Valkampanjen

Årets valrörelse börjar ta fart, aktiviteterna ökar dag för dag.

I morgon affischerar vi i Mark, med text-affischer, och med Göran Hägglund. Nästa vecka sätter vi upp våra kandidaters affischer: Lars-Inge Andersson (2:a på regionlistan för Västra Götaland Södra), Elise Arnell (2:a på kommunlistan i Mark) samt mina (2:a på riksdagslistan för VG Södra).

Rollups är beställda och är klara. Broschyrer är beställda och under tryckning.

Vi har analyserat vilka områden i Mark som vi har haft bäst röstetal i historiskt sett, och vilka områden som har störst potential, och där kommer vi dela ut material både manuellt i brevlådor och även via medieföretag.

Jag driver en personkampanj i distriktet för val till riksdagen. Det gjorde jag även 2010, då jag fick nästa 9 % kryss. Tyvärr förlorade partiet sitt utjämningsmandat. I landet fick partiet 5.6%, och det hade krävts att vi fick ca 6.5% (som vi fick 2006).

I årets val tror jag att vi har goda chanser att nå dit. Mer och mer kommer värdefrågor, och värderingar, i fokus. Allt det onda som händer i världen gör att fler börja tala om vilka värden som skall ligga till grund för politiken. Här tror jag att Kristdemokraterna som tydligt säg att det finns värden såsom Gott, Sant och Rätt, kan få mer gehör framöver.

Jag kommer affischera i flera kommuner, utöver Mark, och dela ut min personvalsfolder också. Men det är ett tungt arbete om man gör det själv, eller med få medhjälpare.

Ladda gärna ner min personvalsbroschyr, skriv ut och dela ut i grannskapet, och ge till vänner och bekanta. Du kan skriva ut den på en färglaserskrivare.

Utvärderingar där jag hamnar högt

I dagarna har det kommit flera utvärderingar där jag kommit högt, utifrån mina svar på en enkät.

I företagarnas Kandidatguide hamnar jag med fyra andra (varav vi är tre kristdemokrater) högst på listan över företagsvänliga kandidater i Västra Götaland Södra. Ni hittar listan här.

Kandidatguide

Företagarnas kandidatguide

Svenska Evangeliska Alliansen har också gjort en utvärdering utifrån synen på Samvetsfrihet, Äktenskap, dödshjälp och inställningen till aborter. Här finns jag också med.

SEA

SEA:s utvärdering av kandidater

Bloggaren Fason & Tradition lyfter fram ett antal kandidater som han rekommenderar att kryssa, bland dem mig. Han skriver utifrån en konservativ idé-tradition, och även om jag inte kallar mig själv konservativ, utan är mer reformatoriskt inriktad utifrån den judisk-kristna etiken, så är jag på några punkter vad man kan kalla värde-konservativ, eller social-konservativ, dvs jag tror att det finns vissa absoluta värden som inte kan och ska förändras, främst bland dessa är förstås människovärdet.

Föreningen Ja Till Livet listar på sin blogg Enim  kandidater, däribland jag, som värnar människans värde i olika frågor som dödshjälp, abort-prevention, fosterdiagnostik av kön för selektiv abort, sänkning av abortgränsen.

Ni som kommit till sidan för att ni inte hittar en bilaga i Världen Idag eller Dagen kan klicka här så får ni upp den i PDF-format.

Grunden för mitt engagemang i politiken

Jag är bekännande kristen, och jag är också politiker.

Jag gick med i Kristdemokraterna redan på 70-talet, och har blivit mer och mer aktiv sedan slutet av 90-talet.

Varför Kristdemokraterna?

Kort och gott för att partiet har den mest genomtänkta ideologiska och filosofiska grunden för ett politiskt handlingsprogram, och som stämmer med min kristna grundsyn på människan, livet och samhället vi lever i.

För mig är politik allt som har att göra med hur vi reglerar våra publika liv, våra institutioner, våra relationer med andra medborgare, och med andra länder.

