Tro, Hopp och Kärlek

På affischerna som vi sätter upp i valet finns många olika slags budskap.

Jag har valt att inte ta upp en direkt sakfråga; där finns det många och där skiljer sig heller inte alltid partierna åt.

Min slogan, Tro, Hopp och Kärlek, har jag valt för att signalera vilket slags samhälle jag vill bygga. Samhället är vi allesammans, individer, familjer, föreningsliv, näringsliv och stat, kommun, och region.

Vilket slags samhälle vill vi ha? Det är för mig den viktigaste frågan. Kristdemokraterna tror inte på något visionär dröm som vissa partier göra som målar ut en utopisk ouppnåelig vision.

Vi tror på människan, personen, som trots sin ofullkomlighet har en enorm potential. Vi tror att alla människor är lika mycket värda, men också att de har ett unikt, oskattbart värde. Vi vill att alla skall få möjlighet att nå sin egen potential, och växa och få förverkliga sina egna drömmar.

Det offentligas uppgift är att skapa förutsättningar och ge stöd på rätt nivå, så att var och en kan leva det liv som de själva vill.

Men mycket handlar sedan om hur vi alla lever och beter oss mot varandra i samhällsgemenskapen, hemma, i skolan, på arbetsplatsen och i det offentliga samtalet.

Vi föräldrar, och andra vuxna t.ex lärare i skolan, behöver stödja våra barn och unga så att de får en inre trygghet och ett gott självförtroende, så att de får en tro på sin egen förmåga och möjligheter. Företagare behöver också stöttning för att kunna tro på sin satsning på att bygga sitt företag, ge jobb åt andra och tro på sin roll som genererar medel till välfärden.

Och jag tror att vi alla behöver hopp; hopp om fred och frihet; hopp om trygghet på ålderdomen; hopp om att få hitta sin plats och roll i livet, där man kan få känna sig behövd och uppskattad.

Jag vill arbeta får allas vårt gemensamma bästa; ett samhälle baserat på medmänsklig kärlek och omsorg om varandra, där vi erkänner varandras unika värde, där vi inte hatar eller bygger avgrunder utan bygger broar även om vi har olika åsikter i olika frågor.

Inte bara politiker, utan vi alla, bidrar till hur samhället utvecklas. Jag vill vara med och påverka så att mer resurser och mer energi läggs på det gemensamma bästa.

Då är etiska principer nödvändigt, t.ex den gyllene regeln: ”allt vad du vill att andra skall göra mot dig det skall du göra mot dem”.

Per-Olof Hermansson (KD)
Riksdags- och kommunkandidat

 

Valkampanjen

Årets valrörelse börjar ta fart, aktiviteterna ökar dag för dag.

I morgon affischerar vi i Mark, med text-affischer, och med Göran Hägglund. Nästa vecka sätter vi upp våra kandidaters affischer: Lars-Inge Andersson (2:a på regionlistan för Västra Götaland Södra), Elise Arnell (2:a på kommunlistan i Mark) samt mina (2:a på riksdagslistan för VG Södra).

Rollups är beställda och är klara. Broschyrer är beställda och under tryckning.

Vi har analyserat vilka områden i Mark som vi har haft bäst röstetal i historiskt sett, och vilka områden som har störst potential, och där kommer vi dela ut material både manuellt i brevlådor och även via medieföretag.

Jag driver en personkampanj i distriktet för val till riksdagen. Det gjorde jag även 2010, då jag fick nästa 9 % kryss. Tyvärr förlorade partiet sitt utjämningsmandat. I landet fick partiet 5.6%, och det hade krävts att vi fick ca 6.5% (som vi fick 2006).

I årets val tror jag att vi har goda chanser att nå dit. Mer och mer kommer värdefrågor, och värderingar, i fokus. Allt det onda som händer i världen gör att fler börja tala om vilka värden som skall ligga till grund för politiken. Här tror jag att Kristdemokraterna som tydligt säg att det finns värden såsom Gott, Sant och Rätt, kan få mer gehör framöver.

Jag kommer affischera i flera kommuner, utöver Mark, och dela ut min personvalsfolder också. Men det är ett tungt arbete om man gör det själv, eller med få medhjälpare.

Ladda gärna ner min personvalsbroschyr, skriv ut och dela ut i grannskapet, och ge till vänner och bekanta. Du kan skriva ut den på en färglaserskrivare.

Om partiet i media och debatten

Det blåser snåla vindar kring partiet och en del av våra frågor. Och som representant för partiet blir man förstås uppringd och intervjuad av diverse media.

Tyvärr blir inte alltid artiklarna och citaten helt rätt, rubrik och text kan leda tanken fel.

I fredags blev jag intervjuad av Radio Sjuhärad,  och det tyckte jag blev någorlunda rätt, dvs som jag menat och som jag sa.

I lördags skrev BT, efter att ha hört radiointervjun, och efter samtal med mig. Men där blev det fel rubrik, och även vissa formuleringar blev inte riktigt som jag sagt och menat. (BT:s artikel ligger inte på internet.)

För att rikta fokus på rätt sak har jag därför idag skrivit en debattartikel på Newsmill, där jag mer utförligt försöker formulera det jag menar.

Ni som läst min blogg tidigare känner igen det. Det är inget nytt under solen. Men icke desto mindre viktigare än någonsin.

Det jag inte säger så mycket om på Newsmill är förstås att ansvaret för partiets utveckling finns på alla plan, och inte minst i partiets ledningsgrupp (partistyrelsen, ledande tjänstemän, rikspolitiker, och ja; hos partiledaren).

Men vi har även ett ansvar på lägre nivåer.  Även vi på lokal och regional/landstingsnivå är med och skapar och har skapat den kultur som jag delvis kritiserar.

Mitt budskap är riktat till oss alla: vi måste gå tillbaka till rötterna, finna guldkornen (pärlorna?) och göra praktisk politik av det.

Och inte minst: vi  måste tro på det vi håller på med, på vår filosofi/ideologi, och på vår politik.

Min kryss-vinst och partiets profil

Nu står det klart att Kristdemokraterna gjort sitt sämsta val sedan 1994. Vi backar i alla val, och i kommunerna blir vi nu mindre än Sverigedemokraterna räknat i antal mandat! Vi har 594 mandat, och SD har 609 mandat.

Nu är det allvar – som om det inte varit det efter tidigare val där vi backat (2002, 2006, EP-valet) !

Vi behöver göra en ordentlig val-analys över hur vi fungerar på kommunnivå, i region och landsting, och i riksdag och regering.

Att jag med min profilerade personvalskampanj vunnit kryssen i vår riksdagskampanj i VG Södra före sittande riksdagsledamoten sedan 8 år, Else-Marie Lindgren, tror jag är en fingervisning om i vilken riktning våra väljar vill att vi skall gå: vi behöver bli ett tydligare, ideologiskt alternativ till de andra borgerliga partierna.  (I kommunvalet fick jag 25,15 % i Mark 2 och 14,57 % i Mark 1.)

i har framstått som ett allmän-borgerligt parti och tappat bort vår tydliga koppling till den judisk-kristna etiken, med sin betoning på solidaritet och omsorg om de utsatta och svaga i samhället: änkor (äldre), föräldralösa barn (utsatta barn), främlingen som bor ibland oss.  I denna profilering (som  behövs) så behöver vår syn på människovärdet stå i fokus: alla människors  lika värda, men  också unika, okränkbara värde.

I dagens BT skriver ledaren lite grann om detta. I tidningen finns också en artikel om krysskampanjer och om min personvalskampanj. (hittar den inte ännu på internet.)

Utdrag ur ledaren:

Ty de [kryssen] säger något om vilken riktning väljarna vill ha i partiet. Det kan ha betydelse för framtiden och den kryssade politikerns utsikter att vinna gehör för sin linje.

Men det ger framförallt en möjlighet att minska klyftan mellan väljare och valda. Ett bra förhållande kan börja med ett kryss. Det är en sak att lägga ett partis valsedel i röstkuvertet. Den som dessutom kryssar en person har gett den ett personligt förtroende att förvalta.

Därför har en personkryssad politiker ett stort ansvar inför sina väljare. Det blir tydligare att det är därifrån, och inte från partiledningen, som uppdraget kommer.

Tidningen Dagen skriver också om partiets profil – i jakten på de allmänborgerliga väljarna så tappar vi de kristna väljarna. Fler kristna röstar på (S) än på KD!

En av våra viktiga frågor är: Vilket mervärde ger Kristdemokratin i politiken? Om det är den judisk-kristna etiken och dess tillämpningar på ett antal frågor som rör omsorgen om de utsatt och svaga, de äldre, barnen, främlingen ibland oss, människovärdet mm, då behöver vi lyfta fram det mer i våra politiska utspel och förslag. Annars drunknar vi i Alliansen, och blir sedda som ett av de ”blåa” partierna.

