Utvärderingar där jag hamnar högt

I dagarna har det kommit flera utvärderingar där jag kommit högt, utifrån mina svar på en enkät.

I företagarnas Kandidatguide hamnar jag med fyra andra (varav vi är tre kristdemokrater) högst på listan över företagsvänliga kandidater i Västra Götaland Södra. Ni hittar listan här.

Kandidatguide

Företagarnas kandidatguide

Svenska Evangeliska Alliansen har också gjort en utvärdering utifrån synen på Samvetsfrihet, Äktenskap, dödshjälp och inställningen till aborter. Här finns jag också med.

SEA

SEA:s utvärdering av kandidater

Bloggaren Fason & Tradition lyfter fram ett antal kandidater som han rekommenderar att kryssa, bland dem mig. Han skriver utifrån en konservativ idé-tradition, och även om jag inte kallar mig själv konservativ, utan är mer reformatoriskt inriktad utifrån den judisk-kristna etiken, så är jag på några punkter vad man kan kalla värde-konservativ, eller social-konservativ, dvs jag tror att det finns vissa absoluta värden som inte kan och ska förändras, främst bland dessa är förstås människovärdet.

Föreningen Ja Till Livet listar på sin blogg Enim  kandidater, däribland jag, som värnar människans värde i olika frågor som dödshjälp, abort-prevention, fosterdiagnostik av kön för selektiv abort, sänkning av abortgränsen.

Ni som kommit till sidan för att ni inte hittar en bilaga i Världen Idag eller Dagen kan klicka här så får ni upp den i PDF-format.

Äktenskapet

Det var ett tag sedan jag skrev. Det har varit jul och nyårshelger, men för egen del även influensa och magsjuka, som kommit i vägen. Nu tar vi nya tag i politiken i Mark, och i Sverige.

I dagarna har tiden gått ut för inlämning av remissvar på äktenskapsutredningen.

Jag ämnar kommentera frågan framöver. Det är en viktig fråga, inte bara för de homosexuella och deras lobbyingorganisationer, utan även för oss som räknar oss som kristdemokrater, eller de som räknar sig som till de socialkonservativa eller värdekonservativa.

Jag är glad att Kristdemokraterna ställt upp tydligt i frågan i de TV och radio-intervjuer som vari i frågan. Lyssna till Alf Svenssson på SVT.

Äktenskapet är en gammal och utbredd institution. Vad äktenskapet är låter sig inte bestämmas i en lagändring. Ordet äktenskap står för den juridiskt bindande relationen mellan en man och en kvinna, för att garantera familjens och släktens fortbestånd socialt, ekonomiskt, kulturellt, andligt mm.

Att ändra ordet äktenskap till att betyda även relationer mellan par av samma kön är att omdefiniera ordet. Det är ett slags nyspråk, man ändrar innebörden i ett ord.

Etymologiskt kommer ‘äktenskap’ från fornsvenskan och urgermaniskan (aektaskap, aektenskap, ml-tyskan: echteshap) där det hör i hop med begreppet ‘äkta’ i betydelsen ‘laglig’, ‘legitim’. Vad som åsyftades var att relationen var en legitim relation, med tanke på de barn som föddes ur relationen. Var det inte en legitim relation sades barnen vara ”oäkta”.

Se Etymologisk ordbok

Äktenskapet var alltifrån forntiden en överenskommelse, ett kontrakt, mellan man och kvinna och deras släkten specifikt med syfte att släkten skulle överleva och fortbestå. Barnperspektivet var ett av de viktiga perspektiven.

Idag vill alltfler göra gällande att det är staten som bestämmer innehållet, eller definitionen av vad äktenskap är. Jag tycker att det är lika barockt som när Nazisterna definierade att den ariska rasen var förnämast, de andra raserna var underlägsna, men den judiska var inte per definition del av människorasen. Där har vi politiskt korrekthetens metod att definiera något som inte låter sig definieras av något eller någon, utan som i sig själv är! Vi är människor, vi definieras inte vara människor eller inte. Samma med äktenskapet. Det är, det definieras inte av någon eller något.

Det är också märkligt att de homosexuella nu längtar efter ‘äktenskapet’ när de ju har ‘partnerskapet’ som ju är samma sak rent juridiskt. De har samma rättigheter och skyldigheter där.

Och intressant nog är det efter 10 år med partnerskapslagen bara några tusen (drygt 2 tusen när jag kollade förra året) som registrerat sig som partners.

Att ändra begreppet äktenskap för dessa några tusen personers skull, och bortse från barnperspektivet, är minst sagt anmärkningsvärt.

Barnperspektivet är nu inte intressant. I andra sammanhang så är det väldigt viktigt. Var finns logiken i detta?

Det är också märkligt att man vill omdefiniera en av parametrarna i ‘äktenskapet’ som det är definierat i svensk lag (och i de flesta andra länder och kulturer nu och i historien). De vill ta bort könet som en parameter.

Men de andra parametrarna då? Åldern (man måste vara 18 år), släktskap (man får inte vara syskon, halvsyskon, släkt i uppåt eller nedgående led), antalet parter (man får bara var två).

Varför bara lyfta ut en parameter? Varför får man inte gifta sig med sin syster om det är äkta kärlek (jag argumenterar med motståndarens argument)? Varför får man inte vara gift med flera andra på en gång, 3 kvinnor och 2 män?

Varför är det acceptabelt att nu förändra just könet som en parameter: Jo, det är poltiskt korrekt.

Det andra är (ännu??) inte politiskt korrekt.