Som kristen är det självklart för mig att utgå från Bibelns etiska principer, och särskilt den gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni också göra mot dem.”  Det liknar det svar som en judisk rabbi gav på frågan om hur man kan sammanfatt lagen: ”Allt vad ni inte vill att någon skall göra mot er det skall ni inte göra mot dem.” När Jesus fick en liknande fråga om vilket som är det största budet i lagen svarade Jesus: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, och av hela din själ, och av hela ditt förstånd”, och fortsatte: Sedan kommer ett som liknar detta: ”Du skall älska din nästa som dig själv”.

För mig betyder det att vi skall bygga ett samhälle som behandlar alla lika, och som vilar på en god vilja att ge alla människor rätt till ett gott liv, ett sådant liv som vi var och en eftersträvar. Kärlek till medmänniskan skall vara en bärande princip i samhällsbygget.

Vi behöver i Sverige och internationellt etisk vägledning i vårt handlande och i våra relationer.  Vi behöver mer värderingar, vi måste våga peka ut mer tydlig vad som är gott och sant och eftersträvansvärt.

Man brukar säga att politik och religion skall skiljas åt. Det blir lätt snarare en tendens att man inom det offentliga, i media och politik i sin strävan att vara neutral blir anti-religiös. Men visa mig den politiska filosofi som bygger på ateism, eller den agnostiker, eller ateist som har en filosofi som ger etisk vägledning både för den enskilde och för samhället!

Kan man utifrån sunt förnuft och rationalitet (tankeförmåga) forma etiska värderingar? Jag kan inte se att det är gjort, även om någon skulle säga att det går. Snarare har värdeneutrala filosofer som Hägerström nått fram till värdenihilistism: att det inte finns objektiva, sanna värden; att anse något vara gott eller ont är bara känsloyttringar och godhet finns inte som något verkligt i sig.

Sverige och Europa bygger på en kristendomens historia och kultur. Oavsett vad folk tycker så är vi alla präglade av kristna idéer och begrepp.  Oavsett vad man tycker så är de 10 budorden, Bibelns etik och kristendomens ideal en del av vårt kulturarv, och genomsyrar litteratur, musiken, film mm.

Vi har sett hur de två ledande Ismerna (Nazism och Kommunism) skapade totalitära stater där den starka staten och kollektivet krossade den enskilda människan och hennes människovärde upphävdes.

Efter kriget ville ledande politiker i Tyskland och Frankrike bygga ett nytt Europa, baserat på värderingar, och värderingarna hämtades från den kristna människosynen och traditionen. Jag är stolt att veta att de var kristdemokratika politiker. Den tyske nationalekonomen Wilhelm Röpke var en av dem.

Och det var ledande kristdemokrater som var med och formade FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, som även de bygger på kristen människosyn, och som idag accepteras över hela världen.

Vi som vill stå på en tydlig kristen värdegrund för vår politik beskylls ofta i media för att vara ”kristen höger”.  Men ser man på historien så visar det sig att de som genomdrivit många omvälvande politiska förändringar i samhället varit övertygade, bekännande, brinnande kristna.

Jag kan nämna Moder Theresa som arbetat med de utslagna och lägst värderade i Indien, och som gav dem människovärde. William Wilberforce som genomdrev slaveriets avskaffande började arbeta med detta som sitt livs kall efter sin omvändelse till kristen tro.

I vår tid har sådana som Lech Walesa i Polen, Vaclac Havel i Tjeckoslovakien gått i spetsen för en demokratisering av sina tidigare kommunistiska länder, ofta med livet som insats och med förföljelse och fängelse som straff. I Estland gick Tunne-Väldo Kelam samma kamp. Också dessa har baserat sitt agerande på en kristen tro och med sin kristna övertygelse som brinnande drivkraft.

Med dessa som förebilder är jag frimodig och oförfärad när jag som politiker vill stå upp för kristna värden och kämpa för alla människors okränkbara lika värde, de fattiga och sjuka i tredje världens rätt till hälsa, utbildning och utveckling, alla människors rätt till samvetsfrihet, tankefrihet och religionsfrihet i Sverige och även internationellt t.ex i Irak och andra muslimska länder.

Jag skäms inte när jag med partiets medicinetiska program som grund vill tala om det är två skyddsvärda individer som står i fokus när en kvinna vill göra abort, och därför måste vi våga tala om hur vi gör för att minska aborttalen, och om fosterdiagnostikens roll, om ungdomsgraviditeterna mm.

Jag skäms inte när jag också vill agera för att införa en civilrättslig registrering av alla par, och att äktenskap skall förbehållas den ceremoni som kyrkor och samfund har för sina medlemmar som vill bli välsignade inför Gud (det är inte statens uppgift att reglera hur det går till).

Alf Svensson har sagt:  ”Kristdemokraterna kan med största frimodighet tala om kristen etik” och för detta  ‘har vi historiens vittnesbörd med oss i bagaget”.

Med inspiration från mina förebilder ovan vill jag också jobba för ett starkare civilsamhälle, där staten blir mer av medaktör och mindre stark stat.  Staten behövs, och vissa uppgifter behöver den utföra mer än idag, t.ex behöver vi ett starkare försvar.

Media sedan nomineringsmötet

Jag har fått god media första veckan efter nomineringsmötet.

Dagen efter intervjuades jag och Else-Marie Lindgren av Radio 7Härad, intervjuer om tydliggjorde våra olika profiler: Else-Marie vänder sig till allmänborgerliga väljare och vill enligt sina egna ord stå för en pragmatisk kristdemokrati. Jag vänder mig till de väljare som vill ha en mer tydligt profilerad, kristdemokratisk politisk som är ideologiskt grundad.

Tidningen Kristdemokraten skrev redan på fredagen en liten blänkare om att lotten fällt avgörandet om vem som skulle stå på förstaplatsen till riksdagen för VG Södra.

Markbladet skrev i veckan en halvsida (sid 20) om nomineringen och att jag satsar på en personvalskampanj, och redogjorde också för några av de frågor jag vill driva:  att jag vill ha mindre stat och starkare  civilsamhälle,  där ‘marknaden’ bygger på andliga, moraliska och kulturella värden, och kontrolleras av människors inneboende kompass, inte bara på lagar. Och att jag vill föra fram mänskliga fri- och rättigheter, skol- och äldreomsorgsfrågor. Och inte minst att i ett starkare civilsamhället måste familjen få utökat utrymme att bestämma själva hur de vill leva.

Boråstidningen skrev i torsdags en halvsida om nomineringsmötet, och om min personvalskampanj. (finns inte på internet). Rubrik: Tar sikte på riksdagen. Jag fick bla säga: ”Många kristdemokrater är för snälla och antar rollen som samarbetsingenjör. Jag vågar sticka ut  hakan och även säga sådant som inte är politiskt korrekt”, och ”Den som lindar in sitt budskap av rädsla för att väcka anstöt, när inte ens de 20 procent som tycker likadant. ” Vidare lyfte artikeln fram att jag är emot kvotering av föräldraförsäkringen och homoäktenskap i kyrkan, samt att jag  kommer driva frågan om ett stärkt försvar, som avskräcker eventuella invasionsplaner från främmande makt.

Artikeln redogjorde också lite för hur jag tänker driva min kampanj: genom att bilda en stödjande kommitté, samla in pengar till trycksaker, delta i debatter, möten på torg och i olika föreningar.

Boråstidningens politiske redaktör, Katrina Larsson, skrev på ledarplats några notiser där hon lyfte den viktiga frågan om vem som kommer att vinna folkets röster för Kristdemokraterna i riksdagsvalet, och redogjorde kort för lottens roll, och konstaterade att sittande riksdagsmän brukar kunna räkna med  ett starkare stöd.

