Nya Moderaterna – snart inte moderata

Ja, nu börjar man undra.

Mikael Odenberg avgår som försvarsminister eftersom han inte kan stå för den avrustningspolitik som Anders Borg och Fredrik Reinfeldt vill driva. Heder åt Mikael. Han står rakryggat för sin uppfattning. Det skulle fler behöva göra i politiken.

Jag tror att det är många i vårt land som börjar fundera över vart de nya moderaternas politik för oss.

De flesta läser väl nyheterna från Ryssland? Åt minstone jag drar slutsatsen att nu är inte rätt tid att avrusta.

För några veckor sedan skrev 12 kristdemokrater om detta och varnade för ”Rött kort för ‘nya Moderaterna‘ ”.

De har till stora delar rätt i sin intention: Många väljare funderar över vart moderaterna tog vägen. Vi kan som kristdemokratiskt parti stå upp för många av de sakfrågor där moderaterna numera sviker sina traditionella väljare.

Det betyder inte i sig att vi som parti är ett konservativt parti, eller ens att vi är ett värdekonservativt parti.

Vi är ett kristdemokratiskt parti, men en distinkt ideologi som varken är konservativ, eller liberal. Den bygger på tomismen, skolastiken som i sin tur baseras på judeo-kristna värderingar stöpta i grekisk-filosofiska termer och begrepp, samt den romerska naturrätten.

Centralt för oss är person-begreppet. Vi kan sägas vara en del av den filosofiska strömning som kallas personalism. Varje människa är ett mål i sig, och kan inte, får inte betraktas som ett medel. Detta oavsett människans fysiska, psykiska eller ekonomiska förmåga.

Men vi sätter in personen i en gemenskap, nerifrån och upp: varje människa är en del av en familj. Familjen är samhällets viktigaste grundläggande byggsten. Tillsammans med andra bildar vi andra gemenskaper: församlingar, föreningar, fackföreningar, företag. Slutligen bildar vi tillsammans samhället och väljer att organisera det i form av kommun, landsting och stat. Statens uppgift är att skapa ramverk, lagar och institutioner på nationell nivå samt ge skydd och möjligheter för de lägre nivåerna i samhället, likaså har de övriga, landsting och kommun till uppgift att ge service och regleringar för sina nivåer och stödja de underliggande nivåerna i sin uppgift. (Detta kallas för subsidiaritetsprincipen). Kontentan är att samhället och staten är till för människan, inte tvärtom. Och att samhället är just det: det civila samhället och det är inte samma sak som ‘staten’. Staten är inte allsmäktig: den har den makt som vi som väljare, medborgare ger den. (All makt utgår från folket).

Därför står vi inte för individualismen (som liberalerna) och inte för kollektivismen (som socialisterna, eller kommunisterna). För oss blir inte heller nationen ett begrepp med stort N(ationen), utan internationalism är för oss lika naturligt (tillsammans med en sund nationalism).

Vi vill inte konservera samhället, och okritiskt hålla kvar vid gamla institutioner och värden, utan tvärtom vi vill reformera samhället utifrån begrepp som solidaritet med de svaga och utsatta och både nationell och internationellt broderskap. Vi tror på förvaltarskap som idé, vi har ansvar att ta hand om skapelsen, vårda den så att vi inte förstör den i rovdrift och vanskötsel.

Vi anser vidare att all politik måste grundas på att varje människa är unik och har ett okränkbart värde. Vi menar också att människan är ofullkomlig, dvs har brister, så man kan inte bygga ett samhälle som förutsätter att alla är goda och enbart vill andra gott. Det är också detta som gör att vi inte tror på ett utopiskt samhälle – en idealbild av hur det framtida samhället skall se ut – såsom socialister och kommunister gör.

Men utifrån bl a naturrätten anser vi att det finns vissa institutioner, t. ex äktenskapet, familjen, föräldraskapet, som i sig är beständiga som företeelser, oavsett vad människor tycker och vad majoriteten bestämmer.

Vi menar också att det finns värden som inte grundar sig i majoritetsbeslut. Människans unika värde, grunden för mänskliga rättigheter, gäller oavsett vad majoriteten bestämmer.

På denna grund kan många som kallar sig konservativa, och särskilt de som kallar sig värdekonservativa eller socialkonservativa, känna sig hemma med kristdemokratins grundvärden och principprogram.

Därför tror jag på ökad tillväxt för partiet i framtiden, när Moderaterna slutar vara moderata, när Centern blir alltmer liberalt, och Folkpartiet alltmer populistiskt.

En reaktion på “Nya Moderaterna – snart inte moderata

  1. Mycket intressant inlägg! Jag funderar själv en del kring skillnaden mellan de former av ”konservatism” som ibland marknadsförs på diverse bloggar men som inte imponerar rent intellektuellt. Det som går under beteckningen ”konservatism” i Sverige idag är främst konventionalism. Ett kristdemokratiskt parti bör ha en som du skriver distinkt ideologi bortom konservativs och liberalism. Dock, man kan inte skriva sig ur historien, utan vi blir även ”lästa” med tidsandans glasögon. Därav den ”konservativa” stämpel som KD dras med i offentligheten. Dessutom delar vi i alla fall de judeo-kristna värderingarna med både konservativa och liberaler.

    Det mest angelägna att lyfta fram idag blir därmed en politik för ”personen i en gemenskap”, som tar sin utgångspunkt i naturliga gemenskaper och då främst familjen. Här spelar det naturrättsliga perspektivet en avgörande roll i synen på institutioner som äktenskap, familj, och föräldraskap. Som jag ser det är det bara KD som förmår driva dessa frågor i Svensk politik idag.

    Dessutom, läxan från Thatchers England under 1980-talet bör göra oss vaksamma inför varianter på argumentet ”det finns inget samhälle, bara individer”. Vad Thatcher och dåtidens Tories inte förstod var att det visst finns ett samhälle, det är bara det att det är större än staten. Att visa detta för ett folk som är gravt statsberoende, som det svenska, är även det en utmaning för ett ideologiskt medvetet Kristdemokratiskt parti.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *