Valkampanjen

Årets valrörelse börjar ta fart, aktiviteterna ökar dag för dag.

I morgon affischerar vi i Mark, med text-affischer, och med Göran Hägglund. Nästa vecka sätter vi upp våra kandidaters affischer: Lars-Inge Andersson (2:a på regionlistan för Västra Götaland Södra), Elise Arnell (2:a på kommunlistan i Mark) samt mina (2:a på riksdagslistan för VG Södra).

Rollups är beställda och är klara. Broschyrer är beställda och under tryckning.

Vi har analyserat vilka områden i Mark som vi har haft bäst röstetal i historiskt sett, och vilka områden som har störst potential, och där kommer vi dela ut material både manuellt i brevlådor och även via medieföretag.

Jag driver en personkampanj i distriktet för val till riksdagen. Det gjorde jag även 2010, då jag fick nästa 9 % kryss. Tyvärr förlorade partiet sitt utjämningsmandat. I landet fick partiet 5.6%, och det hade krävts att vi fick ca 6.5% (som vi fick 2006).

I årets val tror jag att vi har goda chanser att nå dit. Mer och mer kommer värdefrågor, och värderingar, i fokus. Allt det onda som händer i världen gör att fler börja tala om vilka värden som skall ligga till grund för politiken. Här tror jag att Kristdemokraterna som tydligt säg att det finns värden såsom Gott, Sant och Rätt, kan få mer gehör framöver.

Jag kommer affischera i flera kommuner, utöver Mark, och dela ut min personvalsfolder också. Men det är ett tungt arbete om man gör det själv, eller med få medhjälpare.

Ladda gärna ner min personvalsbroschyr, skriv ut och dela ut i grannskapet, och ge till vänner och bekanta. Du kan skriva ut den på en färglaserskrivare.

Kränkning som konstnärlig metod

Elisabeth Ohlsson Wallin ställer ut på Rydahls Museum.

EOW är känd som konstnär och provokatör.

Gör man en djupare analys av hennes bilder visar det sig att det snarare är provokation i form av kränkning det handlar om. Hon har valt kränkning som konstnärlig metod.

EOW lever av reaktionerna som hennes bilder skapar, det är alla upprörda, sårade känslor som är hennes livsluft.

Konsten har en viktig plats i samhället, i debatten, både offentligt och i det privata. Man kan ifrågasätta EOW:s metod på rent konstkritiska grunder. Måste konst vara provokativ för att vara konst. Uppenbarligen inte: den största delen konst genom tiderna har inte varit provokativ.

Konstens uppgift är väl flerfaldig: både att ge njutning för sinnena, men också att beröra, utmana oss, göra oss intresserade av något utanför oss själva; Ja, till och med uppröra oss när vi ser något som är orättfärdigt.  (Gå och se Les Miserables!)

Och visst kan konsten också vara profetisk, verkligt provokativ i dess ursprungliga betydelse, dvs vända sig mot de som har makten: appellera, vädja och väcka dem till besinning över någon orättvisa i samhället.

Nu är det inte så EOW gör; hon ställer sig tvärtom på medieelitens och den politiska korrekthetens sida, och väljer att kränka marginaliserade grupper i samhället: troende kristna, judar och muslimer, eller kungahuset för att få upprördhetens och debattens vågor att svalla.

Vad driver henne: är det omsorgen om samhällets gemensamma bästa, eller?

I Marks kommun satsar vi mycket pengar och tid på att arbeta med vår attityd och förhållningssätt, och vår värdegrund, våra etiska värden och normer. Vi lovar att respektera alla människor och deras integritet, vi lovar att inte kränka någon.

Därför känns det märkligt att kommunen här, genom dess museum, gör motsatsen: vi medverkar till att medvetet kränka vissa grupper av våra medborgare.

Är EOW:s verk då konst?

I BT:s recension i helgen över EOW:s utställning säger Rolf Haglund: ”Som foton är de affekterat uppblåsta, som konst mest banaliteter” och hennes konst är utåtvänd  ”i en vrångbild av yttrandefrihet”.

Professorn i konstvetenskap i Göteborgs Universitet, Lena Johannesson gör i SvD (2012-12.28) en kritisk analys över den nutida konst-synen att konstnärer ”själv blivit den som väljer vad som ska utnämnas till konst”. Med andemeningen: allt är inte konst bara för att konstnären tror det själv!

Enligt min uppfattning är hennes verk som bäst ”kitsch art”; och då av ett slag som inte tilltalar mig.

Man kan fundera på hur reaktionerna i Mark kommer att vara, för min egen del framför jag nu denna konstkritiska analys, för övrigt vänder jag andra kinden till,

Per-Olof Hermansson

Gruppledare Kristdemokraterna

[Publicerad som insändare i Borås Tidning, 2013-03-19, och Markbladet, 2013-03-21]

Utvärderingar där jag hamnar högt

I dagarna har det kommit flera utvärderingar där jag kommit högt, utifrån mina svar på en enkät.

I företagarnas Kandidatguide hamnar jag med fyra andra (varav vi är tre kristdemokrater) högst på listan över företagsvänliga kandidater i Västra Götaland Södra. Ni hittar listan här.

Kandidatguide

Företagarnas kandidatguide

Svenska Evangeliska Alliansen har också gjort en utvärdering utifrån synen på Samvetsfrihet, Äktenskap, dödshjälp och inställningen till aborter. Här finns jag också med.

SEA

SEA:s utvärdering av kandidater

Bloggaren Fason & Tradition lyfter fram ett antal kandidater som han rekommenderar att kryssa, bland dem mig. Han skriver utifrån en konservativ idé-tradition, och även om jag inte kallar mig själv konservativ, utan är mer reformatoriskt inriktad utifrån den judisk-kristna etiken, så är jag på några punkter vad man kan kalla värde-konservativ, eller social-konservativ, dvs jag tror att det finns vissa absoluta värden som inte kan och ska förändras, främst bland dessa är förstås människovärdet.

Föreningen Ja Till Livet listar på sin blogg Enim  kandidater, däribland jag, som värnar människans värde i olika frågor som dödshjälp, abort-prevention, fosterdiagnostik av kön för selektiv abort, sänkning av abortgränsen.

Ni som kommit till sidan för att ni inte hittar en bilaga i Världen Idag eller Dagen kan klicka här så får ni upp den i PDF-format.

Nya Moderaterna – snart inte moderata

Ja, nu börjar man undra.

Mikael Odenberg avgår som försvarsminister eftersom han inte kan stå för den avrustningspolitik som Anders Borg och Fredrik Reinfeldt vill driva. Heder åt Mikael. Han står rakryggat för sin uppfattning. Det skulle fler behöva göra i politiken.

Jag tror att det är många i vårt land som börjar fundera över vart de nya moderaternas politik för oss.

De flesta läser väl nyheterna från Ryssland? Åt minstone jag drar slutsatsen att nu är inte rätt tid att avrusta.

För några veckor sedan skrev 12 kristdemokrater om detta och varnade för ”Rött kort för ‘nya Moderaterna‘ ”.

De har till stora delar rätt i sin intention: Många väljare funderar över vart moderaterna tog vägen. Vi kan som kristdemokratiskt parti stå upp för många av de sakfrågor där moderaterna numera sviker sina traditionella väljare.

Det betyder inte i sig att vi som parti är ett konservativt parti, eller ens att vi är ett värdekonservativt parti.

Vi är ett kristdemokratiskt parti, men en distinkt ideologi som varken är konservativ, eller liberal. Den bygger på tomismen, skolastiken som i sin tur baseras på judeo-kristna värderingar stöpta i grekisk-filosofiska termer och begrepp, samt den romerska naturrätten.

Centralt för oss är person-begreppet. Vi kan sägas vara en del av den filosofiska strömning som kallas personalism. Varje människa är ett mål i sig, och kan inte, får inte betraktas som ett medel. Detta oavsett människans fysiska, psykiska eller ekonomiska förmåga.

Men vi sätter in personen i en gemenskap, nerifrån och upp: varje människa är en del av en familj. Familjen är samhällets viktigaste grundläggande byggsten. Tillsammans med andra bildar vi andra gemenskaper: församlingar, föreningar, fackföreningar, företag. Slutligen bildar vi tillsammans samhället och väljer att organisera det i form av kommun, landsting och stat. Statens uppgift är att skapa ramverk, lagar och institutioner på nationell nivå samt ge skydd och möjligheter för de lägre nivåerna i samhället, likaså har de övriga, landsting och kommun till uppgift att ge service och regleringar för sina nivåer och stödja de underliggande nivåerna i sin uppgift. (Detta kallas för subsidiaritetsprincipen). Kontentan är att samhället och staten är till för människan, inte tvärtom. Och att samhället är just det: det civila samhället och det är inte samma sak som ‘staten’. Staten är inte allsmäktig: den har den makt som vi som väljare, medborgare ger den. (All makt utgår från folket).

Därför står vi inte för individualismen (som liberalerna) och inte för kollektivismen (som socialisterna, eller kommunisterna). För oss blir inte heller nationen ett begrepp med stort N(ationen), utan internationalism är för oss lika naturligt (tillsammans med en sund nationalism).

Vi vill inte konservera samhället, och okritiskt hålla kvar vid gamla institutioner och värden, utan tvärtom vi vill reformera samhället utifrån begrepp som solidaritet med de svaga och utsatta och både nationell och internationellt broderskap. Vi tror på förvaltarskap som idé, vi har ansvar att ta hand om skapelsen, vårda den så att vi inte förstör den i rovdrift och vanskötsel.

Vi anser vidare att all politik måste grundas på att varje människa är unik och har ett okränkbart värde. Vi menar också att människan är ofullkomlig, dvs har brister, så man kan inte bygga ett samhälle som förutsätter att alla är goda och enbart vill andra gott. Det är också detta som gör att vi inte tror på ett utopiskt samhälle – en idealbild av hur det framtida samhället skall se ut – såsom socialister och kommunister gör.

Men utifrån bl a naturrätten anser vi att det finns vissa institutioner, t. ex äktenskapet, familjen, föräldraskapet, som i sig är beständiga som företeelser, oavsett vad människor tycker och vad majoriteten bestämmer.

Vi menar också att det finns värden som inte grundar sig i majoritetsbeslut. Människans unika värde, grunden för mänskliga rättigheter, gäller oavsett vad majoriteten bestämmer.

På denna grund kan många som kallar sig konservativa, och särskilt de som kallar sig värdekonservativa eller socialkonservativa, känna sig hemma med kristdemokratins grundvärden och principprogram.

Därför tror jag på ökad tillväxt för partiet i framtiden, när Moderaterna slutar vara moderata, när Centern blir alltmer liberalt, och Folkpartiet alltmer populistiskt.