Vi har också totalt misslyckats att nå invandrarna, som ofta delar våra grundläggande värderingar, om än ibland med muslimsk utgångspunkt (den gyllene regeln finns i olika islamska varianter, islam delar sin religiösa grund med judendom och kristendom).


Media sedan nomineringsmötet

Jag har fått god media första veckan efter nomineringsmötet.

Dagen efter intervjuades jag och Else-Marie Lindgren av Radio 7Härad, intervjuer om tydliggjorde våra olika profiler: Else-Marie vänder sig till allmänborgerliga väljare och vill enligt sina egna ord stå för en pragmatisk kristdemokrati. Jag vänder mig till de väljare som vill ha en mer tydligt profilerad, kristdemokratisk politisk som är ideologiskt grundad.

Tidningen Kristdemokraten skrev redan på fredagen en liten blänkare om att lotten fällt avgörandet om vem som skulle stå på förstaplatsen till riksdagen för VG Södra.

Markbladet skrev i veckan en halvsida (sid 20) om nomineringen och att jag satsar på en personvalskampanj, och redogjorde också för några av de frågor jag vill driva:  att jag vill ha mindre stat och starkare  civilsamhälle,  där ‘marknaden’ bygger på andliga, moraliska och kulturella värden, och kontrolleras av människors inneboende kompass, inte bara på lagar. Och att jag vill föra fram mänskliga fri- och rättigheter, skol- och äldreomsorgsfrågor. Och inte minst att i ett starkare civilsamhället måste familjen få utökat utrymme att bestämma själva hur de vill leva.

Boråstidningen skrev i torsdags en halvsida om nomineringsmötet, och om min personvalskampanj. (finns inte på internet). Rubrik: Tar sikte på riksdagen. Jag fick bla säga: ”Många kristdemokrater är för snälla och antar rollen som samarbetsingenjör. Jag vågar sticka ut  hakan och även säga sådant som inte är politiskt korrekt”, och ”Den som lindar in sitt budskap av rädsla för att väcka anstöt, när inte ens de 20 procent som tycker likadant. ” Vidare lyfte artikeln fram att jag är emot kvotering av föräldraförsäkringen och homoäktenskap i kyrkan, samt att jag  kommer driva frågan om ett stärkt försvar, som avskräcker eventuella invasionsplaner från främmande makt.

Artikeln redogjorde också lite för hur jag tänker driva min kampanj: genom att bilda en stödjande kommitté, samla in pengar till trycksaker, delta i debatter, möten på torg och i olika föreningar.

Boråstidningens politiske redaktör, Katrina Larsson, skrev på ledarplats några notiser där hon lyfte den viktiga frågan om vem som kommer att vinna folkets röster för Kristdemokraterna i riksdagsvalet, och redogjorde kort för lottens roll, och konstaterade att sittande riksdagsmän brukar kunna räkna med  ett starkare stöd.

Vidare konstaterar hon att jag  stärkt av stödet kommer driva en personvalskampanj, att den orädde Hermansson inte dragit sig för att kritisera partiledningen för att driva partiet i en allmänborgerlig riktning och bl a gett tummen ner för partiets beslut att ge utländska kvinnor möjlighet att få abort i Sverige.

Och i veckan ringde Radio 7Härad och bjöd in mig till debatt nu i morgon då Måndagsklubben skall debattera kvotering av bolagsstyrelser mm.

En bra början på min personvalskampanj!

Radio Sjuhärad

Efter partifullmäktiges beslut om att inte ta med Lennart Sacrédeus uppstod en debatt i Expressen, Svd m fl medier.

Radio Sjuhärad ville ordna en debatt mellan mig och Kristdemokraternas partisekreterare, Lennart Sjögren, som dock avstod att debattera. (Läs här under den 22 januari). Ni kan lyssna till mitt inlägg här och Lennart Sjögrens senare intervju här.

Idag ordnade Radio Sjuhärad, Måndagsklubben, en debatt igen om Kristdemokraterna. Inbjudna var jag, Maj Steen (M), kommunfullmäktiges ordförande i Borås),  Stefan Lindborg (V). Ni kan lyssna på första halvtimmen här, och andra delen här (ca 10 minuter).

Programmet annonserades som ”Blir det bättre om Gud styr Sverige?”.

Jag hade hoppats debattera partiets ideologiska utveckling, men det blev fokus på abortfrågan och frågan om äktenskapet.

Eftersom jag tror att det är viktigt att stå för våra åsikter även om de är obekväma och politiskt inkorrekta så är det ok att det blev som det blev.

