Kristdemokraternas problem med konfessionella

Nästan i alla analyser i press och ofta även internt i partiet nämns problemet med konfessionella som ett av partiets största problem.

Efter den avslöjade, pinsamma, mejlväxlingen mellan partisekreteraren Lennart Sjögren och Bengt Germundsson, en av de som kritiserat sättet på vilket partiet leds, så borde väl just denna analys behöva omvärderas. En av partiets mest centrala och ”icke-konfessionella” tjänstemän visar sig bruka känslomässigt konfessionellt språk.

Lennart Sjögren har ju varit en av Göran Hägglunds mest lojala medarbetare, men har trots det tagit sig för att skriva ett mail med tydligt konfessionella inslag. Han säger explicit: ”Det är efter många dagars funderande och även efter bön som jag skriver detta till dig”, sedan: ”Visst hör du orden ”Håll fred med varandra”, ”Den som är utan synd kaste första stenen”, ‘Se hur dom älskar varandra'” och i slutet: ”Jag kommer att fortsätta att be för dig”. Däremellan är det både hot och känslomässigt manipulativt språk.

Är detta det språkbruk som man förväntar sig av icke-konfessionella kristdemokrater?

Absolut inte – och jag tror inte att de i partiet som beskylls vara konfessionella använder ett sådant språk – i sina politiska verksamhet inom partiet eller i sina politiska uppdrag. Att de privat kan använda ett konfessionellt språk är en annan sak. Men det är ju inte det som är under diskussion.

Det som hänt avslöjar i stället något som partiet i stort vet om, men som man blundar för, eller inte heller talar högt om: en mycket stor del av partiets tjänstemän och ledande politiker är faktiskt konfessionella, i den meningen att de har en tro, en konfession som de bekänner sig till.

Men att ha en tro är faktiskt en demokratisk rättighet, vi har religionsfrihet i Sverige.

Det som är det egentliga problemet är inte om man  har en personlig tro, en konfession, utan om man inte skiljer på livet i tro, och det politiska livet, utan blandar ihop dem.

Här har partiet ett uppenbart problem: en stor del av de aktiva har en bakgrund i pingströrelsen som i sin teologi inte skiljer på trosliv och det värdsliga livet. I klassisk teologi (katolsk och luthersk) skiljer man på de två svärden: det andliga och det värdsliga, i luthersk teologi kallad tvåregementesläran. Enligt denna lever vi i två sfärer:  den andliga sfären administreras av kyrkan som via förkunnelse och sakrament ger det som människan behöver andligt.  I det värdsliga regererar den lagstadgade överheten (staten)  och där lyder alla människor under samhällets lagar och förordningar,  som måste grundas på förnuft och rättvisa. Och dessa två regementen blandas inte (även om de påverkar varandra).

Att så många har pingstbakgrund är ett av Kristdemokraternas problem.

Den bakgrund som partiet har i pingströrelsen med dess otydliga teologi på denna punkt, och det faktum att en mycket stor del av partiets funktionärer växt upp i pingströrelsen gör att man har svårt att hantera detta. Antingen blir det ”för mycket konfessionella inslag” (dvs man blandar som Lennart gjort), eller så tar man (i rädsla för de konfessionella) så starkt avstånd från ”det konfessionella” att man in princip tar avstånd från den kristdemokratiska grunden i den kristna traditionen och den judisk-kristna etiken (man förnekar kanske den inte, men man står inte på den tryggt och stadigt).

Det finns en bättre väg, en som jag tror att troende Moderater, Centerpartister, Socialdemokrater och Folkpartister har lättare för: att utifrån sin kristna tro som grund och inspiration driva politik ”i det värdsliga regementet” utan att skämmas för sin egen kristna tro (konfession). Man behöver inte dölja att man har en kristen tro och bekännelse, utan det utgör en styrka i den politiska gärningen. De beskylls sällan för att vara konfessionella.

Kristdemokrater i Europa har normalt inte detta problem – men så är de ju oftast katoliker eller lutheraner.

Låt oss då slippa denna stämpel som invektiv på de Kristdemokrater som är tydliga med att de har en kristen tro, men som förmår skilja på politik i det värdsliga regementet, och den privata tron i det andliga regementet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *