Min kryss-vinst och partiets profil

Nu står det klart att Kristdemokraterna gjort sitt sämsta val sedan 1994. Vi backar i alla val, och i kommunerna blir vi nu mindre än Sverigedemokraterna räknat i antal mandat! Vi har 594 mandat, och SD har 609 mandat.

Nu är det allvar – som om det inte varit det efter tidigare val där vi backat (2002, 2006, EP-valet) !

Vi behöver göra en ordentlig val-analys över hur vi fungerar på kommunnivå, i region och landsting, och i riksdag och regering.

Att jag med min profilerade personvalskampanj vunnit kryssen i vår riksdagskampanj i VG Södra före sittande riksdagsledamoten sedan 8 år, Else-Marie Lindgren, tror jag är en fingervisning om i vilken riktning våra väljar vill att vi skall gå: vi behöver bli ett tydligare, ideologiskt alternativ till de andra borgerliga partierna.  (I kommunvalet fick jag 25,15 % i Mark 2 och 14,57 % i Mark 1.)

i har framstått som ett allmän-borgerligt parti och tappat bort vår tydliga koppling till den judisk-kristna etiken, med sin betoning på solidaritet och omsorg om de utsatta och svaga i samhället: änkor (äldre), föräldralösa barn (utsatta barn), främlingen som bor ibland oss.  I denna profilering (som  behövs) så behöver vår syn på människovärdet stå i fokus: alla människors  lika värda, men  också unika, okränkbara värde.

I dagens BT skriver ledaren lite grann om detta. I tidningen finns också en artikel om krysskampanjer och om min personvalskampanj. (hittar den inte ännu på internet.)

Utdrag ur ledaren:

Ty de [kryssen] säger något om vilken riktning väljarna vill ha i partiet. Det kan ha betydelse för framtiden och den kryssade politikerns utsikter att vinna gehör för sin linje.

Men det ger framförallt en möjlighet att minska klyftan mellan väljare och valda. Ett bra förhållande kan börja med ett kryss. Det är en sak att lägga ett partis valsedel i röstkuvertet. Den som dessutom kryssar en person har gett den ett personligt förtroende att förvalta.

Därför har en personkryssad politiker ett stort ansvar inför sina väljare. Det blir tydligare att det är därifrån, och inte från partiledningen, som uppdraget kommer.

Tidningen Dagen skriver också om partiets profil – i jakten på de allmänborgerliga väljarna så tappar vi de kristna väljarna. Fler kristna röstar på (S) än på KD!

En av våra viktiga frågor är: Vilket mervärde ger Kristdemokratin i politiken? Om det är den judisk-kristna etiken och dess tillämpningar på ett antal frågor som rör omsorgen om de utsatt och svaga, de äldre, barnen, främlingen ibland oss, människovärdet mm, då behöver vi lyfta fram det mer i våra politiska utspel och förslag. Annars drunknar vi i Alliansen, och blir sedda som ett av de ”blåa” partierna.

Vi har också totalt misslyckats att nå invandrarna, som ofta delar våra grundläggande värderingar, om än ibland med muslimsk utgångspunkt (den gyllene regeln finns i olika islamska varianter, islam delar sin religiösa grund med judendom och kristendom).


Kompakt motstånd (84%) bland folket mot kvotering av föräldraledigheten

I en undersökning av Demoskop, publicerad som nyhet på SVT:s hemsida, framkommer att motståndet mot kvotering av föräldraledigheten är total bland befolkningen.

Hela 84 % menar att föräldrarna själva skall bestämma hur föräldraledigheten skall delas.

Kristdemokraterna delar denna uppfattning.

Bara 11 % vill lagreglera fördelningen. Det är den åsikt som (S) och (V) står för! Socialdemokraterna beslutade på sin kongress nyligen för att utöka kvoteringen!

Detta måste vi lyfta fram i valet 2010.

Varför skall inte föräldrarna helt få avgöra hur fördelningen skall ske?

Göran Hägglund kritiserar Prof. Torbjörn Tännsjös nyttoetik och syn på fosterdiagnostik

På barnmorskekonferensen Reproduktiv hälsa 2009 i Stockholm, Barnmorskeförbundets årliga nationella yrkeskonferens, kritiserade Göran Hägglund, socialminister i regeringen, Torbjörn Tännsjös etik, särskilt vad gäller hans syn på fosterdiagnostik som kom fram i en artikel i Aftonbladet.

Särskilt tung blir hans tal med tanke på att Professor Tännsjö var huvudtalare vid konferensen.

Bl a sade han:

”För vad är det för samhälle vi skulle få om personer klassificerades och ratades redan innan de ens blivit födda? Vad är det för en människosyn som utvecklas ur ett sådant beteende? — Vi tror på människovärdets okränkbarhet och vi tror på jämlikhet mellan man och kvinna. Det finns ingen anledning för oss att hitta på ursäkter för att vi ska kunna kompromissa med de här utgångspunkterna.”

Han sade också: ”De kinesiska familjerna väljer bort flickfostren av en rad olika skäl men tanken att välja bort kränker tanken på alla människors lika värde och människans okränkbara värde. Vi ska motverka alla sådana tankar överallt där de kan förekomma. Se referat på Tidningen vårdfackets hemsida.

Läs hela talet som Göran Hägglund höll på regeringens hemsida. (Det är den skriftliga versionen, Hägglund omproviserar ofta så det faktiska talet avvek till del, som ni ser av det sista citatet ovan.

Göran Hägglund på rätt väg

”Äntligen! ” ropas det ibland. Och det får jag nu faktiskt tillfälle att ropa också.

Jag har varit kritisk till partiledningen (Presidiet, partistyrelsen och centrala tjänstemän) tidigare år för att jag uppfattat det som att ledningen velat vrida partiet i social-liberal, mer politisk korrekt riktning.

Jag har varit allvarligt bekymrad – inte över att vi skulle hamna utanför riksdagen, det tror jag vi slipper eftersom vi har en grupp lojala kärnväljare som inte överger oss – men för att fotfolket, de vanliga medlemmarna på lokalnivå känner sig alienerade från sitt parti. Och det hämmar partiarbetet vilket leder till låga valresultat kring 4-5-6 %.

Men sedan rikstinget i somras har det hänt någonting med Göran Hägglund. Han började prata på ett nytt sätt.

I Almedahlen kom ett nytt, fräscht inlägg som gav många kommentarer bland tidningarnas ledare, och genklang bland bloggar-tyckar som Dick Erixon, Johan Ingarö mm.

Och därefter har det börjat komma en strid ström av artiklar på samma tema.

I aftobladet skrev han i augusti: ”Våga tala om kvalitet”. I DN skrev Göran nyligen ett debattinlägg. Artiklarna har blivit mycket omskrivna och refererade (på ledarsidor, bloggar och kultursidorna).

Nu senast höll Göran ett tal på Kristdemokraternas rådsslag inför valet 2010.  Talet har rönt stor uppmärksamhet.

För mig är Göran Hägglunds tal ett tecken på att man i partitoppen fattat att vi inte kan fortsätta att söka nya väljargrupper i en social-liberal, eller allmänborgerlig riktning, utan hellre öppna upp, utvidga partiet utifrån våra kärnväljare, i värdekonservativ eller social-konservativ riktning.

Det bådar gott.

Men det betyder inte att vi som parti är ett konservativt parti. Vi har en grund i en kristdemokratisk ideologi, kallad personalism, men i partiet skall det vara så högt till tak att de som är (enbart) värde-konservative eller social-konservativa skall känna sig hemma, och få handlingsutrymme inom partiets ram.

Senare tillagt:

Och debatten fortsätter, dels i Debatt i TV, och dels i tidningarna, t.ex Dagen.