Grunden för mitt engagemang i politiken

Jag är bekännande kristen, och jag är också politiker.

Jag gick med i Kristdemokraterna redan på 70-talet, och har blivit mer och mer aktiv sedan slutet av 90-talet.

Varför Kristdemokraterna?

Kort och gott för att partiet har den mest genomtänkta ideologiska och filosofiska grunden för ett politiskt handlingsprogram, och som stämmer med min kristna grundsyn på människan, livet och samhället vi lever i.

För mig är politik allt som har att göra med hur vi reglerar våra publika liv, våra institutioner, våra relationer med andra medborgare, och med andra länder.

Som kristen är det självklart för mig att utgå från Bibelns etiska principer, och särskilt den gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni också göra mot dem.”  Det liknar det svar som en judisk rabbi gav på frågan om hur man kan sammanfatt lagen: ”Allt vad ni inte vill att någon skall göra mot er det skall ni inte göra mot dem.” När Jesus fick en liknande fråga om vilket som är det största budet i lagen svarade Jesus: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, och av hela din själ, och av hela ditt förstånd”, och fortsatte: Sedan kommer ett som liknar detta: ”Du skall älska din nästa som dig själv”.

För mig betyder det att vi skall bygga ett samhälle som behandlar alla lika, och som vilar på en god vilja att ge alla människor rätt till ett gott liv, ett sådant liv som vi var och en eftersträvar. Kärlek till medmänniskan skall vara en bärande princip i samhällsbygget.

Vi behöver i Sverige och internationellt etisk vägledning i vårt handlande och i våra relationer.  Vi behöver mer värderingar, vi måste våga peka ut mer tydlig vad som är gott och sant och eftersträvansvärt.

Man brukar säga att politik och religion skall skiljas åt. Det blir lätt snarare en tendens att man inom det offentliga, i media och politik i sin strävan att vara neutral blir anti-religiös. Men visa mig den politiska filosofi som bygger på ateism, eller den agnostiker, eller ateist som har en filosofi som ger etisk vägledning både för den enskilde och för samhället!

Kan man utifrån sunt förnuft och rationalitet (tankeförmåga) forma etiska värderingar? Jag kan inte se att det är gjort, även om någon skulle säga att det går. Snarare har värdeneutrala filosofer som Hägerström nått fram till värdenihilistism: att det inte finns objektiva, sanna värden; att anse något vara gott eller ont är bara känsloyttringar och godhet finns inte som något verkligt i sig.

Sverige och Europa bygger på en kristendomens historia och kultur. Oavsett vad folk tycker så är vi alla präglade av kristna idéer och begrepp.  Oavsett vad man tycker så är de 10 budorden, Bibelns etik och kristendomens ideal en del av vårt kulturarv, och genomsyrar litteratur, musiken, film mm.

Vi har sett hur de två ledande Ismerna (Nazism och Kommunism) skapade totalitära stater där den starka staten och kollektivet krossade den enskilda människan och hennes människovärde upphävdes.

Efter kriget ville ledande politiker i Tyskland och Frankrike bygga ett nytt Europa, baserat på värderingar, och värderingarna hämtades från den kristna människosynen och traditionen. Jag är stolt att veta att de var kristdemokratika politiker. Den tyske nationalekonomen Wilhelm Röpke var en av dem.

Och det var ledande kristdemokrater som var med och formade FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, som även de bygger på kristen människosyn, och som idag accepteras över hela världen.

Vi som vill stå på en tydlig kristen värdegrund för vår politik beskylls ofta i media för att vara ”kristen höger”.  Men ser man på historien så visar det sig att de som genomdrivit många omvälvande politiska förändringar i samhället varit övertygade, bekännande, brinnande kristna.

Jag kan nämna Moder Theresa som arbetat med de utslagna och lägst värderade i Indien, och som gav dem människovärde. William Wilberforce som genomdrev slaveriets avskaffande började arbeta med detta som sitt livs kall efter sin omvändelse till kristen tro.

I vår tid har sådana som Lech Walesa i Polen, Vaclac Havel i Tjeckoslovakien gått i spetsen för en demokratisering av sina tidigare kommunistiska länder, ofta med livet som insats och med förföljelse och fängelse som straff. I Estland gick Tunne-Väldo Kelam samma kamp. Också dessa har baserat sitt agerande på en kristen tro och med sin kristna övertygelse som brinnande drivkraft.

Med dessa som förebilder är jag frimodig och oförfärad när jag som politiker vill stå upp för kristna värden och kämpa för alla människors okränkbara lika värde, de fattiga och sjuka i tredje världens rätt till hälsa, utbildning och utveckling, alla människors rätt till samvetsfrihet, tankefrihet och religionsfrihet i Sverige och även internationellt t.ex i Irak och andra muslimska länder.