Detta är för mig ett av de starkaste argumenten mot ett könsneutralt äktenskap: Man vill förändra en uråldrig instituation bara för att något är politiskt korrekt, men väljer att inte ändra andra parametrar för de är inte politiskt korrekta.

Att något är politiskt korrekt betyder inte att det kommer att bli bestående. Attityder ändras med tidens gång. Tänk så mycket som varit politiskt korrekt i olika samhällen tidigare århundranden, men som vi idag ser på med förundran och bestörtning. Det kan gäller allt från behandlingen av psykiskt utvecklingsstörda (tex. steriliseringarna i Sverige), det kan gäller synen på främlingar och människor av andra raser t.ex under romartiden, eller i nazi-tyskland, det kan gälla synen på oliktänkande i Sovjetryssland.

Om något är ‘politiskt korrekt’ så bör man se upp och tänka igenom sakfrågan utan hänsyn till hur vinden blåser. Risken är stor att det politiskt korrekt inte är lika accepterat i kommande generationer.

Det är något att tänka på även vad gäller synen på äktenskapet idag.

Nya Moderaterna – snart inte moderata

Ja, nu börjar man undra.

Mikael Odenberg avgår som försvarsminister eftersom han inte kan stå för den avrustningspolitik som Anders Borg och Fredrik Reinfeldt vill driva. Heder åt Mikael. Han står rakryggat för sin uppfattning. Det skulle fler behöva göra i politiken.

Jag tror att det är många i vårt land som börjar fundera över vart de nya moderaternas politik för oss.

De flesta läser väl nyheterna från Ryssland? Åt minstone jag drar slutsatsen att nu är inte rätt tid att avrusta.

För några veckor sedan skrev 12 kristdemokrater om detta och varnade för ”Rött kort för ‘nya Moderaterna‘ ”.

De har till stora delar rätt i sin intention: Många väljare funderar över vart moderaterna tog vägen. Vi kan som kristdemokratiskt parti stå upp för många av de sakfrågor där moderaterna numera sviker sina traditionella väljare.

Det betyder inte i sig att vi som parti är ett konservativt parti, eller ens att vi är ett värdekonservativt parti.

Vi är ett kristdemokratiskt parti, men en distinkt ideologi som varken är konservativ, eller liberal. Den bygger på tomismen, skolastiken som i sin tur baseras på judeo-kristna värderingar stöpta i grekisk-filosofiska termer och begrepp, samt den romerska naturrätten.

Centralt för oss är person-begreppet. Vi kan sägas vara en del av den filosofiska strömning som kallas personalism. Varje människa är ett mål i sig, och kan inte, får inte betraktas som ett medel. Detta oavsett människans fysiska, psykiska eller ekonomiska förmåga.

Men vi sätter in personen i en gemenskap, nerifrån och upp: varje människa är en del av en familj. Familjen är samhällets viktigaste grundläggande byggsten. Tillsammans med andra bildar vi andra gemenskaper: församlingar, föreningar, fackföreningar, företag. Slutligen bildar vi tillsammans samhället och väljer att organisera det i form av kommun, landsting och stat. Statens uppgift är att skapa ramverk, lagar och institutioner på nationell nivå samt ge skydd och möjligheter för de lägre nivåerna i samhället, likaså har de övriga, landsting och kommun till uppgift att ge service och regleringar för sina nivåer och stödja de underliggande nivåerna i sin uppgift. (Detta kallas för subsidiaritetsprincipen). Kontentan är att samhället och staten är till för människan, inte tvärtom. Och att samhället är just det: det civila samhället och det är inte samma sak som ‘staten’. Staten är inte allsmäktig: den har den makt som vi som väljare, medborgare ger den. (All makt utgår från folket).

Därför står vi inte för individualismen (som liberalerna) och inte för kollektivismen (som socialisterna, eller kommunisterna). För oss blir inte heller nationen ett begrepp med stort N(ationen), utan internationalism är för oss lika naturligt (tillsammans med en sund nationalism).

Vi vill inte konservera samhället, och okritiskt hålla kvar vid gamla institutioner och värden, utan tvärtom vi vill reformera samhället utifrån begrepp som solidaritet med de svaga och utsatta och både nationell och internationellt broderskap. Vi tror på förvaltarskap som idé, vi har ansvar att ta hand om skapelsen, vårda den så att vi inte förstör den i rovdrift och vanskötsel.

Vi anser vidare att all politik måste grundas på att varje människa är unik och har ett okränkbart värde. Vi menar också att människan är ofullkomlig, dvs har brister, så man kan inte bygga ett samhälle som förutsätter att alla är goda och enbart vill andra gott. Det är också detta som gör att vi inte tror på ett utopiskt samhälle – en idealbild av hur det framtida samhället skall se ut – såsom socialister och kommunister gör.

Men utifrån bl a naturrätten anser vi att det finns vissa institutioner, t. ex äktenskapet, familjen, föräldraskapet, som i sig är beständiga som företeelser, oavsett vad människor tycker och vad majoriteten bestämmer.

Vi menar också att det finns värden som inte grundar sig i majoritetsbeslut. Människans unika värde, grunden för mänskliga rättigheter, gäller oavsett vad majoriteten bestämmer.

På denna grund kan många som kallar sig konservativa, och särskilt de som kallar sig värdekonservativa eller socialkonservativa, känna sig hemma med kristdemokratins grundvärden och principprogram.

Därför tror jag på ökad tillväxt för partiet i framtiden, när Moderaterna slutar vara moderata, när Centern blir alltmer liberalt, och Folkpartiet alltmer populistiskt.