Vidare konstaterar hon att jag  stärkt av stödet kommer driva en personvalskampanj, att den orädde Hermansson inte dragit sig för att kritisera partiledningen för att driva partiet i en allmänborgerlig riktning och bl a gett tummen ner för partiets beslut att ge utländska kvinnor möjlighet att få abort i Sverige.

Och i veckan ringde Radio 7Härad och bjöd in mig till debatt nu i morgon då Måndagsklubben skall debattera kvotering av bolagsstyrelser mm.

En bra början på min personvalskampanj!

Gud välsigne Sverige!

I Måndagsklubben i Radio Sjuhärad när jag var med och debatterade om Kristdemokraterna intervjuades några från den lokala Pingskyrkan, bla riksdagsledamotern Else-Marie Lindgren, där hon menade att statsministern i Sverige ska kunna avsluta sina tal med att att säga att Gud ska välsigna Sverige.  Hon  jämförde med USA där det är vanligt att presidenten avslutar sina tal med att säga Må Gud välsigna USA.

Aftonbladet genomförde en webb-undersökning och den fick över 64.000 röstande på en enda dag!

Av dem tyckte 20 % att statsministerna bör avsluta sina tal med att välsigna Sverige!

Intressant!

Partiets verkliga dilemma

Igår var jag på partifullmäktige i Stockholm, och efter en öppen debatt beslöt vi att fastställa valsedeln till Europaparlamentet i enlighet med partistyrelsens förslag.

Den enda ändringen som det blev votering om, och en stor diskussion kring, var frågan om Lennart Sacrédeus skulle vara med på listan eller inte.

Eftersom Svd i dag citerar mig så vill jag skriva vad jag sade till journalisten, eftersom hon inte fattade min poäng, och bara citerar få valda brottstycken.

Huvudpoängen i mitt resonemang har jag redan skrivit om här. Läs gärna det först.

I mitt tal på partifullmäktige så drog jag också detta i korthet.  Jag vill här nedan utveckla mina tankar något.

Partiledningen (PS och ledande funktionärer) driver idag partiet i en förändringsprocess för att försöka attrahera nya väljargrupper. De försöker placera Kristdemokraterna som ett allmänborgerligt parti, baserat på kristdemokratisk ideologi, men med en mer social-liberal agenda än den traditionella kristdemokratin som finns i Europa, och som Kristdemokraterna i Sverige utvecklats till och som finns dokumenterad i partiprogrammet från 2001.

I sina försök att göra Kristdemokraterna till ett ”rumsrent” parti (i medias ögon, och för att attrahera väljargrupper som tycker att partiet har varit för konfessionellt), så har partiledningen försökt föra av vissa frågor från agendan, och tona ned andra frågor, och i stället lyfta fram nya allmängiltiga frågor som inte varit typiska för oss tidigare (t.ex fastighetsskatten, bensinskatten).

Däremot har de drivit denna process på ett sätt som alienerar inte bara kärnväljare, utan även många av de aktiva lokala politikerna som håller upp partiet i grunden. Jag tror vi behöver vara stolta över vårt parti, stolta över våra ideologiska ställningstaganden, men det är något som många har svårt idag. (åt ena eller andra hållet).

Vissa frågor har blivit tabu. Den som är mest tabu-belagd är förstås abort-frågan, och hur man hanterar det ökande antalet ungdomsaborter.

Som exempel på hur man lägger locket på (ovanifrån) kan man nämna (vilket jag gjorde för journalisten) att på rikstinget för 2 år sedan så gick partistyrelsen ut hårt för att kväsa abortfrågan och de som vill driva den – en gång för alla. Sättet de gjorde det var sådant att allt som har med abort att göra, eller ens kommer i närheten av att antyda någon kontakt med abortfrågan blir skambelagt och tabu. En av motionerna på rikstinget föreslog att partiet skall verka för att definitionen av när ett foster skall räknas att vara ett barn skulle sänkas från vecka 28, till vecka 22 i enlighet med WHO:s rekommendationer.  När denna motion kom upp så vågade flertalet inte rösta för detta (bara en minoritet röstade för), och motionen avslogs, trots att samtliga remissinstanser tillstyrkt förslaget att sänka gränsen när frågan gick på remiss 2006.