Partiets verkliga dilemma

Igår var jag på partifullmäktige i Stockholm, och efter en öppen debatt beslöt vi att fastställa valsedeln till Europaparlamentet i enlighet med partistyrelsens förslag.

Den enda ändringen som det blev votering om, och en stor diskussion kring, var frågan om Lennart Sacrédeus skulle vara med på listan eller inte.

Eftersom Svd i dag citerar mig så vill jag skriva vad jag sade till journalisten, eftersom hon inte fattade min poäng, och bara citerar få valda brottstycken.

Huvudpoängen i mitt resonemang har jag redan skrivit om här. Läs gärna det först.

I mitt tal på partifullmäktige så drog jag också detta i korthet.  Jag vill här nedan utveckla mina tankar något.

Partiledningen (PS och ledande funktionärer) driver idag partiet i en förändringsprocess för att försöka attrahera nya väljargrupper. De försöker placera Kristdemokraterna som ett allmänborgerligt parti, baserat på kristdemokratisk ideologi, men med en mer social-liberal agenda än den traditionella kristdemokratin som finns i Europa, och som Kristdemokraterna i Sverige utvecklats till och som finns dokumenterad i partiprogrammet från 2001.

I sina försök att göra Kristdemokraterna till ett ”rumsrent” parti (i medias ögon, och för att attrahera väljargrupper som tycker att partiet har varit för konfessionellt), så har partiledningen försökt föra av vissa frågor från agendan, och tona ned andra frågor, och i stället lyfta fram nya allmängiltiga frågor som inte varit typiska för oss tidigare (t.ex fastighetsskatten, bensinskatten).

Däremot har de drivit denna process på ett sätt som alienerar inte bara kärnväljare, utan även många av de aktiva lokala politikerna som håller upp partiet i grunden. Jag tror vi behöver vara stolta över vårt parti, stolta över våra ideologiska ställningstaganden, men det är något som många har svårt idag. (åt ena eller andra hållet).

Vissa frågor har blivit tabu. Den som är mest tabu-belagd är förstås abort-frågan, och hur man hanterar det ökande antalet ungdomsaborter.

Som exempel på hur man lägger locket på (ovanifrån) kan man nämna (vilket jag gjorde för journalisten) att på rikstinget för 2 år sedan så gick partistyrelsen ut hårt för att kväsa abortfrågan och de som vill driva den – en gång för alla. Sättet de gjorde det var sådant att allt som har med abort att göra, eller ens kommer i närheten av att antyda någon kontakt med abortfrågan blir skambelagt och tabu. En av motionerna på rikstinget föreslog att partiet skall verka för att definitionen av när ett foster skall räknas att vara ett barn skulle sänkas från vecka 28, till vecka 22 i enlighet med WHO:s rekommendationer.  När denna motion kom upp så vågade flertalet inte rösta för detta (bara en minoritet röstade för), och motionen avslogs, trots att samtliga remissinstanser tillstyrkt förslaget att sänka gränsen när frågan gick på remiss 2006.

Märk väl att i början av 2008 beslöt regeringen att sänka gränsen till vecka 22, dvs vår partiledare Göran Hägglund går här emot vårt rikstings beslut, och det utan någon diskussion i partiet, eller ens någon förklaring om varför partiet bytt ståndpunkt i frågan (jag har inte sett någon i alla fall). Att ena året kväsa en motion om detta och nästa år besluta i motionens anda är för mig ett tecken på att det gått ”troll” i frågan.

Att Lennart Sacrédeus inte kommer med på valsedeln är inte den intressanta poängen när man analyserar provvalet, och tittar på valsedeln. Att diskutera detta är att ge sig in i en pseudodebatt.

Att utesluta honom från valsedeln, vilket vi gjorde i fredags, är att bädda för en fortsatt pseudodebatt, vilket kommer skada partiet. Det är det olyckliga med beslutet, att pseudodebatten fortsätter.

För det viktiga är inte att vi uteslöt honom. Det viktiga är provvalsresultatet, och den lista vi fastställde. Vi har en otroligt bra lista som den är idag.  De första 5 är mycket bra namn: Ella Bohlin 1:a, Sofia Modigh 2:a (som varit med att starta den nya nykterhetsrörelsen VITA, Per Landgren 3:a en mycket ideologiskt förankrad kristdemokrat. Christina Doctare på 4:e plats, Tuve Skånberg på 5:e plats, och Rolf Åbjörnsson samt Annelie Enochsson längre ned är alla Fellows vid Claphaminstitutet, där jag också är aktiv. Bland topp 10 finns ingen med läggning åt allmänborgligt social-liberalt håll.

Dett är den intressanta reflektionen: provvalet gav ett mycket kraftigt utslag till förmån för ”klassiska kristdemokrater”, eller värdekonservativa om man vill kalla dem så. De är helt dominerande om man räknar antalet röster och ringar.

Valsedeln som den är idag är därmed en mycket bra valsedel, och topp-kandidaterna är inte representanter för en social-liberal kristdemokrati. Så långt allt gott.

Provvalsresultatet blir för mig ett bevis för att partiledningen och funktionärer (från partifullmäktige uppåt) inte går i takt med sitt fotfolk (räknat som de som var ombud i provvalet). Den går än mindre i takt med sina medlemmar, eller sina kärnväljare. Dessa blir mer och mer desillusionerade av hur partiet agerar, och hur utfallet blir av vårt regeringssamarbete. (Fastighetsskatten, bensinskatten, ett urvattnat vårdnadsbidrag, ett för svagt försvar för äktenskapet (även om det är G i denna frågan så är det inte MVG).

Att utesluta Lennart Sacrédeus var ytterligare en sådan (onödig) manöver som skadar partiet. Jag tror inte det är den värsta, men den stärker folks uppfattning att partiet leds åt fel håll.

Göran Hägglund talade på partifullmäktige om att vi behöver vara lagspelare. Gott! Men låt då oss som representerar den tysta interna majoriteten (enligt min uppfattning) få vara med och spela. Vi känner oss sido-spelade (sidestepped), dvs inte respekterade, inte tagna  på allvar, vi får inte komma fram, man rekryterar inte bland oss när det gäller ledande funktionärer osv.) En ja-sägarmentalitet och själv-censur odlas som är märkbar när man åker på distriktsordförandemöten och på partifullmäktige.

I vårt handlingsprogram 2008-2010 står en inledande vision om att vi är ett parti med högt till tak. Det taket är idag inte så högt som det sägs. Tyvärr.

Om partiet inte ändrar sig, dvs höjer taket, låter oss alla spela med,  och tillåter ärliga försök att komma till tals med svåra politiska frågor som ungdomsaborterna (t.ex genom att genomföra ett brett handlingsprogram mot ungdomgraviditeter i enlighet med en annan motion som avslogs), då kommer våra kärnväljare att överge oss, och många medlemmar och lokalpolitiker kommer tappa geisten. Och vi kommer inte ha rekryterat nya, eller attraherat nya väljargrupper som väger upp detta.

Ett parti som inte förmår entusiasmera en absolut huvudpart av sina partimedlemmar och sina lokalaktiva går en dyster framtid till mötes.

Eftersom vi länge balanserat på 4% gränsen, och trots att vi stått upp för äktenskapet inte rekryterat nya väljare, tror jag att ett fortsatt stort avstånd mellan partiledning och fotfolk kommer innebära att vi inte klarar oss in i riksdagen 2010. Det brukar ju vara vårt fotfolks insatser i valrörelsen som gör att vi hämtar in i slutspurten.

Ett parti kan inte fungera utan 100 % stöd underifrån.

Jag hoppas jag får fel, och jag kommer göra mitt för att öka entusiasmen och mana till fortsatt tro på partiet.

Vi måste få högt till tak, och acceptera att det finns olika uppfattningar i en del sakfrågor, i vetskap att vi trots allt bygger på en kristdemokratisk ideologi. Det är ideologin som är viktigast att vi håller fast vid och är överens om.

Än finns det hopp för partiet, men det krävs två för att dansa tango. Partiledningen kan inte dansa ensamma utan behöver oss, och jag hoppas att de inser att vi är viktiga för partiets framtid.

PS.

* Jag delar inte Sacrédeus uppfattning i EU-frågan (jag är för EU, och vill införa Euron, och kan t.om. tänka mig att vi går med i Nato).  I denna fråga är ju också flera partier splittrade i falanger. Och så måste det få vara.

**  Med klassisk kristdemokrati menar jag inte att vi skall vara ett konfessionellt parti, utan vi behöver mer av kristdemokrati i europeisk tappning, och mindre marknadsliberal social-liberalism av allmänborgerlig karaktär.

Jag har inga problem att skilja på det ”värdsliga och det andliga regementet” (jmf. Luther), men förstår att det är svårare från de som kommer från frikyrklig bakgrund.

Frågan om klassisk kristdemokrati, och beteckningen värde-konservatism, är värd reflektion och ytterligare inlägg.

Läs också SvdSvd, DN samt DagenDagen och Dagen