Jag skäms inte när jag med partiets medicinetiska program som grund vill tala om det är två skyddsvärda individer som står i fokus när en kvinna vill göra abort, och därför måste vi våga tala om hur vi gör för att minska aborttalen, och om fosterdiagnostikens roll, om ungdomsgraviditeterna mm.

Jag skäms inte när jag också vill agera för att införa en civilrättslig registrering av alla par, och att äktenskap skall förbehållas den ceremoni som kyrkor och samfund har för sina medlemmar som vill bli välsignade inför Gud (det är inte statens uppgift att reglera hur det går till).

Alf Svensson har sagt:  ”Kristdemokraterna kan med största frimodighet tala om kristen etik” och för detta  ‘har vi historiens vittnesbörd med oss i bagaget”.

Med inspiration från mina förebilder ovan vill jag också jobba för ett starkare civilsamhälle, där staten blir mer av medaktör och mindre stark stat.  Staten behövs, och vissa uppgifter behöver den utföra mer än idag, t.ex behöver vi ett starkare försvar.

Mitt politiska program

Jag kandiderar till riksdagen. För närvarande står jag på förslag på riksdagslistan för Västra Götaland Södra. Platsen är dock inte offentlig, förrän efter nomineringsstämman den 3 februari då beslut fattas.

Vilka frågor vill jag då bevaka och driva, om jag skulle bli vald?

Låt mig först säga att jag vill vara en ideologiskt medveten kristdemokrat. Det betyder att jag vill driva frågor utifrån ett kristdemokratiskt genomtänkt perspektiv. Inte bara för att det skulle attrahera någon, utan för att jag tror att det är rätt. Och inte bara för att partiet eller något riksting beslutat om en sakfråga.

Jag vill grunda mina idéer och förslag på en ideologisk grund. Om slutsatserna inte stämmer med vad partiet just för stunden vill driva, så håller jag hellre fast vid grunden, och de slutsatser som kommer därur.

1. Familjen och civilsamhället

Familjen är samhällets viktigaste byggsten, den grundläggande enheten som bär upp samhället. Människan som är en person, lever inte isolerad utan i gemenskaper, och den främsta är familjen.  Familjer ingår i släkter. Människor bor i byar och orter,  och får relationer med grannar, hembygdsföreningar, idrottsklubbar. Folk arbetar i företag, och får även där relationer.

Tillsammans bygger människan i gemenskap samhället, det som  kallas civilsamhället. Tillsammans skapar människor i gemenskaper staten. Staten är till för människans skull – och inte tvärtom. Och samhället är inte staten!

Ett väl fungerande samhälle har väl fungerande familjer, där föräldrar stöttar varandra och utvecklas, och där barn mognar och blir vuxna.Vidare finns väl fungerande personer med företag, och väl fungerande marknader.

För att få väl fungerande familjer och företag behöver familjen och företagare gynsamma villkor  och stöd från samhället och stat/landsting/kommun. Den offentliga sektorn behöver stödja och underlätta för familjerna och företagare att kunna leva det liv och driva företaget på det sätt som de själva tillsammans bestämmer.

Det finns två diken: för mycket stat, eller för mycket ‘marknad’. Den gyllene vägen är någonstans däremellan: en marknad som byggs upp eller tyglas av människor i gemenskap och deras moraliska och kulturella kvaliteter.

Läs om den tyske kristdemokraten Röpkes syn på samhället.

2. Mänskliga fri- och rättigheter

Utifrån människans väsen (personalism) definieras ett antal rättigheter som ingår i att vara  människa. Det är t.ex rätten till mat, bostad, utbildning, rätten att fritt välja åsikter och religion.  Detta har kommit att kallas de mänskliga ”fri- och rättigheterna.”

En av de viktiga rättigheterna är att människan skall få leva fri: välja hur och var hon vill leva. Det hänger ihop med att människan har en fri vilja, och därmed ansvar för sina val.

För att ge största möjliga utveckling åt personer och gemenskaper behöver dessa få leva i frihet. Varken stat (offentlig sektor) eller marknaden skall få ha sådan makt att de skall kunna hämma personernas och familjernas tillväxt (både i kvalitet och omfattning).

De mänskliga rättigheterna tas för givna. Men i stora delar av världen är de inte det. Särskilt i länder som inte historiskt är knutna till den kristna kultursfären, som ju de mänskliga rättigheterna har växt upp i.

I många länder i asien och afrika får människor lida pga att de mänskliga rättigheterna inte respekteras.

Jag vill slåss för de mänskliga rättigheterna, och friheterna, både i Sverige och i tredje världen, och t.o.m. i Europa, där vissa rättigheter naggas i kanten.

I tredje världen kan det vara religiösa eller politiska minoriteter som förföljs eller motarbetas. I stora delar av muslimska världen har de kristna minoriteterna, som oftast bott i dessa länder sedan tiden innan islam uppkom, mycket tuffa vilkor, och ibland är de utsatta för ren förföljelse.

I Sverige är det allt viktigare att bevaka och försvara religionsfriheten, rätten att välja och utöva sin relgion.

Det finns t.o.m. en av de mänskliga rättigheterna som vi inte tagit in i svensk lagstiftning, det är rätten till samvetsfrihet. I praktiken kan det t.ex  handla om att det behövs en samvetsklausul som ger en anställd rätt att avstå från att göra en viss insats som bryter mot personens samvete. Samvetsfrihet är just att man inte skall tvingas bryta mot sitt samvete.

3. Äldrefrågor

I storfamiljen ingår oftast en generation äldre. Det är de som lever kvar längst, och som har burit en stor börda under livet genom att ta ansvar för familjens liv och tillväxt, ofta under svåra tider.

De äldre blir fler och fler. När man blir äldre blir man åter igen beroende av andra, sin familj, men också av de vårdare som man kanske behöver.

Att ta hand om äldre är en viktig uppgift, och de äldre skall behandlas med respekt. Den värdighetsgaranti som Kristdemokraterna arbetat för, och som regeringen nu föreslår skall ingå i en värdegrund för äldreomsorgen är oerhört viktig. Vi skall behandla de äldre som vi själva skulle vilja bli behandlade!

Pensionärernas ekonomiska villkor måste förbättras, särskilt de med sämst pension. Det kan ske genom en omarbetning av pensionsberäkningarna, och / eller genom sänkt skatt.

4. Stärk försvaret

Jag har tidigare skrivit om behovet av en ny försvarspolitik för både kristdemokratin och för Alliansregeringen.

5. Övrigt

Utöver ovanstående frågor som ligger mig varmt om hjärtat så vill jag också utifrån min erfarenhet som företagare, invandrare från Afrika och aktiv i skolpolitiken i Mark, jobba med utbildningsfrågor, företagarfrågor, och frågor som berör invandring och integration, samt bistånds- och utvecklingsfrågor.

Bistånds- och utvecklingsfrågor berör även frågor kring mänskliga fri- och rättigheter, och inte minst rätten för de outvecklade länderna att få ett gott civilsamhället med väl fungerande familjer och företag.

Göran Hägglund på rätt väg

”Äntligen! ” ropas det ibland. Och det får jag nu faktiskt tillfälle att ropa också.

Jag har varit kritisk till partiledningen (Presidiet, partistyrelsen och centrala tjänstemän) tidigare år för att jag uppfattat det som att ledningen velat vrida partiet i social-liberal, mer politisk korrekt riktning.

Jag har varit allvarligt bekymrad – inte över att vi skulle hamna utanför riksdagen, det tror jag vi slipper eftersom vi har en grupp lojala kärnväljare som inte överger oss – men för att fotfolket, de vanliga medlemmarna på lokalnivå känner sig alienerade från sitt parti. Och det hämmar partiarbetet vilket leder till låga valresultat kring 4-5-6 %.

Men sedan rikstinget i somras har det hänt någonting med Göran Hägglund. Han började prata på ett nytt sätt.

I Almedahlen kom ett nytt, fräscht inlägg som gav många kommentarer bland tidningarnas ledare, och genklang bland bloggar-tyckar som Dick Erixon, Johan Ingarö mm.

Och därefter har det börjat komma en strid ström av artiklar på samma tema.

I aftobladet skrev han i augusti: ”Våga tala om kvalitet”. I DN skrev Göran nyligen ett debattinlägg. Artiklarna har blivit mycket omskrivna och refererade (på ledarsidor, bloggar och kultursidorna).

Nu senast höll Göran ett tal på Kristdemokraternas rådsslag inför valet 2010.  Talet har rönt stor uppmärksamhet.

För mig är Göran Hägglunds tal ett tecken på att man i partitoppen fattat att vi inte kan fortsätta att söka nya väljargrupper i en social-liberal, eller allmänborgerlig riktning, utan hellre öppna upp, utvidga partiet utifrån våra kärnväljare, i värdekonservativ eller social-konservativ riktning.

Det bådar gott.

Men det betyder inte att vi som parti är ett konservativt parti. Vi har en grund i en kristdemokratisk ideologi, kallad personalism, men i partiet skall det vara så högt till tak att de som är (enbart) värde-konservative eller social-konservativa skall känna sig hemma, och få handlingsutrymme inom partiets ram.

Senare tillagt:

Och debatten fortsätter, dels i Debatt i TV, och dels i tidningarna, t.ex Dagen.