Kristdemokratisk ideologi – igen

Nu på söndag kväll är det debatt i Agenda med Kristdemokraterna i Kris som tema. På Svt:s hemsida finns ett litet forumdär man kan skriva vad man tycker. De flesta som skriver är tyvärr ignoranta och känslosamma. Jag har försökt lägga lite fakta på bordet: 
 
”Jag förstår inte den rabiata tonen en del inlägg har ovan. Det tyder på att ni har dåliga argument. En argumentation som håller skall för det första vara relevant, och för det andra var sann.
 
Det hjälper inte att ta till invektiv, skällsord, känslor eller annat subjektivt, vilket de flesta inlägg ovan gjort. Det blir inte mer giltiga argument för det.
 
Verkligheten är att Kristdemokraterna är ett parti med en mycket genomtänkt ideologi, med människovärdet som den övergripande principen. 
 
Personalismen, där människan sätts i centrum, är det kristdemokratiska alternativet till individualismen och kollektivismen som präglar de övriga partierna i svensk politik. Människan är inte en individ som lever isolerad, utan en gemenskaphetsvarelse som behöver ett socialt sammanhang, en gemenskap. Men människan är inte heller bara en del i ett kollektiv, där kollektivet står över och styr över människan.
 
Den grundläggande gemenskapen i samhället är familjen (i vid bemärkelse, även en ensamstående med barn, mor- och farföräldrar är en familj). Familjen behöver stöd från samhället att ta sitt ansvar och fylla sin uppgift för att det uppväxande släktet skall utvecklas och må bra.
 
En kristdemokratisk människosyn är att människan är en rationell varelse, med förmåga att göra både gott och ont, och därmed ansvarig för sina handlingar. Men hon är dock ofullkomlig, vilket gör att samhällets behöver regler, lagar som styr, och det behövs en maktdelning som hindrar subgrupper att få alltför mycket makt.
 
En annan bärande princip är förvaltarskapstanken: jorden är vår till låns. Vi behöver förvalta, bruka och bevara, samt sköta den så att den finns kvar för kommande släkten. Det betyder att vi är emot ett egoistiskt konsumtionssamhälle där alla strävar efter egen maximal lycka.Subsidiaritetsprincipen (som vi omfattar) säger att ansvar och beslut skall tas på lägsta möjliga nivå, och att övergripande nivå skall stödja de underliggande så att de kan fullfölja sin uppgift.
 
Slutligen solidaritetstanken säger oss att vi är alla del av samma mänsklighet, oavsett ras, kön, ålder, utbildning, förmögenhet, härkomst. Vi vill värna alla människors liv, frihet och värdighet. Vi behöver särskilt värna de fattiga, svaga och utsatta, både här i Sverige och ute i världen. ”Allt vad ni vill att människor skall göra mot er, det skall ni göra mot dem!”
 
Denna ideologi är det vi står för. Och jag tror att en mycket stor del av Sveriges befolkning ställer upp på dessa grundläggande tankar.Ett av våra problem är att vi inte allti får ut budskapet, ett annat är att vi ofta har media emot oss.
 
Och vi är inte alltid politiskt korrekta, vilket straffar sig i dagens klimat där man inte alltid skall säga vad man egentligen tycker, utan det som andra tycker att man skall tycka.
 
Men på sikt kommer vi att nå fram, det är jag övertygad om: under resan kommer det gå upp och ibland ner, och problem kommer dyka upp som behöver lösas: Men så är ju livet! Det är väl ingen dans på rosor för någon egentligen?