Tännsjö presenterade i fredagens Aftonbladet har inte förts fram offentligt i Sverige på 70 år, men sänder nu vågor av fasa in i det offentliga rummet.

I Binding/Hoches och nazisternasvärld ansågs psykiskt sjuka och handikappade representera ”livsodugliga liv”. Rashygienens omänskliga drag ekar alltför bekant i professor Tännsjös resonemang kring vilka foster som bör få överleva och inte. Hans retorik förstärks dessutom av att han går ytterligare ett steg i den ”utjämning” som han eftersträvar. För honom är det inte bara handikappade i största allmänhet som bör ”väljas bort”. Även färgblindhet, dyslexi och andra svagheter bör på samma sätt kunna vara föremål för utrensning. Den enda signifikanta skillnaden mellan nazisterna och Tännsjö är att den senare vill genomföra sin utrensning före födseln, de förra förlägger den därefter. I Peter Singers efterföljd vill han minimera svaghet och lidande genom att eliminera de svaga och lidande.

Tännsjö gör ett stort nummer av att han vill ge föräldrar frihet att välja bort sjuka barn. Vi ser det som en gradskillnad mellan ett samhälle som uppmuntrar, respektive tvingar, till rashygienska initiativ. ”Individen får mer handlingsutrymme” med en mer utvecklad fosterdiagnostik betonar Tännsjö. Ett utökat handlingsutrymme är visserligen något gott i sig, men det goda blir till sin motsats i samma ögonblick detta handlingsutrymme visar sig vara liktydigt med ”utrymme att döda en annan människa”.

Dessutom tror vi inte på Tännsjös tes att människan skulle bli lyckligare om bara A-barn föds. Det blir svårt för alla dem som senare i livet får ett funktionshinder eller drabbas av svår sjukdom. Även friska förlorar på ett samhälle som enbart välkomnar perfekta individer.

Vi betraktar Sverige som ett civiliserat samhälle som värnar varje människas okränkbara och lika värde. Därför vill vi uppmana opinionsbildare i alla läger att göra gemensam sak med oss och visa sitt avståndstagande från målsättningen att skapa en värld av ”perfekta människor”, där personer med olika former av handikapp inte längre får rum.

Chrys Caragounis professor em Nya Testamentets exegetik
Erika Cyrillus, chefredaktör
Lars Dahle, rektor och teolog
Leif Danielsson, företagare
Olof Djurfeldt, socialantropolog, fd chefredaktör Dagen
Olof Edsinger, teolog och författare, generalsekreterare för Salt – barn och unga i EFS
Annelie Enochson, riksdagsledamot, arkitekt
Per Ewert, historiker, författare
Ivar Gustafsson, docent matematik
Stefan Gustavsson, generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen
Per-Olof Hermansson, Datakonsult
Yngve Kalin, präst
Thomas Karlsson, generalsekreterare Amalgamskadefonden
Göran Kurlberg, docent överläkare
Gunnel Larsson, sekreterare, De handikappades Riksorganisation i Höganäs
Kjell O. Lejon, professor religionsvetenskap
Carl Johan Ljungberg, PhD, stats- och litteraturvetare
Bengt Malmgren, läkare
Lars Melin, docent Nordiska språk
Mikael Oscarsson, riksdagsledamot
Peringe Pihlström, pastor Baptistsamfundet
Tuve Skånberg, direktor Claphaminstitutet
Carin Stenström, journalist Mats Tunehag, ordförande Svenska Evangeliska Alliansen, ledarskribent
Yvonne Maria Werner, professor historia
Erik Wiberg, adjunkt, teolog
Bengt Winroth, civ.ing.
Siewert Öholm, journalist, redaktör Världen idag

Publicerad i Aftonbladet 2009-10-26

Om fosterdiagnostik, abort och samvetsklausul mm

Igår var jag på Kristdemokraternas partifullmäktige, där vi bl a antog partiets valplattform och valplan för 2010.

Men viktigare kanske ändå är att vi antog partiets medicin-etiska program. Vi är det enda parti i Sverige, och en av få i hela världen (enligt uppgift från ordföranden i utredningsgruppen som tagit fram programmet) som har ett medicin-etiskt program.

Programmet är bra, om än med vissa skönhetsfläckar.

Det finns ett långt avsnitt om fosterdiagnostik. Kristdemokraterna anser att fosterdiagnostik skall ske för barnets bästa, det skall ske i livets tjänst, och inte för att förhindra att barn med oänskade egenskaper föds.

Är det en Försynens ironi att på samma dag som vi konstaterar detta så skriver Professor Torbjörn Tännsjö i Aftonbladet en artikel där han oförblommerat argumenterar för att det är bra om vi kan få ett samhälle där vi genom fosterdiagnostik och aborter får färre människor med problem.

Detta är hårresande, och den som inte inser det behöver en lektion i historia.

Under 30- och 40-talet användes rashygieniska argument för att nå samma effekt: en perfekt människa genom att hindra svaga och handikappade att få barn, bl a genom sterilisering. Och i nazi-tyskland genom att helt enkelt avrätta människor som klassades som livsodugliga på grund av något handikapp.

Rent ut säger Tännsjö: ”det [är] bra om man får ett samhälle med färre människor med problem. Att kunna välja bort dyslexi, färgblindhet och andra svagheter tror han endast skulle leda till något gott.”

Han vill också att samhället inte skall bedöma vilka svagheter som skall leda till abort, utan säger :”Att utveckla tekniker för fosterdiagnostik handlar endast om individens rätt att välja”.

Fosterdiagnosik och aborter är idag också ett problem för personalen som tjänstgör på våra sjukhus. De hamnar i ett dilemma: Skall de utföra sitt jobb, eller skall de avstå från att delta utifrån sina samveten, om de t.ex inte tycker att det är rätt att abortera på grund av kön, eller Down Syndrom, eller i framtiden på grund av fostrets färgblindhet, eller andra svagheter.

I Sverige har vi inge generell samvetsklausul som skydd för en person samvetsfrid.

Detta tycker jag är en stor brist i våra mänskliga rättigheter, och jag yrkade också att det medicin-etiska programmet skall innhålla en punkt om att införa ensamvetsklausul för personal i samband med fosterdiagnostik och abort. Tyvärr fick vi inte gehör för detta, men jag kommer att driva frågan framöver.

Många tror att vi har en samvetsklausul idag i vården, men i praktiken handlar det om att man får byta arbetsuppgifter, dvs välja ett jobb som inte utsätter en för den situation som man har samvetsbetänkligheter för. (Dagen)

Idag räknas rätten till abort som viktigare än personalens samvetsfrid. (Dagen)

Jag återkommer om mer i denna fråga.