Angående moderata ”affärer”

Jag slås av att i de affärer vi  nu fått avslöjade för oss så kommer den skyldige ut och bekänner, ångrar sig, och vänder om för att ställa allt till rätta först efter det att de avslöjats. (Och det samma kanske även gäller andra ”affärs”-innehavare, t.ex socialdemokrater, Skandia-chefer, Carnegie-anställda mm. mm.)

Är det så att enligt den nya etiken så är allt Ok om man bara kan dölja det man gjort?

Men om man avslöjas då känner man skuld.

Känner man någonting innan? I så fall vad känner man då?

Var skulle vi hamna då, om alla bekände sig till denna etik?