Märk väl att i början av 2008 beslöt regeringen att sänka gränsen till vecka 22, dvs vår partiledare Göran Hägglund går här emot vårt rikstings beslut, och det utan någon diskussion i partiet, eller ens någon förklaring om varför partiet bytt ståndpunkt i frågan (jag har inte sett någon i alla fall). Att ena året kväsa en motion om detta och nästa år besluta i motionens anda är för mig ett tecken på att det gått ”troll” i frågan.

Att Lennart Sacrédeus inte kommer med på valsedeln är inte den intressanta poängen när man analyserar provvalet, och tittar på valsedeln. Att diskutera detta är att ge sig in i en pseudodebatt.

Att utesluta honom från valsedeln, vilket vi gjorde i fredags, är att bädda för en fortsatt pseudodebatt, vilket kommer skada partiet. Det är det olyckliga med beslutet, att pseudodebatten fortsätter.

För det viktiga är inte att vi uteslöt honom. Det viktiga är provvalsresultatet, och den lista vi fastställde. Vi har en otroligt bra lista som den är idag.  De första 5 är mycket bra namn: Ella Bohlin 1:a, Sofia Modigh 2:a (som varit med att starta den nya nykterhetsrörelsen VITA, Per Landgren 3:a en mycket ideologiskt förankrad kristdemokrat. Christina Doctare på 4:e plats, Tuve Skånberg på 5:e plats, och Rolf Åbjörnsson samt Annelie Enochsson längre ned är alla Fellows vid Claphaminstitutet, där jag också är aktiv. Bland topp 10 finns ingen med läggning åt allmänborgligt social-liberalt håll.

Dett är den intressanta reflektionen: provvalet gav ett mycket kraftigt utslag till förmån för ”klassiska kristdemokrater”, eller värdekonservativa om man vill kalla dem så. De är helt dominerande om man räknar antalet röster och ringar.

Valsedeln som den är idag är därmed en mycket bra valsedel, och topp-kandidaterna är inte representanter för en social-liberal kristdemokrati. Så långt allt gott.

Provvalsresultatet blir för mig ett bevis för att partiledningen och funktionärer (från partifullmäktige uppåt) inte går i takt med sitt fotfolk (räknat som de som var ombud i provvalet). Den går än mindre i takt med sina medlemmar, eller sina kärnväljare. Dessa blir mer och mer desillusionerade av hur partiet agerar, och hur utfallet blir av vårt regeringssamarbete. (Fastighetsskatten, bensinskatten, ett urvattnat vårdnadsbidrag, ett för svagt försvar för äktenskapet (även om det är G i denna frågan så är det inte MVG).

Att utesluta Lennart Sacrédeus var ytterligare en sådan (onödig) manöver som skadar partiet. Jag tror inte det är den värsta, men den stärker folks uppfattning att partiet leds åt fel håll.

Göran Hägglund talade på partifullmäktige om att vi behöver vara lagspelare. Gott! Men låt då oss som representerar den tysta interna majoriteten (enligt min uppfattning) få vara med och spela. Vi känner oss sido-spelade (sidestepped), dvs inte respekterade, inte tagna  på allvar, vi får inte komma fram, man rekryterar inte bland oss när det gäller ledande funktionärer osv.) En ja-sägarmentalitet och själv-censur odlas som är märkbar när man åker på distriktsordförandemöten och på partifullmäktige.

I vårt handlingsprogram 2008-2010 står en inledande vision om att vi är ett parti med högt till tak. Det taket är idag inte så högt som det sägs. Tyvärr.

Om partiet inte ändrar sig, dvs höjer taket, låter oss alla spela med,  och tillåter ärliga försök att komma till tals med svåra politiska frågor som ungdomsaborterna (t.ex genom att genomföra ett brett handlingsprogram mot ungdomgraviditeter i enlighet med en annan motion som avslogs), då kommer våra kärnväljare att överge oss, och många medlemmar och lokalpolitiker kommer tappa geisten. Och vi kommer inte ha rekryterat nya, eller attraherat nya väljargrupper som väger upp detta.

Ett parti som inte förmår entusiasmera en absolut huvudpart av sina partimedlemmar och sina lokalaktiva går en dyster framtid till mötes.

Eftersom vi länge balanserat på 4% gränsen, och trots att vi stått upp för äktenskapet inte rekryterat nya väljare, tror jag att ett fortsatt stort avstånd mellan partiledning och fotfolk kommer innebära att vi inte klarar oss in i riksdagen 2010. Det brukar ju vara vårt fotfolks insatser i valrörelsen som gör att vi hämtar in i slutspurten.

Ett parti kan inte fungera utan 100 % stöd underifrån.

Jag hoppas jag får fel, och jag kommer göra mitt för att öka entusiasmen och mana till fortsatt tro på partiet.

Vi måste få högt till tak, och acceptera att det finns olika uppfattningar i en del sakfrågor, i vetskap att vi trots allt bygger på en kristdemokratisk ideologi. Det är ideologin som är viktigast att vi håller fast vid och är överens om.

Än finns det hopp för partiet, men det krävs två för att dansa tango. Partiledningen kan inte dansa ensamma utan behöver oss, och jag hoppas att de inser att vi är viktiga för partiets framtid.

PS.

* Jag delar inte Sacrédeus uppfattning i EU-frågan (jag är för EU, och vill införa Euron, och kan t.om. tänka mig att vi går med i Nato).  I denna fråga är ju också flera partier splittrade i falanger. Och så måste det få vara.

**  Med klassisk kristdemokrati menar jag inte att vi skall vara ett konfessionellt parti, utan vi behöver mer av kristdemokrati i europeisk tappning, och mindre marknadsliberal social-liberalism av allmänborgerlig karaktär.

Jag har inga problem att skilja på det ”värdsliga och det andliga regementet” (jmf. Luther), men förstår att det är svårare från de som kommer från frikyrklig bakgrund.

Frågan om klassisk kristdemokrati, och beteckningen värde-konservatism, är värd reflektion och ytterligare inlägg.

Läs också SvdSvd, DN samt DagenDagen och Dagen

Kristdemokraterna det självklara valet för de kristna väljarna

Jag ser positivt på att Roland Utbult inom Folkpartiet lyfter fram de kristna väljarna och deras hjärtefrågor. Det är bra för Sverige att fler partier verkar för en politik baserad på de judeo-kristna värden som legat till grund för vårt samhälle under så lång tid, och som fortfarande bär upp stora delar av svensk politik.

Den utveckling som vi haft i Sverige i några frågor: abortpolitiken, äktenskapet, adoption av barn för homosexuella par m.m, skulle kanske inte vända, men åtminstone stanna upp om vi hade fler aktiva kristna politiker i de olika partierna.

Som jag skrev tidigare tror jag dock fortfarande att Kristdemokraterna är det parti som bäst tillvaratar de kristna väljarnas intressen.

Partiets ideologi är fast grundad i de judeo-kristna värdena. Vi är ett värde-orienterat parti med människovärdet som det mest centrala begreppet. Vi sätter personen i sina naturliga gemenskaperna i centrum, med familjen som den grundläggande enheten i samhället. Våra andra centrala begrepp såsom: människans ofullkomlighet, förvaltarskap, subsidiaritet, solidaritet och broderskap är begrepp som kristna väljare förstår och omfattar.

Vi är också det enda parti som står upp för äktenskapet som institution för man och kvinna.

Vårt medicin-etiska program gäller fortfarande, trots beslut på rikstinget i somras. Hur det nya medicin-etiska programmet skall se ut är en fråga vi som parti kommer att jobba med. Här kommer alla medlemmar och aktivas synpunkter att vägas in.

Vi som är kritiska till vissa av partiets beslut i somras arbetar därför vidare i partiet och tror därför att vi som parti fortfarande skall ta tillvara det ofödda barnets intressen. Det är ju trots allt två individer det handlar om, två personer, med sina respektive intressen. Det är inte förbjudet att inta en abort-kritisk hållning som medlem eller aktiv kristdemokrat.

Det är nu än viktigare att vi som parti signalerar till våra väljare, både gamla och nya, både kärnväljare och perifera väljare, att vi grundar vår politik på en genomtänkt, grundad ideologi, den ideologi som är den bästa för att ta fram praktisk politik för det gemensamma bästa.

De kristna väljarna – utopiskt för fp

Roland Utbult, ersättare i riksdagen för Folkpartiet, skriver idag på Brännpunkt (Svd) om de kristna väljarna. Det handlar om varför de inte längre röstar på Folkpartiet.

Han avslutar:

”Kristdemokraterna har under många år uppfattats som för­svarare av kristna värderingar och de har också haft ett mycket stort stöd av kristna.
Opinions­undersökningar visar dock att parti­ledningens nya inriktning har lett till att många av kd:s kärnväljare nu funderar över sin tillhörighet.
Det är angeläget att folkpartiet på nytt blir det självklara alternativet för kristenheten och för andra folkrörelsebaserade organisationer, som exempelvis nykterhetsrörelsen och miljörörelsen.”

Jag håller med om att vårt partis ”nya inriktning” lett till att många av våra kärnväljare blivit fundersamma.

Men att tro att man därför skulle kunna tänka sig att rösta på Folkpartiet pekar på brist på självkännedom (om hur Folkpartiet uppfattas).

Utbult pekar ju själv i sin artikel på att uttalanden från t.ex. Birgitta Ohlsson (”abort på export skulle kunna bli en svensk succé långt viktigare än alla egenhändigt hopsatta ­Billy-bokhyllor och trallvänliga popsånger”) provocerar många kristna.

Detsamma kan sägas om många utspel och uttalanden från Barbro Westerholm, som fick Hedeniuspriset 2004 från förbundet Humanisterna.

Hon har flitigt motionerat om sådant som många kristna anser ytterst tveksamt, t.ex att likställa sekulära livsynsorganisationer (t.ex de ateistiska Humanisterna) med religiösa samfund ur statens synpunkt vad gäller juridisk ställning, ekonomiska bidrag mm. Eller att inrätta ett kunskapscentrum om sekter (riktat mot t.ex tros-rörelsen). Hon har också flera gånger motionerat om ”åtgärder mot sektsjuka”, om ”behandling av sektsjukta”, samt om ”destruktiva sekter”, den senare om att tillsätta en utredning för att undersöka om det finns behov av särskild psykiatrisk vård för människor som hamnat i en destruktiv sekt (läs b.la trosrörelsen). Detta gjordes också, och organisationen FRI hade ett stort inflytande i processen. På sin hemsida  säger hon att hon kommer att jobba med ”frågor som rör homo-, bi- och transexuellas rättigheter”.  Du kan läsa hennes motioner på riksdagens databas.

Roland Utbults slutsats är: ”Folkpartiet be­höver finna vägar tillbaka till de kristna väljarna”.

Men sannolikheten för att detta skall ske, med folkpartistiska företrädare som Ohlsson och Westerholm, är betydligt mindre än att Kristdemokraterna ”finner tillbaka till” sina traditionella kärnväljare.

Därför tror jag på fortsatt stöd för Kristdemokraterna från de kristna väljarna.