Frågan om Kristna värdepartiet

Hur skall vi som bekänner oss som kristna, och med det menar jag att man inte bara är kulturellt kristen, utan har en medveten, personlig tro på Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, Skaparen av himmel och jord, och den han sänt, Jesus Messias/Kristus, världens frälsare.

Idag pågår en intensiv debatt på sociala medier; tyvärr oftast allför ytlig, med argument som ofta inte är valida, dvs antingen är de inte sanna eller också är de inte relevanta. (Definition av att valida argument är att de är sanna och relevanta).

Här skall jag närmast beröra frågan om Kristna Värdepartiet (KVP) som är ett parti som startas av troende kristna, frustrerade över hur KD inte upprätthållit de kristna värden och värderingar som de själva sätter högst på dagordningen.

Jag har stor sympati för några av de frågorna; t.ex frågan om alla ofödda barns rätt till liv.

Jag läser Mats Selander, ordförande i KVP, som i sin blogg skrivit ett svar till Lukas Bergren, redaktör för Världen Idag, på hans ledare om valet.

Mats tar upp frågan om hur man skall rösta utifrån samvetet.

Han slutsats är förstås att för att ha ett rent samvete skall man helt och hållet rösta utifrån vad samvetet säger i vissa grundläggande frågor.

Men…

När han skriver: ”Här behövs ett moraliskt och andligt systemskifte som inget av de gängse partierna står för – och som ytterst sett politiken aldrig kan skapa”, så tror jag att han är något på kornet.

Genom Sveriges kristnande över 1000 år sedan förvandlades detta land till ett land präglat av kristna väderingar, och kristen människosyn Det präglar fortfarande till stor del Sverige, och vår kultur, men på viktiga punkter så har samhället börjat förvandlas genom det sekulära paradigmet, vilket också tillåter t.ex en islamistisk kultur att få fotfästen i landet. (Då menar jag inte islamsk, dvs kultur som är grundad i muslism tro, utan att det utöver muslims kultur även kommer in jihadistisk kultur som ju främst finns inom salafistisk, sunnitisk islam).

Jag kan acceptera hans slutsats att det behövs en moralisk, och ett andligt systemskifte, en klarsyn utifrån kristna värderingar. Men han konstaterar själv att det är något som politiken ytterst sett inte kan skapa detta. Här pekar han på problemet: det är inte politikens uppgift att åstadkomma ett andligt systemskifte; därav följer att det är inte heller denna bedömningsgrund som skall utgöra kriteriet för val av parti.

Jag tror att det är viktigt att i varje sammanhang fundera på vilket syfte som en viss organisation har, och därifrån dra upp kriterier för vad organisationen skall syssla med.

En församling eller kyrka bör förstås utifrån detta ägna sig att sprida sitt andliga budskap, med målet att få till en andlig väckelse (som i sin tur kan leda till att förändra samhället och skapa en moralisk och andligt systemskifte), en organisation som bekämpar abort skall givetvis helt fokusera på den frågan.

Men ett politiskt part har som främsta syfte att bli invalda med såpass stort antal ledamöter att man faktiskt kan påverka den regerande makten, på nationell nivå, inom region/landsting och på kommunal nivå. Skall man nå detta måste man ha ett heltäckande politiskt (inte andligt) program, realistiskt förankrad ekonomiskt och politiskt, och partiet kan inte ha som mål att åstadkomma ett andligt systemskifte. När det gäller specifika frågor så kan man ha med frågor som är samvetsfrågor, men om de blir de enda frågorna som lyfts upp så blir man ett enfrågeparti, med små chanser att få röster och därmed bli invalda, dvs man har ingen realistisk chans att få påverka, vilket ju är syfte med att vara just ett politiskt parti.

Därav följer att detta (att åstadkomma ett moraliskt och andligt systemskifte) inte är ett uppdrag för ett politiskt parti, utan för kristna, individuellt och i grupp, aktionsgrupper, föreningar, ja, församlingar och samfund.

Därför tror jag också att vi kristna bäst påverkar politiskt genom att aktivera oss i ett traditionellt parti, med ett heltäckande politiskt program, där chanserna att bli invalda och reellt kunna påverka är realistiska (och politiska, inte i första hand andliga).

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *