Tro som drivkraft

Debattartikel i Dagen, publicerad 2010-08-06

En del väljare efterfrågar ett kristet parti. Ibland beskylls Kristdemokraternas för att vara just det.

Kristdemokraterna är inte ett kristet parti. Däremot är det många, bland grundarna och nuvarande aktiva, som vill ta ansvar i politiken baserat på en kristen världsbild, och driven av kristna värderingar om vad som är rätt, gott och sant.  För många kristna har partiet den mest genomtänkta ideologiska och filosofiska grunden för ett politiskt handlingsprogram, och stämmer med vår kristna grundsyn på människan, livet och samhället vi lever i.

Att utifrån den judisk-kristna etiken agera för medmänniskors bästa är en god grund för samhällsengagemang.

Och där är vi definitivt inte ensamma: Bland våra förebilder kan vi finna Moder Theresa i Indien som arbetade med de utslagna och lägst värderade i Indien, och som gav dem människovärde. William Wilberforce genomdrev slaveriets avskaffande började arbeta med detta som sitt livs kall efter sin omvändelse till kristen tro.

Västeuropas återuppbyggnad efter Nazism och Kommunism har letts av personer som Lech Walesa i Polen, Vaclac Havel i Tjeckoslovakien, Tunne-Väldo Kelam i Estland som samtliga gjort det utifrån en kristen övertygelse och med tro som en brinnande drivkraft.

Tro och politik
Katolsk och luthersk teologi talar om att det finns ”Guds två svärd”, eller två regementen: det andliga och det värdsliga. En sådan syn är till god hjälp när man driver politik, då verkar man i det värdsliga regementet, men personen som verkar har förstås sin tro som grund.

Jag tror att dessa begrepp kan hjälpa oss förstå Kristdemokratins problem igår och idag.

Det finns två diken att ramla i när man som kristen politiker verkar i Kristdemokraterna. I partiets tidiga år var många aktiva i det ena diket där man agerade som om partiet var en del av det andliga regementet: man sjöng psalmer och samlades i kyrkliga lokaler, och använde trosargument i politiska frågor. Jag menar att detta berodde på alltför dålig ideologisk förståelse, och alltför dålig teologi.

Idag hamnar många kristdemokrater i det andra diket: för att undvika att blanda tro och politik, och för att visa sig själv och andra (inte minst media) att man inte driver konfessionell politik så distanserar man sig från sina kristna rötter och sin personliga trosuppfattning, och tonar ned tron som drivkraft. Återigen beror detta på dålig ideologisk förståelse och dålig teologi. Därmed hamnar man i en olycklig dichotymi, och det är den som är så farlig för partiets identitet, och det leder också till politiska slutsatser som i mångt strider mot partiets grundläggande ideologiska premisser.

Som bekännande kristen och som politiker vill jag verka i det ”värdsliga regementet”, men med min tro som drivkraft, och utifrån den judisk-kristna etiken. Det kan jag göra utan att falla i något av de två dikena.

Jag vill bygga ett samhälle som behandlar alla lika, och som vilar på en god vilja att ge alla människor rätt till ett gott liv, ett sådant liv som vi var och en eftersträvar. Kärlek till medmänniskan, och omsorg om de svaga (barn och äldre) skall vara en bärande princip i samhällsbygget.

Jag vill som kristdemokrat vara frimodig och oförfärad när jag som politiker står upp för kristna värden och kämpar för alla människors absoluta, lika värde, de fattiga och sjuka i tredje världens rätt till hälsa, utbildning och utveckling, och alla människors rätt till samvetsfrihet, tankefrihet och religionsfrihet i Sverige och även internationellt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *